Ställde mobilen på att ringa 07:00 imorse. Vaknade nyss och har inget minne alls av att den ringt. Plötsligt blev allt hemskt stressigt och obehagligt.

Funderar på två möjliga lösningar på problemet inför framtiden:
1) Skaffa ny, mindre buggig väckarklocka
2) Sluta sova

Svårt att bestämma mig bara…

Nu har jag bytt bort Blogger mot en annan bloggmotor utvecklad av allsmäktige Johan för vårt företags räkning. I och med detta fick bloggen också en ny, snyggare design.

Det finns en del kvar att göra men jag är grymt nöjd med hur det är hittills, hoppas ni håller med!

Efter lite meck lyckades vi få över alla gamla inlägg från Blogger men kommentarerna fattas fortfarande. De kanske kommer i framtiden, vem vet, men just nu tror jag att det får vara så länge.

Okej, det här börjar kännas ganska lustigt. Någon verkar ha bestämt sig för att jag minsann ska fångas på film, till varje pris:

Måndag ca 11:00:
TV4 Stockholm filmar folk på perrongen på T-Centralen angående det nya mobilförbudet i kollektivtrafiken. Jag lyckas upptäcka kameran en centimeter innan jag kommer in i skottvinkeln, och mycket riktigt: tjejen framför mig syns i nyhetsinslaget senare på kvällen men gudskelov inte jag.

Måndag ca 18:00:
Kommer in på centralen efter jobbet och plötsligt ser jag en stor kamera som står på stativ. "FILMINSPELNING PÅGÅR" står det på en stor skylt. Hjälp, tänker jag och försvinner ner till mitt tåg fortare än… tåget…

Tisdag förmiddag:
Någon från TV4 Mälardalen står och intervjuar en kulturtant vid biblioteket i Strängnäs. Den här gången åker jag förbi med bil och riskerar inte att fastna på bild…

Fem minuter senare:
SVTs lokalstation filmar på tågstationen i Strängnäs när jag kliver ombord på tåget – sen riktar man kameran rakt på mig genom tågfönstret. Det är nu jag börjar misstänka att någon verkligen är ute efter mig…

Tisdag, runt lunch:
Filminspelning på centralen fortsätter tydligen… jag duckar.

Onsdag, 10:40:
Mitt i stora hallen på centralen pågår en intervju med myggmikrofoner och allt. Jag går självklart förbi mitt i intervjun…

Till dig som jagar mig med dina elaka videokameror vill jag bara säga: Lägg av!

Jag har redan varit med i tv en gång. Det var för tre år sedan och då handlade det om två-tre klipp på max en minut styck… i en dokusåpa. Fortfarande får jag höra "Jag såg dig på tv…" från folk jag inte ens känner.

Ett kollosalt regnoväder drabbade Stockholm idag. Bilden ovan är tagen en liten bit från vårt jobb på Odengatan, där någonting inte alls pallade trycket så bra som det borde.

Notera cafébordet som ligger i sörjan – marken rasade under en uteservering på ett café.

Undrar om den här stackars nyhetsuppläsaren på Ekot var sjukt nervös eller bara trött?

Under ett par veckor har jag varit helt inne i vårens hit ”Crazy” från Gnarls Barkley (samarbetet mellan Cee-Lo och Dangermouse) som gått varm i mina hörlurar på tåget mellan Strängnäs och Stockholm. Förhoppningarna var därför stora när jag införskaffade hela albumet ”St. Elsewhere” häromdagen.

Första låten ut, ”Go-Go Gadget Gospel”, låter kaosartad utan någon musikalisk struktur överhuvudtaget. Jag blir misstänksam – vad är detta? Har jag fått fel album? Nåja, det är ju trots allt bara introt och intron har ju en tendens till att vara ganska udda ibland.

Tyvärr är även resten av albumet lika kaosartat. Inte alls trallvänligt, inte alls skönt att lyssna på, inte alls som ”Crazy”. Bara kaosartat.

Två låtar fastnade jag litegrann för, trots det kaosartade tempot. ”Just A Thought” har ett skönt sound som tilltalar mig (varför vet jag inte). Kommande singeln ”Smiley Faces” är också ganska skön och inte lika hemsk som övriga spår på skivan. Annars måste jag faktiskt säga att jag blev besviken och vi kan nog inte vänta oss någon vidare succé för Gnarls Barkley efter ”Crazy”. One hit wonders är ju dock inget nytt vid det här laget.

