På väg tillbaka

Äntligen, äntligen, äntligen! Så här bra har jag inte mått på flera år.

Jag kan äta utan att må illa! Jag kan dricka utan att må illa! Jag har inte ont i huvudet! Jag känner mig inte ens det minsta eländig utan mår bara precis som jag ska må. Nästan oförskämt bra!

Det är med viss fascination man inser hur viktiga njurarna är i kroppen – ta för guds skull hand om era friska, ni som har! Ni vill inte drabbats av det jag gått igenom, det kan jag garantera.

Nu ska lite sår läka och det ska sluta göra ont, sen kommer det vara dödstråkigt att ligga kvar här ett par veckor. Men jag har ju TV… 😉

Slutligen vill jag utbringa en skål för min pappa som skänkt mig en av sina friska njurar, och gjort deta möjligt. Pappa ligger och är ganska dålig fortfarande, men det är tydligen helt normalt. Han återhämtar sig snart. En riktigt stor kram på pappa!

Dags för kniven!

Sista kvällen nu! Imorgon bitti rullas jag och pappa ner till operationsavdelningen, drogas ner och sedan sätter man kniven i oss för att flytta en av pappas njurar till mig.

Operationen tar 2-3 timmar och sen kommer jag ligga på uppvaket hela dagen. Helst vill de att man kommer upp och tar sina första steg redan på kvällen, hur det blir med det återstår att se.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, är hemskt kluven. Det känns spännande, bra, hemskt och fruktansvärt på en och samma gång. Antar att det bara är att vänta och ta det som det kommer. Det kan inte bli så mycket sämre än vad det är nu, så vad som än händer är det till det bättre.

Håll nu tummarna för mig och pappa. Återkommer så fort jag orkar och berättar att jag lever.

Nu är det nära…

Sjukhuset dag 9, operation på torsdag

Inte långt kvar nu. Pappa lades in idag och ligger i ett rum tillsammans med tre andra gubbar. Muahaha. (Dock tillbringar vi den mesta tiden i mitt rum ändå, jag har ju egen tv…)

Nu börjar jag medicineras ordentligt och det känns att det inte är lång tid kvar nu. Men jag är lugn och sansad, det här kommer bli skitbra när det är klart. Jag är nästan helt laddad mentalt inför torsdag.

Jorå, jag lever… föfan

Sjukhuset dag 8, operation om 3 dagar

”blogga oftare, så att man vet att du lever! föfan.. hehe”

Okej, jag erkänner. Det har varit lite dåligt på bloggfronten från mig. Faktum är att det inte finns särskilt mycket att berätta. Det händer liksom inte särskilt mycket på ett sjukhus om dagarna.

Helgen var skön. Jag fick vara hemma på permission mellan fredag och söndag och bara en sån sak gör mycket för det lilla välmående som tittar fram ibland. Väl hemma hittade jag på något så ovanligt som att… sova. Ja, nu orkar jag knappt gå ur sängen på morgnarna så det blev mest sängliggande hela helgen – i min egen säng!

Hann också vara inne på caféet en del. Det stör mig en hel del att jag inte kommer kunna vara med på invigningen på fredag eller premiären för allmänheten på lördag. Jag har ju trots allt gjort all grafik, annonsering och reklam för Aroom. Det blir grymt i alla fall, föräldrarna har lyckats riktigt bra med inredning, färger, rubbet. Jag tror stenhårt på idén och det kommer gå hur bra som helst från första stund.

Jag har inte riktigt längtat efter operationen tidigare, men nu mår jag så pass kass att jag gärna vill få detta överstökat. Allt känns bara som en dimma just nu och jag vill hemskt gärna bli frisk så att jag kan satsa på alla små projekt jag vill genomföra. Nu, nu, nu! Imorgon läggs pappa in också. Då blir det kanske inte lika ensamt som tidigare. Risken finns väl att jag inser allvaret imorgon när han får kanyler och förbereds för operationen. Misstänker att jag inte riktigt gjort det ännu.

Slutligen vill jag tacka alla som ringer, SMSar, mailar, kommenterar och MSNar och frågar hur det är med mig. Nej, det är långt ifrån bra men det blir fasen så mycket bättre tack vare er! KRAM!

