Under ett par veckor har jag varit helt inne i vårens hit ”Crazy” från Gnarls Barkley (samarbetet mellan Cee-Lo och Dangermouse) som gått varm i mina hörlurar på tåget mellan Strängnäs och Stockholm. Förhoppningarna var därför stora när jag införskaffade hela albumet ”St. Elsewhere” häromdagen.

Första låten ut, ”Go-Go Gadget Gospel”, låter kaosartad utan någon musikalisk struktur överhuvudtaget. Jag blir misstänksam – vad är detta? Har jag fått fel album? Nåja, det är ju trots allt bara introt och intron har ju en tendens till att vara ganska udda ibland.

Tyvärr är även resten av albumet lika kaosartat. Inte alls trallvänligt, inte alls skönt att lyssna på, inte alls som ”Crazy”. Bara kaosartat.

Två låtar fastnade jag litegrann för, trots det kaosartade tempot. ”Just A Thought” har ett skönt sound som tilltalar mig (varför vet jag inte). Kommande singeln ”Smiley Faces” är också ganska skön och inte lika hemsk som övriga spår på skivan. Annars måste jag faktiskt säga att jag blev besviken och vi kan nog inte vänta oss någon vidare succé för Gnarls Barkley efter ”Crazy”. One hit wonders är ju dock inget nytt vid det här laget.