För övrigt så försöker Stockholms bostadsförmedling få mig att hyra en etta på 48 kvadrat på Diagnosvägen i Flemingsberg för 3838 kronor per månad. Flemingsberg är inte så intressant för mig, det roliga är dock att jag ligger på tjugonde plats i kön för att få hyra lägenheten. Detta efter bara ett halvår i Stockholms bostadskö. Får för mig att det har gått ganska snabbt? (Även om jag vet att ”attraktivare” lägenheter naturligtvis kommer ha betydligt fler sökande…)

Fortsätter vänta på det rätta erbjudandet – ingen brådska här inte.

Så har jag då besökt Stockholm Pride för första gången. Vilken fest! Som ni kanske läst i tidningarna deltog 30.000 personer i paraden i lördags och 350.000 (!) stod bredvid och tittade på. Det märktes; huvudstaden var packad med människor i olika former, färger och åldrar. Pride är en riktig folkfest och paraden var himla kul att få se ”live”. Folk har verkligen inga som helst hämningar på denna folkfest. 🙂 För folkfest är just vad det är; det var nog fler hetero- än homosexuella på plats om man räknar med oss straighta åskådare. Att bara titta på alla olika stilar, kläder och uppträdanden är en upplevelse i sig.

Intressant att se i Prideparaden var företagens smygreklam. Sony Ericsson åkte med en stor buss täckt med reklambudskap, IKEA kampanjade med ”Kom in i garderoben” och så alla små och stora politiska partier som jagar väljare inför hösten. De flesta partierna hade roliga påhitt och fullt av folk i/runt sina fordon, utom Junilistan som hade satt en enda stackare i bil med släp som åkte omkring och såg löjlig ut. Dokusåpa-Natasha Peyre tycker jag kunde ha stannat hemma, bara det faktum att hon deltog i paraden var pinsamt enligt mig.

Nog om paraden.

Linus och Amanda från Skåne är på besök för en veckas semester. Tillsammans med dem samt Johan, Sofia och Erik delade jag ut Lovekondomer till Pridebesökarna i lördags. Ett par hundra förpackningar gick åt himla snabbt men jag måste berömma de två tjejerna i sällskapet för ett strålande jobb. De delade nog ut dubbelt så många kondomer som vi fyra killar gjorde tillsammans – på halva tiden. Jag vet inte vad man kan dra för slutsatser här men känner att fördomar inte är helt rätt att ta till i sammanhanget.

På kvällen i lördags spelade Darren Hayes i Tantolunden. Det hade varit kul att se honom live – har fått höra i efterhand att konserten var grym – men efter en heldag i Stockholm där vi i princip bara stod upp eller gick runt, orkade min kropp inte vara kvar på konserten. Jag hade bokstavligen gått av på mitten. Åkte hem ganska tidigt och sov gott hela natten.

Söndagen blev riktigt lugn och skön. Åkte med familjen till ett badställe utanför Strängnäs och njöt av livet ett par timmar. Filt vid vattnet, kaffe med smörgås och ett korsord så var söndagen räddad. Nu sitter jag här, svettig trots en kalldusch och förbereder inför nattens sömn. Nyckelorden för den kommande veckan är grönan, provtagning, grafikbearbetning och nyhetsvick.

När ska Blogger fixa så att man kan ladda upp bilder på ett enkelt sätt via mobilen? Det finns jättemycket intressant att fotografera, särskilt när man åker mycket tåg som jag.

Passerar Södertälje syd just nu, 15 minuter sent so far. SJ har verkligen problem…

En ganska spännande sak som hände i fredags var att jag, Erik och Johan råkade ut för en kontrollant på tunnelbanetåget.

Trots att jag åkt tunnelbana i Stockholm regelbundet (varje dag för det mesta) sedan mars 2004, har jag aldrig sett en kontrollant i Stockholms tunnelbana. Jag vet inte om det är jag som haft tur eller om det är SL som plötsligt fått nog av tjuvåkare på riktigt. (Jag tror på det senare – titta bara på alla vakter som plötsligt placerats vid T-Centralens spärrar)

Ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt första gången jag såg en SL-kontrollant. Nu vet jag åtminstone hur de ser ut tills nästa gång.

Och jodå, jag hade biljett. 🙂