Tele2 desperata? – hotar kunder

Fick ett samtal imorse från min kära far som lät märkbart skärrad. Han hade just blivit uppringd av en säljare på Tele2Comviq som ville erbjuda honom att ringa billigare. Pappa är riktigt nöjd med sitt abonnemang hos Telia så han valde att redan på ett tidigt stadium tacka, men avböja. Det accepterade inte säljaren.

Att säljare kan vara jobbiga vet vi ju, men det här var tydligen något extremt. Säljaren pratade på om sina priser, erbjudanden och abonnemang trots att pappa flera gånger försökt avbryta honom och tacka nej.

Till slut tröttnade pappa och höjde rösten. ”Jag är inte intresserad, okej?” Då bad säljaren pappa att vara tyst så han fick berätta klart. Förbluffad frågade pappa ungefär: ”Ska JAG vara tyst? Jag ber dig att förstå att jag inte är intresserad. Okej?”. Då svarade säljaren kort och gott: ”Jag vet var du bor!” och läste upp pappas adress, varpå han slängde på luren.

Geez?

Pappa gick naturligtvis till polisen direkt och ringde sedan Tele2s huvudkontor. Killen kommer inte få jobba kvar som säljare på Tele2Comviq något mer. Snacka om desperat!

Jag ska bli certifierad bilförare

Okej, nu ska jag ta tag i det här och bli en riktig människa. Tydligen är man inte det om man inte har körkort så jag börjar väl där.

Bokade idag en intensivkurs på Strängnäs Trafikskola. Det fina med det är att de har en bil jag vet att jag kan köra utan problem (med tanke på de fysiska begränsningar jag har), och att jag får använda samma bil vid uppkörningen. Perfekt!

Det var världens bästa Anna-Karin som till slut övertalade mig att skriva in mig på bilskolan. Var osäker in i det sista på om det verkligen var nödvändigt. Två veckor blir det, vecka 44 och 45 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det blir nog bra när det är klart. Brum brum.

Livsstatus

Oj, vad folk är på mig om att blogga mer! Inte visste jag att så många fått för sig att besöka min blogg regelbundet. Jag skriver ju mest för min egen skull. Kul!

Jag har alltså kommit hem från sjukhuset och åker enbart in för provtagning två dagar i veckan. Det är underbart att vara hemma igen och jag börjar så smått komma tillbaka i vardagen igen. Den här veckan har jag ägnat åt att gå igenom saker som ligger och väntar på att bli gjorda, svara på mail, ringa telefonsamtal och styra upp marknadsföring och sånt för Aroom, familjens café i centrala Strängnäs som öppnade under min sjukhustid. Håller till på cafét en hel del, främst eftersom jag är helt såld på goda smörgåsar, lasagner, pajer och kaffe. Skulle kunna bosätta mig på ett café och leva på smörgåsar och kaffe. Utan problem.

Förutom att hänga på Aroom och prata i telefon har jag även hunnit med ett Stockholmsbesök i torsdags. Hämtade posten på jobbet och träffade en del vänner, bland annat Malin, Erika, Andréas och Johan. Efter att ha varit totalt isolerad från omvärlden (nåja) den senaste tiden, är det riktigt skönt att få träffa sina vänner igen. De betyder ju trots allt hur mycket som helst.

Nästa vecka ska jag försöka sätta igång på allvar med nya och gamla projekt som ligger och väntar på att bli gjorda. Dessutom letar jag en sjysst kontorslokal i Stockholm att flytta till. Är det någon där ute som har koll på en 50-70 kvadratslokal centralt till en sjysst hyra får ni gärna säga till. 🙂

I’ll keep you guys informed…

Min egen säng är underbar

Ta vara på er säng hemma! Var rädd om den och berätta för den ur mycket den betyder för dig… nåja, en överdrift kanske men faktum är att din säng är grymt underskattad! Det har jag märkt efter en månad på sjukhus. Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren här igår var att slänga mig i sängen och bara njuta i någon timme. Åhh!

Hur som helst – jag är hemma nu i helgen på permission. Ska tillbaka till sjukan redan ikväll – men redan på måndag eller tisdag skulle jag tro att jag blir utskriven från sjukhuset för den här gången. Läkarna vill bara kolla mina provsvar ordentligt och försäkra sig om att jag mår bra (och tro mig, det gör jag!).

Det är grymt skönt att vara hemma i alla fall och nu har jag äntligen fått se Aroom, familjens café här i Strängnäs som öppnade någon dag efter min operation. När man varit med och planerat och fixat är det alltid trevligt att få se slutresultatet också.

När jag får komma hem ordentligt ska jag börja blogga om annat än njurar och sjukhus igen. Saknar att få berätta vad jag tycker om saker och ting, men orken har inte riktigt räckt till för det under den senaste tiden.

Uttråkad och trött

Dags för lite status! Det är lördag, solen skiner ute och jag ligger här inomhus och kurerar mig.

Blev tvungen att opereras ytterligare i torsdags sedan något inuti magen gått sönder och det börjat läcka en massa vätska ut i kroppen. Lite frustrerande när man precis börjat må riktigt bra – nu är nån tillbaka lite på ruta ett.

Ändå känner jag mig vid gott mod och hoppas på att få komma hem under den kommande veckan, om inget annat dumt inträffar.

Anna-Karin och Nicklas var här nyss. Riktigt kul med lite besök, det blir mindre ensamt då. Sköterskorna tjatar om att jag ska gå upp och röra på mig men idag är det hopplöst. Hela kroppen känns slö och tung. Tänkte iallafall komma upp och ta en liten avdelningswalk strax, så inte blodet proppar sig eller något annat dumt.

Nu fick jag mersmak efter mer sällskap, så kom hit nu! 🙂

Men kom hit nurå!

Nu har pappa åkt hem till Strängnäs och kvar är jag, i någon vecka till. Ni som finns i närheten av Uppsala får gärna komma hit och hälsa på mig, för det är inte särskilt givande att titta på dåliga såpor hela dagarna. 😉

Jag ligger på Akademiska sjukhuset, avdelning 70D2 (huvudentrén, 5 våningar upp). Ring eller maila innan!

För övrigt mår jag som en gud! Hej svejs. 😉

På väg tillbaka

Äntligen, äntligen, äntligen! Så här bra har jag inte mått på flera år.

Jag kan äta utan att må illa! Jag kan dricka utan att må illa! Jag har inte ont i huvudet! Jag känner mig inte ens det minsta eländig utan mår bara precis som jag ska må. Nästan oförskämt bra!

Det är med viss fascination man inser hur viktiga njurarna är i kroppen – ta för guds skull hand om era friska, ni som har! Ni vill inte drabbats av det jag gått igenom, det kan jag garantera.

Nu ska lite sår läka och det ska sluta göra ont, sen kommer det vara dödstråkigt att ligga kvar här ett par veckor. Men jag har ju TV… 😉

Slutligen vill jag utbringa en skål för min pappa som skänkt mig en av sina friska njurar, och gjort deta möjligt. Pappa ligger och är ganska dålig fortfarande, men det är tydligen helt normalt. Han återhämtar sig snart. En riktigt stor kram på pappa!