Det verkar onekligen som att Rosa Bandet-kampanjen fungerat i år. Tycker mig se rosa band överallt, på alla typer av människor och precis överallt.

Det är ju fantastiskt om bara pengarna går dit de ska… håller tummarna för det.

Fick ett mail från "Studie om Tinnitus", förmodligen ett nyhetsbrev som jag anmält mig till i hopp om att forskarna någonsin ska komma fram till en lösning. Genast blev jag intresserad, men intresset svalnade något när jag började läsa:

"Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet
genomför nu en  undersökning om hur troende personer med tinnitus
använder sin tro i hanterandet  av tinnitus. Vi söker därmed personer
som anser sig troende oavsett religion  eller om denna utövas aktivt
i kyrka eller på ett privat plan."

OK, det kanske kan vara intressant för vissa, men ärligt talat. Resurserna är begränsade. Är det inte bättre att försöka lägga dem på att lösa grundproblemet istället?

Veckans tågresor har mestadels ackompanjerats av:

Album
Pink – I’m Not Dead (2006)
Ana Johnsson – The Way I Am (2004)
Ana Johnsson – Little Angel (2006)
Bloodhound Gang – Hefty Fine
Paris Hilton – Paris (2006)

Enstaka favoritlåtar
Basic Element – I’ll Never Let You Know
ATB – Killer (feat Seal)
Gnarls Barkley – Just A Thought
Vanilla Ninja – Liar

Salig blandning… men skön tågmusik alltihop!

Jag började dricka kaffe när jag var tolv. Högstadieskolan hade egen kafeteria och en kopp java kostade fem spänn. Sedan dess har det bara gått automatiskt. En kopp till frukost, en latte vid lunch. En när man håller någon sällskap och en kopp när man är frusen. En för att hålla sig vaken och en när man är rastlös. Ja, ni fattar… det har blivit en eller tre om dagen i snitt. Ända fram till i onsdags.

På inrådan från min kära vän och kollega Johan har jag nu slutat. Han tror att jag kommer bli piggare och må bättre, bara jag slutar dricka kaffe. Själv ser jag det mest som ett experiment, det ska bli oerhört intressant att se hur kroppen fungerar efter 8 års konstant kaffedrickande.

Personligen tror jag på fullaste allvar att jag snart är igång med kaffet igen. Det är en skön dryck som inte skadar något särskilt men som kan liva upp den mest tråkiga och gråa dag. Den skadar heller ingen i ens omgivning och jag tror att varje människa behöver något att vara beroende av (vissa väljer bara lite fel saker…).

Nåväl, jag tänker försöka ett tag iallafall och hur fungerar det hittills då? Tja, rätt enkelt förklarat: igår var jag seg… idag är jag död. En påtaglig huvudvärk gör sig påmind och en konstant, svag men märkbar, svetthinna syns på pannan. Höll på att missa tågstationen på väg hem igår (tack till dig vänliga människa som väckte mig). Imorse försov jag mig 2,5 timme (!) och resten av dagen har bara varit en dimma. Rätt läskigt faktiskt, men det är nu i helgen det intressanta kommer, när koffeinet gått ur kroppen på riktigt. Vi får se hur det går…

Ikväll fick Cissi åka hem från Idol 2006. Det var kanske på tiden? Felicia skötte sig sådär idag, hoppas hon bättrar sig till nästa vecka. Gillar hennes utstrålning som sjutton. Markus är fortfarande tippad som finalist…

Länktips 1: Första dagen utan kaffe i radio
Länktips 2: Pendlare.se – min nya hobby-bloggsatsning. Hör av dig om du vill vara med!