Obevakad permission hela helgen

Sjukhuset dag 8, operation om 3 dagar

”blogga oftare, så att man vet att du lever! föfan.. hehe”

Okej, jag erkänner. Det har varit lite dåligt på bloggfronten från mig. Faktum är att det inte finns särskilt mycket att berätta. Det händer liksom inte särskilt mycket på ett sjukhus om dagarna.

Helgen var skön. Jag fick vara hemma på permission mellan fredag och söndag och bara en sån sak gör mycket för det lilla välmående som tittar fram ibland. Väl hemma hittade jag på något så ovanligt som att… sova. Ja, nu orkar jag knappt gå ur sängen på morgnarna så det blev mest sängliggande hela helgen – i min egen säng!

Hann också vara inne på caféet en del. Det stör mig en hel del att jag inte kommer kunna vara med på invigningen på fredag eller premiären för allmänheten på lördag. Jag har ju trots allt gjort all grafik, annonsering och reklam för Aroom. Det blir grymt i alla fall, föräldrarna har lyckats riktigt bra med inredning, färger, rubbet. Jag tror stenhårt på idén och det kommer gå hur bra som helst från första stund.

Jag har inte riktigt längtat efter operationen tidigare, men nu mår jag så pass kass att jag gärna vill få detta överstökat. Allt känns bara som en dimma just nu och jag vill hemskt gärna bli frisk så att jag kan satsa på alla små projekt jag vill genomföra. Nu, nu, nu! Imorgon läggs pappa in också. Då blir det kanske inte lika ensamt som tidigare. Risken finns väl att jag inser allvaret imorgon när han får kanyler och förbereds för operationen. Misstänker att jag inte riktigt gjort det ännu.

Slutligen vill jag tacka alla som ringer, SMSar, mailar, kommenterar och MSNar och frågar hur det är med mig. Nej, det är långt ifrån bra men det blir fasen så mycket bättre tack vare er! KRAM!

Oprah – en enda lång reklamfilm

Sjukhuset dag 3, operation om 7 dagar

Jag har tidigare hört rykten om att Oprah Winfreys tv-show är som en enda lång reklamfilm med pinsamt placerade produktplaceringar. Nu ligger jag här och tittar på alla möjliga lågbudgetprogram som går om dagarna, och kan också bekräfta dessa rykten för jag har tittat på en hel Oprah-show för allra första gången! För övrigt undrar jag vad företagen betalar för att vara med i ”Oprah”, det lär inte handla om några småsummor.

Igår var en hemsk dag med en riktigt hemsk kväll och tillhörande hemsk natt. Jag mådde verkligen riktigt dåligt och huvudvärken var kanske den värsta hittills, men nu är det över. Har fått lite nya blodtrycksmediciner som förhoppningsvis ska få ner mitt blodtryck, ett tryck som varit alldeles för högt de senaste veckorna. Hur som helst mår jag bättre nu och med lite tur får jag åka hem på permission senare i eftermiddag.

Att få komma hem ett par nätter gör väldigt mycket, det blir inte alls lika utdraget och tråkigt. Min kära far (han som också hamnar under kniven nästa vecka) är på väg hit för att hälsa på, tillsammans med lilla Elias. Sist någon var på besök var igår då mamma tittade förbi. Jag är visserligen ensamvarg, men 24 timmar utan en kotte att prata med kan göra en ganska frustrerad. Tur att telefonen finns… har hunnit med att terrorisera flertalet vänner och kollegor idag. 😉 För er som vill titta förbi så ligger jag på Akademiska, avdelning 70D2 (huvudentrén, 5 våningar upp med hissen).

Dags att krypa tillbaka ner i sängen och fortsätta njuta av den underbara kvalitets-tv som sänds så här dags. Over and out!

På sjukhus blir man väckt mitt i natten

Sjukhuset dag 1, operation om 9 dagar

Lyxsviten!

