Bästa och mest originella musikvideon just nu är den till The Boxer av The Chemical Brothers, helt utan tvekan.
Årsarkiv: 2005
Vad gör man en regnig fredag?
Idag är det verkligen segt. Regnet öser ner utanför fönstret här i Strängnäs, det mullrar och dånar från himlen och jag känner mig riktigt trött och grötig i huvudet.
Har inget alls planerat under dagen och ganska så lugnt på jobbfronten. Funderar på att gå och lägga mig i sängen för att sova bort resten av dagen, men det känns lite fegt. Vill hitta på något, men vet inte vad. Frustrerande!
Har någon ett bra tips på vad man kan hitta på, mottages detta tacksamt.
Fredagsfyran v29 2005
Veckans fredagsfyra behandlar ett intressant tema, nämligen ”tid”.
1. Låter du tiden ha något inflytande i ditt liv eller ordnar du upp livet på något annat sätt?
Jag försöker att inte vara så fruktansvärt tidsstyrd som en stor del av dagens samhälle tyvärr är. Vi rättar oss onödigt mycket efter klockan idag och måste göra precis allt på bestämda tider, bara för att alla andra gör det. Det tycker jag är synd. Jag försöker göra saker vid behov och inte för att klockan säger åt mig att göra det. Däremot får ju inte en sådan inställning gå ut över andra människor, som valt att leva sitt liv efter klockan.
2. Föredrar du väggklocka, armbandsur eller mobiltelefonklockan?
Mobiltelefonklockan, utan tvekan. Jag har ett armbandsur men det blir liksom aldrig av att använda det, jag har ju ändå mobiltelefonen i handen nästan hela tiden. Dessutom är min telefon vikbar med en extra skärm utanpå som visar vad klockan är. Klockrent! Någon väggklocka äger jag inte.
3. Är det dags att byta ut de gamla tidszonerna mot någonting annat nu när internet får ett allt större inflytande?
Ja, en gemensam tid skulle helt klart underlätta idag, när vi kommunicerar mer och mer över gränserna. Det kan dock bli svårt att byta ut själva tidssystemet, men varför inte införa samma tid i hela EU, till att börja med?
4. Har du lätt för att komma ihåg tider?
Det beror lite på. Jag kommer nog ihåg tider ganska lätt, men jag har svårt att uppskatta hur lång tid saker och ting tar. Är en tidsoptimist som tyvärr kommer sent alltför ofta.
Jens of Sweden – stämmer myten?
Jens of Stendöd.
Jag föll för suget och beställde en Jens of Sweden MP-120 mp3-spelare för 895 kronor på inet.se. Många avrådde mig från att köpa den eftersom kvaliteten sägs vara sviktande, men det brydde jag mig inte om – Jens verkar ju vara en reko kille.
Fick hem den idag, hämtade den glatt på ICA tillsammans med tillhörande snöret som fick beställas separat, och gick hem. Pluggade in spelaren i datorn för att ladda och fylla med musik, fungerade klockrent. Började med att ladda ner senaste mjukvaruuppgraderingen från Jens of Swedens hemsida. Installerade, Completed, smidigt och smutt. Klockrent ju!
Men plötsligt… tjoff! Skärmen blev svart och allt bara dog. Sen dess har jag inte fått igång den. Den laddas inte och det går inte att slå på den överhuvudtaget.
Har provat precis allt; startat om dator, provat i annan dator, tryckt in resetknapp, ingenting fungerar. Jag blir så less.
Det hela verkar sluta med ett returnummer från Jens of Swedens serviceavdelning. Det ska bli intressant att se hur man blir bemött efter att ha skickat in den. Riktigt spännande att behöva skicka in splitter nya produkten på service efter fem minuters användning. Eller kanske inte…
Läkare utan (ekonomiska) Gränser?
När den hemska flodvågskatastrofen i Asien inträffade i december valde jag att dra mitt strå till stacken och skänka lite pengar till olika biståndsorganisationer.
500 kr gick till Röda Korset, men när jag såg att Läkare utan Gränser hade en riktigt smidig och snabb doneringstjänst på Internet valde jag, bara för sakens skull, att donera 50 kr även till dem.
Sagt och gjort! Röda Korset tackade mig så hjärtligt via mail, Läkare utan Gränser likaså. Jag var nöjd med min insats, och förhoppningsvis var även de drabbade långt bort i fjärran likaså.
Det dröjde några dagar innan ett kuvert från Läkare utan Gränser damp ner i brevlådan. ”Tack för ditt bidrag”, och så ett inbetalningskort för att jag skulle kunna donera med ännu mer pengar om jag ville. Jag blev lite fundersam; borde inte så mycket av mitt lilla bidrag som möjligt gå till de drabbade och inte till porto och annat? Nåja, tänkte dock inte mer på det utan slängde brevet.
En månad senare kom det ytterligare ett kuvert från Läkare utan Gränser. Ett tjockt sådant med färgtryck både på kuvertet och på materialet inuti. Inbetalningskort, historier om vad man presterat runt om i världen med färgbilder och långa brev från viktiga personer, ja, allt för att jag skulle donera igen. Uppskattar att utskicket kostade minst 10-20 kr att skicka ut, om man tryckt det i en hyfsad upplaga. Nu blir jag väldigt fundersam.