• 08:15  Telefonen väcker mig med en ilsken signal. En supportnisse på Telia vill ge besked om en felanmälan jag gjorde igår för en kunds räkning. Såklart var inget Telias fel… bad honom ringa till kunden istället.
• 08:20  Muttrar lite en stund över att supportnissen hade mage att väcka mig på det där sättet och slår igång TVn för att vakna till lite och bli glad. Åka tidigare till jobbet idag kanske?
• 08:21  Somnar om.
• 09:17  Vaknar upp, minst tio gånger tröttare än vid åtta och med huvudvärken Arne som sällskap. Bokstavligen släpar mig in i duschen.
• 09:25  Beställer taxi till tåget (bussen gick 09:20), läser dagens Computer Sweden och funderar lite på den kommande veckan.
• 09:50  Tåget rullar norrut, någon minut sent. Spelar ett gammalt ATB-album i mp3spelaren och slumrar på väg till Stockholm.
• 10:36  Anländer till Centralen och byter till grön tunnelbana mot Alvik.
• 10:46  Hungrig som en jättehungrig varg. Köper frukost i form av varma scones och latte på Waynes Coffee Odengatan. (Hett frukosttips där, helt underbart!)
• 10:55  Kommer till jobbet.
• 11:00 – 17:40  Pratar i telefon. Mailar. Skjuter gummisnodd på Johan. Pratar i radio. (Bokstavligen) telefonterroriserar Postcenter på Nybrogatan. Skjuter en till gummisnodd på Johan. Får tillbaka från Johan. Skriver lite mer mail.
• 18:00  Tillbaka på Centralen. Köper någon kycklingburgarmeny på Burger King och retar mig på ett drygo som trodde han hade företräde i kassakön. (Han fick dock ställa sig sist istället :P)
• 18:20  Tåget rullar hemåt igen och nu blir det Basic Element och Gnarles Barkley i lurarna.
• 19:10 – 20:00   Hjälper Richard och Sara att stänga tågstationen för dagen, plocka ihop och räkna pengar/tidningar/biljetter.
• 20:30 – 23:30   Kommer hem, öppnar och slänger sedan all post/reklam. Svarar på mail, småfixar med lite jobb, tittar på TV, finlirar morgondagens spellistor, pratar i telefon med Erik, MSN:ar lite.
• 23:30 Beslutar mig för att skriva en totalt meningslös redogörelse för vad jag har gjort idag. 🙂

Rätt innehållslös dag egentligen, men så är det ju måndag också…

Godnatt!

Aftonbladet skriver om en dömd sexbrottsling som fått ett något annorlunda straff. Han måste bära en tröja med texten "Jag är en dömd sexbrottsling" under en bestämd tid.

Jag tycker att initiativet är fantastiskt bra, men att man däremot måste välja ut vilka brott som ska kunna straffas på det här sättet (och på så sätt ge lindrigare fängelsestraff). Vid sexbrott eller till exempel misshandel, mord och rån, tycker jag inte att det är lämpligt. Där är den dömda ofta en fara för personer omkring sig så länge han inte får vård. När det gäller lindrigare brott såsom ekobrott, lättare trafikbrott och sådant, så tycker jag att den här formen av bestraffning är helt OK.

Frågan är bara hur man kontrollerar på ett bra sätt att domen efterlevs?

Den här lär ju jag besöka nästa gång jag är nedstämd eller arg 🙂

Citerar Expressen:
Europe har hamnat mitt i ett "äppelkrig" – med Per Gessle.
Hårdrockarna påstår sig ha pallat frukt hos honom.
– Det går inte att ta sig in på det sättet hos Per Gessle, säger hans manager Marie Dimberg.

OK, så om jag tolkar artikeln rätt (efter att ha läst flera gånger) så har, enligt Expressen, ett stort krig blossat upp mellan Europe och Per Gessle.

Anledningen är att Europe påstår sig ha pallat äpplen i Per Gessles trädgård, medan Gessles team bestämt förnekar att så inte är fallet. Det hela känns lite "tvärtom", men främst undrar jag väl varför man toppar Sveriges näst största nyhetssite med denna "nyhet".

Jisses, finns det inte intressantare saker att skriva om?

Jag brukar ibland berätta storys om saker som händer på resa till och från jobbet med SJ. Det blir en hel del… men Steffis berättelse tar nog priset. Haha.