Sista gratis vårdbesöket

Idag var jag hos tandläkaren. Passade på att boka in en tid för undersökning innan nyår, för från och med på söndag den 1 januari är det ”året då jag fyller 20” och då får jag börja betala för alla läkarbesök, inklusive tandvård.

Jag är ju inte direkt den som undviker sjukhus (det funkar liksom inte med de handikapp och sjukdomar jag har) så jag lär komma upp i frikortsnivå på nolltid – särskilt med tanke på att jag tar prover och träffar läkare minst en gång i veckan efter transplantationen. Undrar om man kan få en faktura på hela frikortsbeloppet direkt?

Det här var det sista vårdbesöket som inte kostade något för min del. Om man snitträknar lite har jag gjort cirka 1000 besök på sjukhus hittills i livet. Nu är det slut, nu börjar helvetet. Nu blir jag fattig!

För övrigt hade jag mycket välskötta tänder utan hål. Det enda som såg lite udda och oroväckande ut ut var att mina visdomständer växer… inte rakt uppåt som i normala munnar utan åt sidan (!). Jag ska då lyckas med allt.

Halvgamla pengar blir skitgamla pengar


Kom ihåg att handla upp eller byta in era gamla femhundringar, hundringar, tjugor och femtiöringar innan söndag! Då slutar de nämligen att fungera som lagligt betalningsmedel.

Femhundringar och hundringar ska ha ett glänsande folieband, tjugorna ska vara av den mindre och nyare modellen och 50-öresmynten ska vara kopparfärgade. (Vem använder 50-öringar anyway?). Övriga mynt ska se ut precis som tidigare. Allt annat ska handlas upp eller bytas in innan nyår. Skynda, skynda!

För övrigt tänker jag skriva ett sånt där ”Robin-är-gnällig-gubbe-inlägg” om 50-öringarnas existens, men det får bli en annan dag.

Ett Lidingölopp av sedlar
Om man staplar alla sedlarna som finns i omlopp på varandra så motsvarar det nästan ett helt Lidingölopp, det vill säga cirka 30 kilometer. (Riksbanken)

Jag överlevde julen – en statusrapport

Som många av mina närstående vet är jag inte precis en sån som springer runt och hetsar med julklappar, julpynt, tomteskägg, risgrynsgröt, julskinka, rimstuga och julsånger i första taget. Jag är helt enkelt ingen julmänniska och alla tycker därför att jag är jättekonstig.

Hur som helst överlevde jag den fruktade julen i år igen.

Min familj, bestående av mamma, hennes man Anders och lillebror Felix, åkte på skidsemester i Österrike dagen före julafton. Julafton tillbringade jag därför med pappa, lillebror Elias och resten av släkten Siurua (släkten på pappas sida). Allt det traditionella ingick; julbord, jultomte, julgran, julklappar, julsånger.. ja, ni fattar poängen. Det blev ett mycket trevligt julfirande och för en gångs skull njöt jag verkligen av julmat. Antagligen för att jag var hungrig som en häst och hade kunnat äta upp en hel ko när som helst.

När själva julhelgen så var över fick jag besök i min villa (ja, den är bara min den här veckan) av söta, underbara Sofia som tillbringat ett par dagar här. Vi har hittat på lite allt möjligt, till exempel tittade Erik förbi för en mysig filmkväll i måndags. men främst har det skrattats en hel del. Om det har att göra med brist på sömn eller inte, ska vi nog inte gå närmare in på. En sak är iallafall säker. Bestick är ett riktigt intressant samtalsämne! 😉

En trevlig julhelg alltså, mot all förmodan! Nu väntar bara nyårshelgen. Det kan bli hårt, som Daniel och Andreas brukar säga.

Lillebror Elias, 2,5 år försöker hitta ut ur tomtemössan.

Tittut!

Tomten, ge mig mp3spelartofflor!

Om någon fortfarande undrar vad man ska köpa till mig i julklapp har jag det perfekta tipset på vad en Robin behöver.

Varma mp3spelartofflor från Japan! Yey!

Update: Send omsider har någon påpekat för mig att det ju inte alls är några mp3spelartofflor. Det är bara värme som kommer från USB-sladden. Antagligen fick jag mp3 från någon annan bloggare som länkade till tofflorna. Hur som helst är det ju rätt coolt med USB-tofflor ändå. Vill ha!

