Livsviktigt och sjukt enkelt

Allt tätare kommer rapporter om människor som dör i väntan på ett eller flera nya organ, oftast helt i onödan. Senast idag avled en femtioårig kvinna från Skåne tragiskt efter att ha ätit en giftig svamp. Levern orkade helt enkelt inte och bara en transplantation hade kunnat rädda henne – men ingen fanns att använda.

Väntelistorna för exempelvis njure, hjärta, lever och lunga är fortsatt hemskt långa trots att det är enklare än någonsin att ta ställning till om man vill transplantera sina organ när man dör. Oavsett om man vill donera eller inte så bör man meddela det till registret eller på ett donationskort – då slipper dina anhöriga ta ställning åt dig, vilket sparar tid och räddar liv!

Själv är jag fortfarande barnsligt lycklig över att min egen transplantation gick så pass bra och att jag slapp vänta i donationskön (pappa donerade sin njure till mig). Hade jag fått vänta hade jag kanske inte överlevt med dagens väntetider.

Nu ber jag dig, kära läsare, att anmäla dig till Donationsregistret och rädda liv genom att gå in på www.livsviktigt.se. Klicka på länken och följ instruktionerna, det tar bara en minut.

Se så, klicka nu då!


Alltid med i plånboken…

Born to be braindead

På en radiostation finns det en viktig regel som alltid gäller, oavsett dag eller tid på dygnet. Det får aldrig någonsin bli tyst. En tyst radiostation vill ingen lyssna på och utan lyssnare säljer man ingen reklam. Minsta minuts tystnad är alltså en ganska allvarlig incident och något man helst vill undvika så långt det går.

När jag jobbade på radion hade vi en funktion som satte igång automatiskt när det hade varit tyst i radion under ett visst antal sekunder, till exempel om datorn i studion hängde sig eller om något annat knasigt inträffade. Det hela gick ut på att en förutbestämd spellista med musik satte igång och spelades, så att det inte skulle märkas att något var fel.

Första låten ut i denna lista var alltid "Born To Be Alive" med Patrick Hernandez. När den låten började spelas visste man alltså att något hade gått snett och att det var ganska så bråttom att laga felet. Efter ett par månader kunde jag inte lyssna på låten alls utan att tänka på jobb och strulande datorer.

Och – fortfarande idag så räcker det med att jag hör första sekunden av introt till just "Born To Be Alive" (på valfri radiokanal) för att jag ska reagera, stelna till och på momangen göra mig mentalt redo för akutjobb. Rätt skrämmande egentligen…

Förlåt, grannar

Har just kommit hem från en mysig helg hos familjen i Strängnäs och nu sitter jag här med jordens ångest och skuldkänslor. Anledningen?

Min jobbtelefon har legat på nattduksbordet här hemma och pipit klockan 03:00 och 05:00 varje morgon. Den var inställd så efter förra veckans jour och jag glömde att stänga av larmfunktionen innan jag åkte hemifrån i fredags. Både lördag och söndag har den alltså legat och pipit på högsta volym under någon timme vid tresnåret. Precis när grannarna lyckats somna om har den sedan satt igång igen kring 05. Tilläggas bör att en av grannarna har sitt sovrum precis intill mitt.

Till er i grannskapet som nu hatar mig och eventuellt läser min blogg: FÖRLÅT!

Bloggtorka

Det händer nästan varje kväll att jag loggar in för att skriva ett blogginlägg, men ångrar mig för jag inte vet var jag ska börja. Vad ska jag blogga om egentlgen?

Jag skulle kunna skriva om att det är väldigt tyst och lugnt på jobbet om dagarna, när halva företaget är på semester. Tur är väl det, med tanke på att luftkonditioneringen verkar ha gått sönder. Själv har jag haft en veckas semester i New York hittills, två till blir det i slutet av augusti och början på september.

Jag skulle också kunna nämna att jag helt utan förklaring vaknade med blåtira på vänster öga här om dagen. Det såg ut som att jag varit inblandad i slagsmål på natten och gjorde hemskt ont. Idag har svullnaden gått ner en del och jag har varit Alvedonfri för första gången, men håll med om att det är lite läskigt?

Något annat jag skulle kunna blogga om är att jag och Johan åker till Tallinn på lördag. Båten heter M/S Romantica vilket gör mig lite nervös, men det kommer säkert bli hur bra som helst. Om inte annat hemskt skönt att komma bort från Stockholm ett slag.

Eller något helt annat, typ att jag ska till tandläkaren och operera bort visdomständer snart. Funderar på att göra som den här mannen och ta ansvar för bedövningen helt själv. Störtskönt…

Nåväl, det blev ju ett helt OK inlägg ändå.