…dock inte jag 😉

TV4 Film visade ikväll ”Fatal Instinct” från tidigt 90-tal. Med reservation för att det kan vara en välkänd film (jag är ganska värdelös på film och filmhistoria) så vill jag varmt rekommendera filmen till dig som behöver ett eller ett dussin tretton goda skratt. Filmen gör parodi på hela filmvärlden, dess teknik och historia.

Fatal Instinct bör helt klart ses och nästa tillfälle på TV4 Film är den 27 mars klockan 18:25. Kanske inte världens mest lämpliga tid men det finns ju alltid inspelningstimer!

Det har tydligen kommit nya trafikmärken under året, med anledning av trängselskatten i Stockholm. Aftonbladet pejlar kunskapen med oerhört svåra frågor.

En stor eloge till den fantastiska person som kom på de olika svarsalternativen!

Den hedervärda titeln Årets Bild togs i år av Expressens fotograf Jocke Berglund, för ovanstående bild. Den visar skadorna efter stormen Gudrun förra året, med ett ganska roligt format motiv. Ibland har man tur som fotograf! 😉

Grattis till Jocke Berglund! (läs artikel)

Idag är det jublieum – jag firar 10 år som ”radio addicted”. I 10 år har jag hörts i radio på ett eller annat sätt, men redan innan den 6 mars 1996 hördes jag hemma, på hundratals kassettband inspelade med kassa mickar och hörlurar på min stereo. (Mina stackars föräldrar har fortfarande allvarliga men efter den här tiden)

Ja, jag vet egentligen inte om jag vågar klassa mig själv i knappa 10-årsåldern som programledare på riktigt, men här är iallafall ett tidigare osläppt klipp från min allra första sändning, i Strängnäs Närradio klockan 18:30 den 6 mars 1996. Jag vill lova att jag inte var särskilt kaxig klockan 18:29 när jag alldeles strax skulle gå på.

Jag hade sedan ett eget program en eller två gånger varje månad, tills närradion lades ner i december 1997. (Jag var för övrigt den som fick äran att säga de sista sorgliga orden innan kanalen släcktes ned)

Och nu är jag alltså fast. Ikväll klockan 18:30, exakt tio år senare, pratar jag fortfarande i nattmöss.. ehh.. radio fast nu för tiden på Love. Det sägs att man tröttnar på en hobby eller sysselsättning efter i genomsnitt sju år. Jag har mycket, mycket svårt att jag nånsin kommer att tröttna på att syssla med radio eller media överhuvudtaget. Att få nå ut med sitt budskap till många människor samtidigt är häftigt och det tröttnar man inte på i första taget.

PS1: Ja! Ljudet var faktiskt så där dåligt på närradion.

PS2: Ja! Det distade faktiskt så där hemskt på riktigt eftersom jag aldrig hade rört mixerbordet tidigare. Hade ingen aning om vad alla mätare och lampor betydde. 🙂

PS3 till dig som inte hört mig tidigare och till framtida arbetsgivare: Nej, jag låter inte så där i radio idag. Möjligen lika förvirrad. 😉

Strax dags att sova och vila de sista timmarna innan vardagen drar igång igen, men först tänkte jag berätta om vad som hände i helgen och hur veckan ser ut.

Helgen tillbringades i vår vackra huvudstad. Eller ja, normalt är den vacker som få men i helgen var den mest bara kall och snöig. Det fullkomligen öste ner snö hela helgen och flingorna var stora som… jättestora snöflingor!

Jag, Johan, Jesper, Fredrik, Kina, Johanna, Micke O, Micke A och Johanna var ute i fredags kväll och firade Johan som precis fyllt år. Det blev lätt den bästa utekvällen på länge och vi hade det mycket trevligt. Resten av helgen tillbringades mestadels i soffan hemma hos Johan med nerdragna persienner, filt och TV. En riktigt skön slapphelg, vilket var längesen.

Måndag igen då, och dags för ett jubileum. Klockan 18:30 ikväll är det nämligen exakt 10 år sen jag pratade i radio för första gången som programledare och dagen till ära tänker jag offentliggöra hur jag lät i radio för 10 år sen. Det har bara funnits ett väldigt kort klipp ute hittills, men nu är det dags att släppa ett lite längre. Kommer i nästa post!

För oss som använder betaversionen av nya Windows Live Messenger kom en ny uppdatering idag. Man har i princip gått tillbaka till den gamla designen (jag är kluven, hade ju precis vant mig vid den nya!) men fortfarande tar det upp lika mycket onödigt minne. Lite trist, men jag antar/hoppas att det fixas innan skarp release.

Jag hittade en intressant blogg idag där utvecklarna bakom Windows Live Messenger berättar om vad som är på G men även tar emot åsikter och funderingar från betatestarna. Helt klart sjysst!

Idag har det varit en bra dag. Inte av någon särskild anledning egentligen – allt känns bara fullkomligen på topp och jag sitter bara och ler när jag skriver detta.

