Författararkiv: Robin Calmegård

Grattis Sanna!

Postat av

När ska svenska folket lära sig att tänka ett steg längre? Det är väl självklart att fyra miljoner svenskar inte kan komma fram till en och samma telefonväxel samtidigt. Det har varit samma sak i alla år, även för ex-tittarsuccéer som exempelvis Bingolotto. Det påverkar alla som röstar, oavsett om favoriten är Frida, Sanna, Charlotte eller en konstig gubbe i shorts och knästrumpor. Väx upp, ok?

Jag tycker Melodifestivalen bara blir större och större för varje år och jäklar vilket startfält det var igår kväll. Jag hade för första gången svårt att bestämma mig för vem som skulle vinna och vem som hade varit bäst att skicka till Belgrad, de flesta låtar var riktigt bra. Till slut bestämde jag mig för Sanna Nielsen som fick min röst. "Empty room" är svår att inte sjunga med till och kommer nog bli något av en klassiker. Sjukt bra.

Jag brukar alltid hålla hårt på min princip att rätt låt alltid vinner, det är ju en demokratisk omröstning – men den här gången är jag lite bitter. Ska man se till den demokratiska omröstningen är ju Sanna gårdagens riktiga vinnare. Grattis!

Nu hoppas vi bara att Europa åter är redo för Charlotte P.

Nattliga tankar och en stor saknad

Postat av

Det har varit lite tunnt med blogginlägg den senaste tiden, eller snarare obefintligt. Lusten, orken, tiden, motivationen har varit i det närmaste obefintlig men jag tror att man behöver en bloggpaus då och då. Snart är jag nog tillbaka på banan.

En fullspäckad tisdag är äntligen över och här sitter jag mitt i en ekande lägenhet i Stockholm och tänker.  Det är läskigt lätt att bli filosofisk och emotionell så här dags på dygnet, särskilt när man jobbat som en gnu hela dagen och ögonlocken känns tunga som bly.

Om ett par timmar ska jag bege mig till sydligare breddgrader, ner till vackra Skåne. Normalt sett brukar jag längta starkt så här ett par timmar innan avfärd, verkligen se fram emot resan och att få träffa alla härliga vänner. Ikväll är det dock en annorlunda och väldigt speciell känsla som infinner sig. Imorgon är det dags att ta ett sista farväl av älskade vännen och kollegan Linus. I flera dagar funderade jag på vad jag skulle skriva på det där kortet som sätts på min blomsterbukett. Det har varit i det närmaste omöjligt – det är så mycket jag vill säga men så få ord som kommer fram.

Tankarna går ikväll till alla de stunder vi hade tillsammans. När vi jobbade hårt mot samma mål under intensiva perioder och hade delade meningar om allt – men egentligen tyckte precis likadant. De gånger vi skrattade hysteriskt åt saker som få andra hade förstått och när vi hade djupa diskussioner sent in på småtimmarna.

Alla hundratals timmar i telefon och semestern på Lanzarote, när det egentligen var skönare i bastun än utomhus. Allt vin som gått åt för att dränka våra sorger och all underbar mat som mättat våra hungrigag magar (Oasen är SNÄLL!). Sist men inte minst, det tysta kriget mot resten av världen, det som pågick dygnet runt och som till varje pris skulle vinnas.

Tack för allt Linus. Vila nu i frid.

27/2 1982 – 23/2 2008

Pengar som försvinner spårlöst

Postat av

Idag har jag nystat i ett skumt mysterium. På ett av mina företags bankkonto dras en mindre summa varje månad, helt automatiskt. Jag har ingen aning om vart dessa pengar tar vägen, och på kontoutdraget står bara ”Uttag”. Inte heller kommer det en autogirofaktura eller något annat brev som tyder på att dessa pengar verkligen är OK att sno direkt från kontot den sextonde varje månad.

På Nordeas kundtjänst var man minst lika oförstående när jag ringde och var nyfiken. Ingen stående överföring finns upplagd hos dem, och inte heller kunde de spåra pengarna. ”Clearingnumret dit pengarna förs över finns inte i vårt register, vi vet alltså inte till vilken bank som pengarna tar vägen” fick jag höra. (Pluspoäng dock för att de var så tillmötesgående)

När inte ens banken vet var mina pengar tar vägen blir jag smått nervös och nu måste jag gå till botten med detta på riktigt.