Saker och ting börjar äntligen ordna upp sig på riktigt. Varje dag som nu passerar är ännu ett steg in i den nya tillvaro jag håller på att skapa åt mig själv. Lite mer balanserad och lite mer ego men nu är det faktiskt hög tid. Min tur.

Den där magkänslan som jag saknat så badly ett tag börjar sakta återvända. Känslan som kan liknas vid en blandning av glädje, trygghet, stolthet, nyfikenhet, kämparglöd, upprymdhet, kärlek, livsglädje samt en massa andra tillstånd, omöjliga att vantrivas i.

Känslan är ovärderlig, den för nämligen med sig så mycket annat positivt i förlängningen.

Men en fånig låttext blir det fan inte. Nädu!

Min goda vän Daniel som även driver ett produktionsbolag för radioreklam, anlitade mig för ett speakerjobb tidigare i veckan.

För att "värma upp" rösten började jag som vanligt med att läsa hela Daniels mejl rätt upp och ner med manus, inläsningsinstruktioner och hela faderullan. Sådant som annars brukar klippas bort och förpassas till det som datornördar kallar för /dev/null utan att någonsin nå radiolyssnarnas öron.

Den här gången var Daniel dock på sitt allra mest kreativa humör och gjorde en låt med det överblivna materialet. Låten är 53 sekunder lång och går att lyssna på här. Skivkontrakt nästa?

När jag kom ut från jobbet en sen eftermiddag häromveckan kom det fram en äldre tant till mig på trottoaren. Hon var rynkig, kutryggad och uppskattningsvis mellan 65 och 70 år gammal.

Tanten linkade fram till mig där jag stod och väntade på taxi, granskade mig i en sekund och utbrast sedan:

"Jaha, har du slutat prata för idag?"

Jag, trött och oförstående tittade på henne frågande varpå hon fortsatte:

"Ja, det är ju du som är på radio. Jag känner allt igen dig. Har du slutat prata för idag? Dags att gå hem nu?"

Vid det här laget såg jag ut som ett förundrat frågetecken och fick bara fram en liten nickning innan tanten log och haltade vidare mot Systembolaget. Kvar stod jag och funderade på om det jag just varit med om var ett positivt eller negativt tecken när det gäller lyssnarsiffrorna.

Två månader kvar till julafton och nu börjar väl julhandeln på allvar. Om fem veckor är det första advent och frågan är om man inte bör ha inhandlat julklappar och annat innan dess för att slippa trängas och armbåga sig fram i butikerna. Nu är ju jag visserligen ganska liten i kroppen och det tillhör inte direkt min vardag att bokstavligen armbåga mig fram, men ni förstår säkert vad jag menar.

Jag minns den berömda gamla goda tiden, när man sprang runt i grannskapet och sålde jultidningar så här års. Gör ungarna det fortfarande? Jag har fått för mig att jultidningsförsäljningen stannat av markant sedan energiska miniförsäljare sprang runt redan på sommarlovet för att hinna tjäna ihop sin provision och bonuspresent före alla andra. Det förstörde liksom hela grejen. Man vill bara inte köpa jultidningar och söta små röda böcker i mitten av juli.

Jag har lovat mig själv att resa bort i vinter. Att unna mig själv en långresa till värmen i minst en vecka och bara koppla av som kompensation för ett minst sagt hektiskt och slitigt år. Frågan är bara vart jag ska åka. Lanzarote var några grader för kallt i februari och för att få det varmare bör man kanske leta sig utanför Europa. Egentligen är inte värmen det viktiga. Semester, avkoppling samt god mat och dryck är de viktigaste nyckelorden. Tips emottages tacksamt!

Nyss föll säsongens första snöflingor över Strängnäs.

(Och jag behöver verkligen en vettig kamera om jag någonsin ska försöka dokumentera årets första snö igen. 2 megapixels i mobilen my ass.)