Men det var inte nog. Sedan dess har jag fått ett likadant kuvert hemskickat varje månad! Sammanlagt sju tjocka kuvert med påkostat reklaminnehåll varje gång. Säg att varje utskick kostat 15 kronor (lågt räknat med porto). Då är vi uppe i 105 kronor. Lägg sedan till kostnad för betalsystem, reklambyråer och övrig personal så höjer vi kostnaden ytterligare och helt plötsligt har man gått back ganska rejält på mitt lilla bidrag. Då blir man ganska ledsen och tappar tron på denna organisation totalt.
Bägaren rann över när jag fick det senaste kuvertet idag och jag beslutade mig för att ringa till Läkare utan Gränsers kontor för att fråga vad de håller på med. Resultatet hör ni här. Observera att jag låter mycket mer aggresiv än jag egentligen är. 😉
Usch.
Sladdhärvor är djävulens påfund.
Kablar.
Jag hatar kablar.
Kablar är elaka, grymma, fula, jättefula och bara… evil. Jag HATAR kablar.
Varför finns kablar? Jag hatar kablar.
Var är det trådlösa samhället?
JAG HATAR KABLAR!
Arvika: Blött, regnigt och udda musik
foto: Sami Tolonen/Radioseven
Jag och Jesper tog oss en liten dagsutflykt till Arvikafestivalen, där våra kollegor från Radioseven sänder live.
Det var precis som förra året; ett extremt lokalt regnmoln över festivalområdet (beställer arrangörerna regnet eller är det bara ren (o)tur?), mycket blandat folk och musikstilar, och hela världens matkulturer samlade i ett antal olika restaurangtält. Fantastiskt.
Jag hann inte se något helt uppträdande, förutom något nytt lovande rockband på alternativscenen. Däremot, precis innan vi drog oss hemåt igen, började Robyn spela och de 3 minutrarna jag hann höra lät faktiskt riktigt bra. Tjejen har en sjukt skön röst.
Trodde jag skulle stöta på Martin också, men kom inte närmare än ett par sms… bättre lycka nästa gång.
Arvikafestivalen är kul och intressant, men att åka dit som deltagare är nog inte riktigt my cup of tea. Det räcker gott att vara där som journalist.
Arvika i morgon
Imorgon åker Jesper och jag till Arvikafestivalen, bara över dagen, för att hälsa på våra kollegor.
Vi tänkte kika lite hur det går för dem, och passa på att spana in fina flickor. Blir till att sova tidigt idag, för jag tänkte ta 08:40-tåget hem till Jesper så att vi kan vara på plats så skapligt som möjligt.
Om kvällstidningar och pilska regenter
Alltså, det är ju nästan så att man blir tårögd.
Jag kan nog inte bli förvånad över vad Aftonbladet och Expressen hittar på längre, så jag sitter istället och fnittrar åt deras dumheter.
Kung Carl Gustaf råkar ha handen lite för långt ner på Helena Paparizous rygg när de kramas, en fotograf råkar få en bra vinkel och VIPS! Plötsligt har vi löpsedlar och rubriker i storlek med bombningarna i London förra veckan. Dessutom – som pricken över i:t – slänger man in den fruktansvärt relevanta frågan ”Har kungen handen för långt ner på Helenas bak?”. Å nej, tänk om svaret blir ja!
(Vad är för långt förresten? Är det när läsarna tycker att CG ser pilsk ut och verkligen visar hur mycket han njuter av att ha handen på den grekiska sångerskans rumpa? Patetiskt.)
Var det någon som ens noterade att flera hundra människor dog i en tågkrasch i Pakistan för ett par dagar sen? Just det. Aftonbladet valde att lägga den rubriken i liten font långt ner på sin hemsida.
Man kan tycka jag ger mig på och bryr mig alldeles för mycket om kvällstidningarna helt i onödan. Och ja, jag erkänner, det är kanske slöseri med energi. Problemet är bara att jag blir frustrerad när jag ser att folk verkligen köper skiten? Om någon har svaret på varför, kan ni väl dela med er. Snälla. Jag vill veta.
Åh, förresten. Missa inte det högaktuella scoopet om den nakna fotografen på Öland som kan vara anställd av Aftonbladet. Tack, Dagens Media!
Fredagsfyran v28 2005
Blogger har strulat hela dagen men här kommer iallafall, sent omsider, mina svar på Fredagsfyran:
1. Vilket förhållningssätt skall man ha mot sitt barn? Sträng lärare, kompis, förebild eller något annat?
Man ska inte vara något annat än just en förälder, vilket väl är en blandning av allt det ovan nämnda; en sträng lärare som uppfostrar, en kompis och vän att anförtro sig åt, och så förebilden som barnet ser upp till.
2. Vems ansvar är det och hur rättar man till det om man uppfattar att ens barn börjar komma snett?
Föräldrarna har naturligtvis ett stort ansvar, det allra största! Man kan även lägga lite ansvar på barnet själv. Detta ansvar ökar proportionellt mot åldern – ju äldre barnet blir, ju mer bör man släppa över ansvaret på barnet.
3. Är det en rättighet att ha barn?
Absolut inte. Det är ett ansvar att ha barn, och kan man inte ta det ansvaret har man ingen rätt att sätta ett liv till livet. En självklarhet.
4. Hur gör man för att ge ett barn en så bra start i livet som möjligt?
Jag tror man måste ha erfarenheten själv för att svara på den här frågan. Jag har inte den erfarenheten och ber därför att få vänta ett par år innan jag uttalar mig.