Life without the license continues…

Idag fick jag det bekräftat; jag åker alldeles för mycket tåg. Om man nu kan åka för mycket tåg? Det säga vara bra för miljön att ta tåget. Nåja, jag har iallafall blivit uppgraderad som medlem i SJs kundklubb PRIO från vit till grå nivå.

Nu ska jag bara köpa tågbiljetter för ytterligare 28000 innan jag når den översta nivån och får ett svart medlemskort.

Detta leder mig osökt in på detta eviga tjatande om körkort. Tidigare i somras skrev jag att jag tänkte försöka ta tag i hela biten med teori och uppkörning. Jag har väl delvis hållt det löftet – har åter börjat övningsköra så får vi se vart det leder.

Man kan ju fråga sig hur dum jag egentligen är. Med ett körkort skulle jag bland annat:

  • ha 30 minuters restid till jobbet, istället för nuvarande ~70 minuter med bussar och tåg
  • spara flera tusen kronor i månaden i respengar
  • slippa åka sjukt mycket taxi
  • få användning för min bil som annars bara står och skräpar eller brukas av mina föräldrar

Men å andra sidan… ett svart SJ-kort är ju inte fel det heller.

Rapport från helgen

En svag känsla av gårdagsångest och en knappt kännbar huvudvärk är nu det enda som vittnar om gårdagens kalas i Lund. Sitter hemma i Strängnäs och sippar på kvällens femte glas med isvatten. Snart är förhoppningsvis vätskebalansen okej igen.

Lundakalaset blev jättebra och vi fick, ganska oväntat, ett helt strålande kalasväder. Lunds gator var fyllda med människor, unga som gamla och de flesta verkade faktiskt ha riktigt roligt, åtminstone inbillar jag mig det. De flesta artister var grymma och jag kan nu lägga till ett nytt band på listan över favorit-liveakter.

Senare på kvällen blev det efterfest på Grand Hotel och därefter efterefterfest på ett av hotellrummen. En GT och skånsk allsång (!) blev den ultimata avslutningen innan jag och Erik snubblade hemåt vid halvfyratiden. Jag är lite irriterad över att alla glas med dyr whiskey inte fixade till min förkylning, undrar om man kan reklamera och få pengarna tillbaka?

Imorse, när jag som bäst låg och tyckte synd om mig själv i soffan, kom Anna och Lotten upp till radion för att nyktra till. Yes, det snurrade fortfarande även för dem. De stackarna måste ha fått en chock när jag öppnade dörren nyvaken i gårdagens kläder. Under eftermiddagen fick vi tillsammans erfara att Pizzeria Viking i Lund måste ha Sveriges sämsta hemkörningservice. Drygt en timme för lite mat är inte okej.

Efter en fyratimmars tågresa är jag nu alltså hemma i lilla Strängnäs och imorgon blir det jobb som vanligt. Tittade just i min kalender och blev lite chockad av att hela den kommande veckan är tom. Absolut ingenting inbokat – än så länge – vilket är väldigt ovanligt. Kanske man nu hinner lägga lite tid på viktiga saker…

Plingplong sökes!

Jag är på jakt efter en plingplongare till en butik. Ja, alltså en sån där sensor som säger ”pling plong” när någon går in genom dörren. Man kan tycka att det borde vara världens enklaste sak att hitta på internätet, men icke.

Själva högtalaren måste vara separerad från sensorn och det ska finnas stöd för två ytterdörrar (två sensorer). Dessutom ska den helst vara trådlös.

Hjälp mig leta, snälla? Jag blir tokig.

Korkat artistnamn eller korkade Strängnäsbor

Idag arrangerade det lokala energibolaget i Strängnäs ett jippo, kallat Energidagen. En massa olika påhitt ägde rum i centrum, såsom stafettlopp, dragkamp och möjlighet att prova på att åka skylift.

Dagen avslutades vid niotiden med en riktigt påkostad artist uppträdandes i Ugglans park. En hel hög med småflickor väntade med spänning på Danny från den senaste omgången av Idol. Sminket satt på, håret var tillfixat och skyltarna var färdigskrivna med texten "DANNY! WE LOVE YOU!". Det tisslades och tasslades och i var och varannan mobiltelefon pratades det om "Idol-Danny som är på besök i lilla Strängnäs… han är ju så söööööt…".

Undrar hur förvånade och besvikna de egentligen blev när Dhani från A-Teens klev upp på scenen?

Tänk att två artister kan få ha så likadana namn. Undrar om småflickorna ens minns A-Teens?

Mustasch-VM

Innan jag sover måste jag bara…

Den här mannen är störtskön och jag tror dessutom att han förföljer mig. För hundra år sen ägde han bensinmacken som ligger ett par hundra meter härifrån. Jag var där en gång som tioåring och intervjuade honom till min kassett-radiostation.

Förra året dök han plötsligt upp som kund till vårt dåvarande företag. Helt otippat och jag insåg att världen är rätt liten.

Och så idag – när jag minst anar det – hoppar han fram på Aftonbladets startsida. Han ska nämligen vara med i Mustasch-VM. Hur coolt är inte det? Heja Dan!

Working my way back

Det går bra nu. Eller, det börjar i alla fall kännas riktigt bra. Efter några månaders makalöst slit är vi äntligen igång med ny radiostation, ny studio nya programledare i Södertälje. Det till synes helt omöjliga pusslet faller så sakta på plats och snart är jag förhoppningsvis lite mindre tankspridd, något mer social och snäppet mer kreativ. Och så kanske jag hinner blogga lite mer också, vem vet?

Jobbet börjar alltså kännas på banan nu, men det skulle onekligen sitta rätt bra med en semester. Tänkte ta en långresa i vinter, kom gärna med förslag på resmål. Jag vill ha skönt väder men inte sådär äckligt varmt a la Asien, inte för turistexploaterat och god mat och dryck. Lanzarote i februari var bra men några grader för kallt. Typ.

Något som förvånar mig just nu är sköna Facebook som växer minst sagt explosionsartat. På bara några veckors tid har varenda en blivit medlem, inklusive vänner, ovänner, kollegor, kollegors kollegor/vänner/ovänner och gamla lärare (!). Helt galet och rätt imponerande.

Nu sovdags och så upp till en ny fullspäckad dag imorgon.