Som webbare (eller frilansare i största allmänhet) stöter man på vissa saker oftare än andra. Jag tycker följande inlägg sätter huvudet rätt på spiken:
10 saker du hoppas att kunden aldrig säger
Nummer 1, 2, 6, 7, 8, 9 och 10 är mest vanliga om du frågar mig. Nummer 6 är mer standard än undantag.
(via översikt.se)
…ibland är det faktiskt skönt att kunna jobba hemifrån. Tänk om det var tv och inte radio man jobbade med…
Jag saknar två fingrar på min högerhand. Det påverkar mig inte särskilt mycket i vardagen (förutom att ”give me ten” blir ”give me eight” samt vissa pensionärer som blir skräckslagna när jag sträcker fram näven för att hälsa) – men häromveckan hamnade jag i en lite udda situation.
Jag skulle hjälpa en vän med installationen av hans nya, fina laptop från HP. Förutom de vanliga finesserna såsom trådlöst nätverk och DVD-brännare, är datorn utrustad med fingeravtrycksläsare. Man kan alltså strunta i hela grejen med lösenord och istället använda fingret för att logga in i systemet.
Bestämde mig för att testa denna ganska häftiga funktion och började registrera mitt fingeravtryck. Datorn nöjde sig dock inte med pekfingret utan ville även ha tumme, långfinger, ringfinger och lillfinger. Fråga mig inte varför men upp på skärmen kom pilar som visade exakt vilket finger det var dags för nu. Efter att ha matat in de åtta fingrar jag har till förfogande, testade jag med att klicka på ”Spara” men där tog det stopp. Datorn ville minsann se alla mina fingrar.
Något ställd funderade jag på hur jag skulle gå tillväga. Testade med att markera två fingrar och använda Delete-knappen men inte heller det var datorn riktigt nöjd med. Hur berättar man för en dator att man inte är skapt som alla andra?
Jag fick helt enkelt luras och mata in tummen tre gånger för att kunna spara och få funktionen att fungera. Lustigt.
Jag var just ute på en liten promenad med min 11-åriga lillebror. Vi kommer fram till en brygga varpå han berättar:
"Blä! Vet du vad Pelle, Kalle, Niklas och Sebbe gjorde förra veckan? De fiskade här på bryggan, och när de fått upp ett par tre fiskar, då stoppade de in fyrverkeripjäser i fiskarnas munnar och tände på. Det bara flög fiskhuvuden!"
Hu! Vad är det med barn egentligen?
…Pelle, Kalle, Niklas och Sebbe heter egentligen något annat…
Andra bloggar om: barn
För övrigt har Anna Hertzman gjort en superbra låt på skånska som heter Om Du Tror. Vi spelar den mycket på Favoritstationerna i Skåne och den har väckt oerhört intresse för den (tidigare) osignade tjejen från Ystad.
Värst är väl ändå Aftonbladets korrespondent som konstaterar att vi aldrig mer kommer vinna ett Eurovision – någonsin! Det påminner mig snarare om tankegången hos min 10 år yngre bror när han nekas godis i affären en torsdag. "Jag får aldrig godis!"
Och så detta gnäll på östländernas dominans. Personligen tycker jag att det är riktigt kul att även dessa länder börjar visa framfötterna när det kommer till musik. Tidigare har de kunnat räknas bort redan från start men nu ger de övriga europeiska länder en match – det är på tiden! Blir ledsen och rädd när jag läser bloggares förslag som att dela upp Eurovision i två tävlingar; en för väst och en för öst. What?! Är inte Eurovision ett strålande sätt att få upp ögonen för andra kulturer, att tvätta bort fördomar och att komma närmare varandra i Europa?
Slutligen – det är en självklarhet att tolvpoängare skickas melan grannländer. Östländerna gör det likväl som vi här i Skandinavien. Det är helt naturligt och är resultatet av att vi förstår varandra bäst och att vi spelar varandras låtar på radio.
Nej, nu får ni faktiskt skärpa er hela bunten. Rätt låt vinner alltid så länge röstningen sker demokratiskt och den här gången var det Serbiens tur. Vi får helt enkelt hoppas på bättre tur nästa gång. Vinnarlåten var dessutom riktigt bra även om jag personligen hade föredragit Finland eller Grekland som vinnare.
PS. Japp, Ola Salo kallade tävlingen för dynga, men det är nog att ta i att dra upp ordet stort över en hel löpsedel… för så allvarligt menat var det kanske inte. Lyssna här… (klipp från presskonferensen inatt)
Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, Melodifestivalen, Musik
Göran är i Helsingfors och rapporterar i radio från Hartwall Areena. Gjorde just en telefonare med honom för den som vill veta hur stämningen är så här efter att The Ark blivit utklassade (av bl a aluminium-teletubbies)… lyssna här
Allt står inte helt rätt till här hemma.
När jag släcker eller tänder lampan hackar bilden på TV.
När mobilen ringer blir det tyst i stereon samtidigt som internetuppkopplingen går ner i ett par sekunder.
Lite då och då kraschar dessutom musikspelaren i datorn, i samma sekund som mitt Bluetooth-headset blinkar frenetiskt och mobilen startar om sig själv.
Hjälp!
Läser på Aftonbladets webb om de två krogägare som friats från alla misstankar om våldtäkt på en berusad 19-årig kvinna. Tingsrätten tror i det här fallet på kvinnans berättelse, bortsett från liten detalj: ”Det kan ha varit så att männen inte uppfattat att kvinnan motsatte sig fortsatt sex. De frias därför.”
What the hell? Det kan ha varit så?! Då är det alltså okej och ska inte klassas som våldtäkt?
Från och med nu borde ju varenda våldtäktsman alltså kunna gå fri – för hur ska ett våldtäktsoffer någonsin kunna bevisa hur högt, tydligt eller med vilka ord denne sagt nej till sex? Om ordet dessutom står mot två förövares historier? I mina ögon är alltid tvång till sex likställt med våldtäkt, all annan bedömning är tjänstefel – punkt!
Något är på väg åt helt fel håll.
Läs också (varning för raseriutbrott):
It’s a strange world (7 juli 2005)
När är det okej att våldta? JAG BLIR SÅ ARG! (16 februari 2006)
Kändes rätt skumt när jag vaknade upp imorse med blåtira. Mitt ena öga är uppsvullet och det gör ont att blinka. Första tanken var ”what the fuck? vem har jag slagits med inatt?” men förmodligen handlar det snarare om en trist ögoninflammation.
Update: Tänkte ta en bild med webbkameran och publicera, men när till och med jag själv blev rädd för bilden som kom upp kanske det inte är så lämpligt.