Nu börjar Facebook bli lite som den där stora klassfesten som aldrig vill ta slut.
Såg nyss att en gammal vän fyller år idag och skrev ”Grattis” på Wallen som sig bör. Kollade sedan hur längesen det var vi skrev till varandra sist… jo, den 26 augusti 2007… då skrev jag ”Grattis”…
Har just kommit hem från en mysig helg hos familjen i Strängnäs och nu sitter jag här med jordens ångest och skuldkänslor. Anledningen?
Min jobbtelefon har legat på nattduksbordet här hemma och pipit klockan 03:00 och 05:00 varje morgon. Den var inställd så efter förra veckans jour och jag glömde att stänga av larmfunktionen innan jag åkte hemifrån i fredags. Både lördag och söndag har den alltså legat och pipit på högsta volym under någon timme vid tresnåret. Precis när grannarna lyckats somna om har den sedan satt igång igen kring 05. Tilläggas bör att en av grannarna har sitt sovrum precis intill mitt.
Till er i grannskapet som nu hatar mig och eventuellt läser min blogg: FÖRLÅT!
Sitter här och funderar fram en topplista med de bästa låtarna som någonsin spelats på akustisk gitarr. Kan ni hjälpa mig?
Det händer nästan varje kväll att jag loggar in för att skriva ett blogginlägg, men ångrar mig för jag inte vet var jag ska börja. Vad ska jag blogga om egentlgen?
Jag skulle kunna skriva om att det är väldigt tyst och lugnt på jobbet om dagarna, när halva företaget är på semester. Tur är väl det, med tanke på att luftkonditioneringen verkar ha gått sönder. Själv har jag haft en veckas semester i New York hittills, två till blir det i slutet av augusti och början på september.
Jag skulle också kunna nämna att jag helt utan förklaring vaknade med blåtira på vänster öga här om dagen. Det såg ut som att jag varit inblandad i slagsmål på natten och gjorde hemskt ont. Idag har svullnaden gått ner en del och jag har varit Alvedonfri för första gången, men håll med om att det är lite läskigt?
Något annat jag skulle kunna blogga om är att jag och Johan åker till Tallinn på lördag. Båten heter M/S Romantica vilket gör mig lite nervös, men det kommer säkert bli hur bra som helst. Om inte annat hemskt skönt att komma bort från Stockholm ett slag.
Eller något helt annat, typ att jag ska till tandläkaren och operera bort visdomständer snart. Funderar på att göra som den här mannen och ta ansvar för bedövningen helt själv. Störtskönt…
Nåväl, det blev ju ett helt OK inlägg ändå.
Eftersom jag är så snygg och gör mig så bra på bild tänkte jag börja vlogga lite, måste ju testa Bambuser som verkar vara en ganska kul tjänst.
Bokmärk adressen http://bambuser.com/channel/robinc där det senaste klippet från mig alltid visas, antingen live eller arkiverat. Uppdaterar då och då från och med ikväll.
Stockholm idag: 30 grader, strålande solsken, trevligt sällskap, god mat och kall öl
Vad mer kan man begära egentligen?
Loopen Marina Café vid Hornstulls strand/Årstaviken
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
och genomskinligt grå
blir jag
utan dina andetag
.png "Klicka för att förstora.")
Måste bara tipsa om Rockferry, debutalbumet från Duffy, denna fantastiska tjej från Wales som slagit igenom i Europa med låten "Mercy". Jag var helt säker på att låten är apgammal när jag hörde den för första gången, men så är faktiskt inte fallet. Albumet är riktigt skönt och rekommenderas varmt en söndagkväll som denna.
Kent spelade i Eskilstuna igår.
Det var häftigt att se dem igen – fjärde gången nu – och såklart extra tufft på hemmaplan. Killarna pratade väldigt mycket om sin hemstad och spelade mestadels äldre låtar från de första plattorna. 8000 pers på Strömsholmen rockade loss till gamla favoriter som Blåjeans, Om du var här, Kallt kaffe och Beskyddaren. Stämningen var verkligen på topp och det var skönt att se att Kent fortfarande är Sveriges i särklass bästa liveakt. På något konstigt sätt ger det en kick att se Kent live, om inte annat för humöret.
Nu är jag tillbaka i huvudstaden, på plats i lägenheten efter middag med Mia på söder. Det luktar lite bränt ute på balkongen men jag tror/hoppas inte att det är mitt hus som brinner. Nästa anhalt är duschen och sedan sängen så att kroppen orkar med ännu en vecka i verkligheten.
Sedan starten 2005 har jag hunnit med att skriva fler än 500 inlägg här i bloggen, vissa klart mer intressanta än andra.
I dagarna fyller min blogg tre år i nuvarande form och jag inser att tre år går fruktansvärt fort samtidigt som mycket hinner förändras. Förra året på denna dag konstaterade jag att det nästan är uteslutande för min egen terapi som jag bloggar och det gäller fortfarande. Det är dock väldigt roligt att många väljer att följa mina olika äventyr regelbundet, även då det är hemskt glest mellan inläggen.
På dessa tre år har ungefär 114000 besök gjorts på bloggen och det senaste året har dessa besökare bland annat kunnat läsa om Lundakalaset som arrangerades i september, fått veta mina åsikter kring direktreklam och fått dela en fruktansvärd måndagkväll med mig. Den var riktigt hemsk, jag lovar!
Jag har bytt huvudsakligt jobb och som vanligt besökt Skåne ett flertal gånger. Dessutom har Kerstin fått post till min postlåda och blivit återfunnen tack vare bloggen. Galet. Slutligen i denna korta sammanfattning; Linus. En nära vän och kollega som hastigt försvann och lämnade efter sig ett stort tomrum – en av de få riktigt ledsamma händelser jag skrivit om i bloggen sedan starten.
Ett år går otroligt fort och nu lutar jag bara mig tillbaka och njuter av ytterligare 365 dagar i mitt liv. Det är toppar och det är dalar och de flesta reflekteras här i bloggen.
I backspegeln: Bloggen 1 år Bloggen 2 år