På sjukhus blir man väckt mitt i natten

Sjukhuset dag 1, operation om 9 dagar

Lyxsviten!

Det dröjde till runt klockan 3 innan jag lyckades somna i min hemska sjukhussäng. Sömnen varade dock inte särskilt länge, för efter någon timme började dialysmaskinen tjuta. Mjukvaran i maskinen jag använder har fortfarande en del buggar (även om tillverkaren vägrar erkänna det), och ibland piper den helt utan anledning. Nåja, till slut fick jag lite sömn i alla fall.

…”ända” till strax efter klockan sex. Då stormade tre sköterskor in och skulle ta en massa prover. Här ska man inte ligga och slöa hela dagarna! Upp och hoppa!

Vid 8:30 var det så dags att åka ner på bloddialysen för att få första behandlingen inför operationen i nästa vecka. Behandlingen tar bort antikropparna i blodet, allt för att eliminera risken för att kroppen stöter bort pappas njure när den väl sätts in. Efter några obehagliga allergiska reaktioner kunde jag faktiskt sova bort hela behandlingen! Den tog drygt två timmar så nu känner jag mig någorlunda utvilad.

Nu har jag inget planerat här på sjukhuset förrän imorgon bitti då det återigen är dags för samma förbehandling. Funderar på vad jag ska hitta på tills dess; kan ju faktiskt här sitta och göra lite jobb men det tar ju sån enoooooooorm tid över analogt modem! Alternativet är att åka in till stan, eller helt enkelt ligga och tråka framför tvn resten av dagen. Vi får se hur det blir. En sak är i alla fall säker; det är 9 dagar kvar till den stora operationen. Spännande, spännande.

”Mnjae, du får bara använda mobilen på balkongen…”

En sak jag har funderat över är synen på mobiltelefoner på sjukhus.

Jag använder mobilen jämt och ständigt för att hålla kontakt med familj, kunder, vänner och kollegor. I Eskilstuna är det inga problem att få använda mobilen på sjukhuset, utom inom skyltade zoner. Här i Uppsala är det dock annorlunda. Här har man en regel som inte ens personalen tycker är nödvändig – men som de måste följa ändå.

”Mnjae, vi har sagt att det går bra att stå ute på balkongen och prata i telefon… men inte inne på rummet”. Inte heller går det bra att stå vid fönstret och använda telefonen. Balkongen är det som gäller. Under de nio timmar jag hittills spenderat här, har jag sprungit fram och tillbaka till balkongen sex eller sju gånger för att svara i telefon eller ringa ett samtal.

Mobilsignalerna borde väl inte vara ”farligare” än TV-signalerna? Här har de TV på varje patientrum. Tycker det är dags att slopa den där gamla regeln och anpassa sig till samhället i övrigt. (Dessutom tycker jag att sjukhuset gott kan släppa in mig på sitt WLAN, men det känns som att det inte kommer hända det här årtusendet…)

Oj, kom på att jag sitter uppkopplad via 3G just nu… hoppsan. Det tänkte ju inte jag på… nästan.

Rumskamrater på sjukhus

Ligger inne på Akademiska sjukhuset i Uppsala över natten för att förbehandlas inför den stundande njurtransplantationen i september.

Det är alltid lika spännande att se vem man får dela rum med. Oftast lyckas personalen fixa ett eget rum åt mig (jag är trots allt 19 år, hur kul är det då att dela rum med en senil 80-åring?), men ibland är det så passa fullbelagt att jag ändå får dela rum med någon. Ibland blir det någon man kan diskutera med, och kanske få något i utbyte. Allt som oftast blir det dock inte så.

Förra gången, när jag låg i Eskilstuna, blev min granne en senildement herre som låg och skrek dygnet runt. Inte av smärta, utan av ensamhet. ”Hallåååååååååååå! Hallååååååååååååå?” var tionde sekund en vecka i sträck blev ganska jobbigt. Inte bara för mig, utan också för personalen.

Den här gången har jag fått en något lugnare kamrat, men tyvärr ingen jag skulle vilja dela rum med för alltid. Han är norsk, han är dement eller liknande och han pratar för sig själv. Hjälp. Nyss ställde han sig vid handfatet, tittade på det och sa ”Plopp. Plopp.”. Spännande.

Tur att jag bara ska ligga här tills imorgon. Man vet aldrig vad norrmän kan få för sig. 😉

Update: Norrbaggen drog av världens brakskit, och sitter nu och ställer konstiga frågor till sig själv. Hoppas jag överlever den här natten…