Just precis. Buss suger och är ett totalt värdelöst och allmänt skitdåligt sätt att ta sig fram på.

Okej, nu tog jag kanske i lite. Buss är nog riktigt bra för vissa, men faktum är att jag aldrig tyckt om att åka buss. Aldrig någonsin! Det hoppar, gungar, guppar, låter, brummar, gnisslar, skallrar och är alldeles för trångt. Dessutom går det sakta. Nej, tacka vet jag tåget som jag varit troget i 3 års tid nu. SJ rules!

Fast idag ska jag inte klaga. Sitter just nu på bussen till Enköping där sedan A-K hämtar upp mig. Tänkte ta en tur hem till henne i Bålsta och kika hur hon bor. Vi har ju bara känt varann i sisådär två och ett halvt års tid nu så det kan kanske vara dags. 😉

Tänk om det bara gick att ta sig dit på något bättre sätt… (Ja, körkortet är på gång så inga kommentarer om det tack. 😉

Och bussen skumpar vidare…

Vissa dagar undrar man varför man över huvud taget gick upp. Inte för att saker gått dåligt idag, för det har det faktiskt inte gjort. Däremot har det varit en fruktansvärt hektisk dag och jag är trött som… något ting som normalt är väldigt trött. Min dag har sett ut ungefär så här:

6:45 sätter min mobiltelefon igång någon underlig väckarklocka-signal jag tydligen valt innan.
7:05 kommer jag äntligen upp ur sängen och in i duschen. (Ja, de där 20 minutrarna var inräknade när jag ställde klockan igår kväll 😉
7:15 rullar taxin till Eskilstuna hemifrån.
8:00 tar man en massa blodprover på mig på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Mest för att kolla att allt är precis som allt ska vara.
8:45 ”Det fanns ingen taxi som kunde köra hem dig förrän 09:45.” Fine, då kan jag äta lite frukost i sjukhusets café så länge. Passar även på att ringa och väcka stackars Anna-Karin!
10:15 Äntligen hemma i Strängnäs. Ställer mig bakom kassan på Aroom direkt och jobbar.
11:20 Dags att köra lite bil! Cruisar runt lite med min bilskollärare Håkan. Backar runt hörn och gör några saxvändningar innan vi glider omkring och tittar på rikemanshusen i stan 😉
12:15 är jag tillbaka på cafét igen. Nu dags för lunchrusningen som idag kom i omgångar. Man kan aldrig lita på ”normala” rusningstider under skollov, så är det bara.
17:30, 2 timmar och 30 minuter efter planerat slut, kan jag så ta mig från cafét och åka hem för att fortsätta med nästa jobb… nämligen mitt ordinarie.

…och HELA dagen har telefonen ringt non-stop. Kunder som vill diskutera lösningar, kunder som vill beställa jobb, kunder som vill klaga på saker, gröna kunder, blåa kunder, sneda kunder och udda kunder. Telefonen ringde konstant.

Nu har jag suttit här sen 18-snåret och jobbat med en bråkdel av min ”att-göra-lista”. Strax efter 1 har klockan nu blivit, när jag skrivit klart inlägget, och nu är det faktiskt hög tid att sova. Jag ska ju backa runt gathörn, göra saxvändningar, glida i rikemanskvarteren och tokjobba imorgon också. Fast imorgon blir det inget café för mig, då måste jag ta igen lite med mina egna bestyr.

Hjälp, vad trött jag är!

Okej, nu ska jag ta tag i det här och bli en riktig människa. Tydligen är man inte det om man inte har körkort så jag börjar väl där.

Bokade idag en intensivkurs på Strängnäs Trafikskola. Det fina med det är att de har en bil jag vet att jag kan köra utan problem (med tanke på de fysiska begränsningar jag har), och att jag får använda samma bil vid uppkörningen. Perfekt!

Det var världens bästa Anna-Karin som till slut övertalade mig att skriva in mig på bilskolan. Var osäker in i det sista på om det verkligen var nödvändigt. Två veckor blir det, vecka 44 och 45 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det blir nog bra när det är klart. Brum brum.