Det dröjde till runt klockan 3 innan jag lyckades somna i min hemska sjukhussäng. Sömnen varade dock inte särskilt länge, för efter någon timme började dialysmaskinen tjuta. Mjukvaran i maskinen jag använder har fortfarande en del buggar (även om tillverkaren vägrar erkänna det), och ibland piper den helt utan anledning. Nåja, till slut fick jag lite sömn i alla fall.

…”ända” till strax efter klockan sex. Då stormade tre sköterskor in och skulle ta en massa prover. Här ska man inte ligga och slöa hela dagarna! Upp och hoppa!

Vid 8:30 var det så dags att åka ner på bloddialysen för att få första behandlingen inför operationen i nästa vecka. Behandlingen tar bort antikropparna i blodet, allt för att eliminera risken för att kroppen stöter bort pappas njure när den väl sätts in. Efter några obehagliga allergiska reaktioner kunde jag faktiskt sova bort hela behandlingen! Den tog drygt två timmar så nu känner jag mig någorlunda utvilad.

Nu har jag inget planerat här på sjukhuset förrän imorgon bitti då det återigen är dags för samma förbehandling. Funderar på vad jag ska hitta på tills dess; kan ju faktiskt här sitta och göra lite jobb men det tar ju sån enoooooooorm tid över analogt modem! Alternativet är att åka in till stan, eller helt enkelt ligga och tråka framför tvn resten av dagen. Vi får se hur det blir. En sak är i alla fall säker; det är 9 dagar kvar till den stora operationen. Spännande, spännande.

För övrigt…

…är det sista dagen hemma innan jag läggs in inför transplantationen. Imorgon är det dags att låsa in sig på Akademiska sjukhuset i Uppsala och där blir jag förmodligen kvar i drygt en månad framöver.

Sista dagen hemma är en må-kass-dag med huvudvärk, illamående och total kroppslig trötthet, vilket i och för sig symboliserar ungefär vad jag kommer slippa genom operationen den 22:a. Det hade nog varit jobbigare att vara pigg som en lärka idag, tror jag. Nu vill jag bara in och få detta överstökat så jag kan få må någorlunda hyfsat igen.

Så här kommer det gå till: Imorgon kväll läggs jag in och på tisdag börjar första förbehandlingarna inför operationen, då man börjar bryta ner mitt immunförsvar. Det gör man för att min kropp inte ska stöta bort njuren jag får från pappa.

På fredag eller lördag får jag åka hem på permission över en natt (mycket värdefullt!) och sedan fortsätter förbehandlingarna. Nästa tisdag kommer pappa och på torsdagen blir vi sövda och man sprättar upp oss och flyttar en av pappas njurar till min vänstra ljumske.

Sedan vaknar vi och jag mår förhoppningsvis redan bättre än jag gjort de senaste åren. Ett par veckors efterbehandling för att motverka avstötningar väntar, innan jag får åka hem och förhoppningsvis börja mitt nya liv.

En riktigt lång sista uppförsbacke väntar nu alltså, men sedan är det över. Oj, oj, vad skönt det ska bli.

Måndagstankar

Idag är det måndag och på måndagar är man trött och vill bara sova.

Sista veckan i frihet har börjat! Nästa måndag läggs jag in på Akademiska sjukhuset för att förberedas för njurtransplantationen den 22:a.

Paniken växer just nu lavinartat, inte för operationen (än!) men för att jag inte ska hinna klart med allt-det-där-jag-måste-och-vill-hinna-med innan jag spärras in i nån månad. Att vara borta så länge är förödande för en ensamföretagare. Visserligen har jag datorn med mig till sjukhuset, och får minst modemuppkoppling mot nätet, men man blir ju betydligt mindre tillgänglig och flexibel när man är under sjukhusvård, än när man är hemma eller på kontoret.

Så, just nu sitter jag här och försöker sortera tankarna och planera min vecka. Det känns som att jag planerar min sista tid i livet innan avrättningen äger rum, men faktum är ju att det är precis tvärtom. Jag planerar min sista tid som svårt sjuk, och om bara ett par veckor ska jag vara betydligt piggare, kryare, friskare och mer på hugget än jag varit på flera år. Spännande och skrämmande på samma gång.