Idag gör jag min sista dag i Södertälje och således också sista sändningen på Favorit 103,9. Bland annat ska en lycklig själ få veta att han eller hon har vunnit en lyxkryssning med Hurtigruten för två personer. Lyssna gärna mellan 14-22!
Den 10 december börjar jag sedan mitt nya jobb på Crystone i Stockholm. Tänka sig, en hel veckas "ledighet" – hur ska jag klara mig?
Jag står fast vid min spådom; Daniel vinner hela Idol 2007. Han och Amanda sjunger i finalen och Daniel får 51% av rösterna. Det som hände ikväll var att TV4 spelade oss tittare ett spratt. På reprisen på söndag kommer det riktiga röstresultatet att visas och allt blir som det ska vara.
Nej, ärligt talat, vad var det egentligen som hände ikväll? Tävlingens starkast lysande stjärna röstades bort och jag kan inte för mitt liv förstå hur det gick till. Marie håller inte måttet och Andreas är fortfarande ingen klar artist (men på god väg!). Egentligen är det bara Amanda kvar som kan ta hem alltihop i Globen. Hoppas i alla fall att vi får se och höra mer av Daniel i framtiden.
Annars har det varit en ohälsosam vecka rent allmänt med allt annat än nyttig kost eller regelbunden dygnsrytm. Underligt egentligen, att kroppen pallar med. Jag borde verkligen tänka mer på hur jag mår efter alla år av sjukhus och elände.
Jobbet har sugit musten ur mig och nu ligger jag på sängen med laptopen och pustar efter en kväll tillsammans med mammsen, kyckling och en flaska rött. Blott en vecka kvar för mig i Södertälje, sen blir det inget mer radio-Robin på ett tag. Ska bli fruktansvärt skönt att få sätta tänderna i lite annat med (förhoppningsvis) förnyad kraft och motivation.
Den amerikanska stjärnan Kelly Clarkson kommer till Globen fredagen den 7 december och uppträder på Idolfinalen. Idols final blir mäktigare än någonsin i år när de två finalisterna i Idol 2007 kliver ut på den stora scenen i Sveriges största inomhusarena och nu dessutom får sällskap av American Idol-vinnaren 2002.
Lite roligt måste jag säga, Kelly Clarkson är duktig och det vore roligt att se henne live. Frågan är bara varför. Globen är redan utsåld och det kommer nog inte märkas nämnvärt i tittarsiffrorna.
Bonusklipp: Kelly Clarkson full som en kastrull men sjunger klockrent
Det är verkligen säsong för mässor just nu. I många fall är de väldigt givande och skapar bra kontakter. I vissa andra fall helt värdelöst tråkiga. Närmast finns två spännande evenemang inbokade:
Saker och ting börjar äntligen ordna upp sig på riktigt. Varje dag som nu passerar är ännu ett steg in i den nya tillvaro jag håller på att skapa åt mig själv. Lite mer balanserad och lite mer ego men nu är det faktiskt hög tid. Min tur.
Den där magkänslan som jag saknat så badly ett tag börjar sakta återvända. Känslan som kan liknas vid en blandning av glädje, trygghet, stolthet, nyfikenhet, kämparglöd, upprymdhet, kärlek, livsglädje samt en massa andra tillstånd, omöjliga att vantrivas i.
Känslan är ovärderlig, den för nämligen med sig så mycket annat positivt i förlängningen.
Men en fånig låttext blir det fan inte. Nädu!
Här sitter jag och Sofia och diskuterar Filip och Fredrik. Av någon anledning behöver jag googla efter en bild på en kamel med fyra pucklar. Fråga inte varför.
Döm av min förvåning och besvikelse när jag får fram resultatet…
I’ll never, never be the same again.
Min goda vän Daniel som även driver ett produktionsbolag för radioreklam, anlitade mig för ett speakerjobb tidigare i veckan.
För att "värma upp" rösten började jag som vanligt med att läsa hela Daniels mejl rätt upp och ner med manus, inläsningsinstruktioner och hela faderullan. Sådant som annars brukar klippas bort och förpassas till det som datornördar kallar för /dev/null utan att någonsin nå radiolyssnarnas öron.
Den här gången var Daniel dock på sitt allra mest kreativa humör och gjorde en låt med det överblivna materialet. Låten är 53 sekunder lång och går att lyssna på här. Skivkontrakt nästa?
När jag kom ut från jobbet en sen eftermiddag häromveckan kom det fram en äldre tant till mig på trottoaren. Hon var rynkig, kutryggad och uppskattningsvis mellan 65 och 70 år gammal.
Tanten linkade fram till mig där jag stod och väntade på taxi, granskade mig i en sekund och utbrast sedan:
"Jaha, har du slutat prata för idag?"
Jag, trött och oförstående tittade på henne frågande varpå hon fortsatte:
"Ja, det är ju du som är på radio. Jag känner allt igen dig. Har du slutat prata för idag? Dags att gå hem nu?"
Vid det här laget såg jag ut som ett förundrat frågetecken och fick bara fram en liten nickning innan tanten log och haltade vidare mot Systembolaget. Kvar stod jag och funderade på om det jag just varit med om var ett positivt eller negativt tecken när det gäller lyssnarsiffrorna.