3 månader har gått…

…sen min njurtransplantation den 22 september. De tre första månaderna sägs vara de mest kritiska vad gäller avstötning, infektioner och andra problem. De månaderna är nu förbi och jag kan pusta ut litegrann. Dessutom sänker man min medicindos lite ytterligare och flesar ut läkarkontrollerna.

Förutom de små problem som uppstod direkt efter operationen, har jag mått oförskämt bra och det känns fortfarande overkligt att jag fått en kroppsdel från min pappa inopererad som räddat mitt liv. Det är ganska imponerande att se vad njurarna fyller för funktion i kroppen, särskilt så här i efterhand när jag vet hur fruktansvärt dåligt man mår när njurarna inte fungerar.

Jag har fortfarande inte repat mig ordentligt, uppenbarligen mår man genast mycket bättre rent mentalt, men rent fysiskt tar det längre tid att återhämta sig efter flera års sjukdom. Jag är på god väg men skulle behöva börja träna lite mer på allvar för att skynda på det hela.

Hur som helst tackar jag alla högre makter, läkare, sjuksköterskor, vänner, familj och framförallt min kära pappa slash donator som gjort det här möjligt. De första tre månaderna har varit underbara, och det blir bara bättre och bättre för varje dag som går.

Produktplacering i… reklamfilm!

Hittade en intressant frågeställning hos Dagens Media, huruvida fler borde ta efter ICA och sälja reklamplats i sina reklamfilmer.

Är man en stor reklamköpare och har lyckats bygga ett behov kring sin kring reklamfilm som mycket väl kan liknas vid behovet av en ”riktig” såpa, då tycker jag att man har lyckats riktigt bra. Kan man dessutom få tillbaka en stor del av reklamkostnaden, eller till och med gå med vinst på det hela så är det bara att gratulera marknadsavdelningen för ett strålande jobb.

Visst borde fler ta efter, utan tvekan. Varför inte? Frågan är bara om det finns särskilt många som lyckas med en sån sak. Det kräver ju som sagt en del förarbete… annars blir det nog bara pinsamt.

Det är så man får skämmas!

Blev tillfrågad tidigare under kvällen om jag kunde hoppa in och vikariera för Tobias i Radiosevens topplisteprogram Top Seven. Inga problem, tänkte jag, sända radio är ju det roligaste som finns. Det skulle jag inte ha tänkt.

Det blev en sån där sändning som man helst av allt aldrig borde ha startat. Allt som kunde gå fel valde att gå fel, bara för att jävlas. Låtar startade inte, jag yrade om fel saker och inget blev rätt någonstans. Nåja, sådana dagar har man ju men idag kändes det verkligen inte bra och jag skäms och blir så besviken på mig själv varje gång det händer. Bleh.

Det enda jag möjligtvis kan skylla på är att jag är sjukt trött efter att ha kört runt på en halkbaka i Eskilstuna hela dagen. Jag har bromsat, svängt, sladdat, snurrat och voltat. Eh, näe, inte voltat kanske men allt det andra har jag lyckats med idag iallafall. Det var precis lika kul som alla påstått men som jag aldrig trott på. Framförallt förstår jag nu varför halkbanekörningen behövs – det var förmodligen det nyttigaste och mest givande jag gjort i min körkortsutbildning hittills. Något roligt och nyttigt samtidigt – det stöter man inte på ofta!

Förutom halkbanan körde jag även till och från Eskilstuna (ca 3 mil) samt en lektion med stadskörning inne i Eskilstuna, en stad som ju är ”lite” större än Strängnäs med betydligt mer trafik. Att köra bil gör ryggen trött har jag märkt, men att köra bil en hel dag gör ryggen inte bara trött, utan hela kroppen halvdöd. Så, nu tänker jag gå och bädda ner mig i sängen och vila ryggen samtidigt som jag deppar över en värdelös och kaosartad radiosändning.

För övrigt ska ni alla rösta på Scooter – Apache Rocks The Bottom till nästa Top Seven-lista. Den växer för mig och jag tycker den är riktigt skön. Go Scooter!