Blodproverna imorse visade klockrena värden (precis som varje vecka hittills), dagens radiosändande gick smärtfritt, kunderna har varit snälla mot mig och jag har bara fått höra en massa positiva och smickrande saker hela dagen. Jag har världens bästa familj, de bästa kollegorna man kan ha och världens underbaraste vänner (hur hade jag turen att hitta er egentligen?). Dagar som denna borde man tänka tillbaka på oftare, särskilt under de tider då allt bara känns bedrövligt och fel.

På måndag är det halvårskontroll efter njurtransplantationen. Kan ni förstå att det redan gått sex månader sedan operationen? Det känns helt snurrigt att jag fortfarande mår bra, att alla prover ser klockrena ut och att jag äntligen kan börja leva ordentligt. Ibland funderar jag mycket över hur det ser ut för mig om ett par år (transplanterade njurar håller inte i all evighet). Mardrömsscenariot är att njuren stöts bort om ett par år och att jag hamnar i samma sits som tidigare, men allvarligt talat: det är faktiskt inget att tänka på nu. En dag i taget, carpe diem!

På måndag är det, förutom sexmånaderskontrollen, även tio år sedan min allra första radiosändning. Robin, knappt 10 år fyllda, med eget radioprogram i närradion. Nej, det lät inte särskilt proffessionellt och det var inte bra men det var i alla fall där det en gång började. Sedan dess har jag varit fast (milt uttryckt) och även om jag idag får betalt för det jag gör är det fortfarande barnsligt kul att få prata för, och förmedla känslor till, tusentals lyssnare.

Slutligen fyller jag ”ett år äldre” om ett par veckor, och det ryktas även om att jag fyller jämnt. Jag har aldrig varit mycket för att fira mig själv, men det vore i alla fall trevligt om så många som möjligt följer med ut och tar ett glas eller tre lördagen den 18 mars. Jag vet varken var eller exakt när ännu men boka upp kvällen den 18 mars så ska vi se till att fixa till något trevligt då. Framför allt vill jag träffa er alla!

Jag må vara överpositiv idag och förmodligen är jag nere på en mer normal nivå när jag vaknar imorgon men ärligt talat: det här är bara början. Det är nu livet börjar på riktigt.
Nu jävlar! 😉

Min mormor följer inte trenderna – hon skapar dem. 🙂

Det är väldigt sällan som jag lyssnar på traditionell FM-radio, men ibland är det skönt att bara kunna stänga av dator, TV och telefon, koppla bort jobbet och bara lyssna på något annat än MPEG-komprimerat ljud. Det händer inte ofta, men nu i helgen försökte jag med detta. Problemet är bara att jag har svårt att få in vissa radiostationer hemma.

Hos båda grannarna går det utmärkt men så fort man kommer i närheten av vårt hus hörs ett äckligt skärande ljud; någon form av elektromagnetisk störning som låter hemsk. Inte direkt den ljuva musik jag eftersträvade.

Så, jag har tillbringat en stor del av söndagen åt att försöka lista ut varför vissa radiostationer inte går att få in på min vanliga FM-radio. Jag har kopplat in alla varianter av antennkablar jag hittat men utan lycka. Samma skärande ljud väsnas på vissa av de kommersiella kanalerna.

Helt plötsligt, när jag står där och försöker lägga en antennkabel i rätt position över en stackars krukväxt (som för övrigt fick utstå mycket udda och elak antennbehandling idag – förlåt!) kommer den. Mottagningen, alltså. Det skärande ljudet är borta och kvar är ljudet av en radiostation med klockren mottagning. Äntligen! Jag lägger ner antennkabeln försiktigt och är stolt över min bedrift.

(snart ska jag upptäcka att jag bara haft en enorm tur som hittat signal på en plätt om bara ett par centimeter, mitt i luften i mitt sovrum)

Rätt snart upptäcker jag att det bara går att lyssna i mono; försöker jag med stereo försvinner mottagningen helt. Hmm. Om det går att få en så klockren monomottagning ska det väl inte krävas så mycket för att… det kan ju bara vara att flytta den här några centim… psscssccccchhhhhhhchhchh. Så var det med den signalen. Jävlar. Bara att åter börja leta efter stället där det lät bra senast.

Efter en stund återkommer signalen och nu plötsligt i stereo. Ja! Underbart! Äntligen kan jag slappna av som jag tänkte från början. Det tog bara en timme eller så.

Fast… jobbar man med radio så gör man. Det går ju inte att lyssna på radio utan RDS, eller hur? Nä, har jag ändå bråkat med dessa sladdar så här länge kan jag väl pyssla en stund till för att få full signal, inklusive namnet på radiostationen i rutan. Det är söndag och jag har inte bråttom, det får ta den tid det tar.

Ni förstår säkert hur det fortsatte. Jag är en fruktansvärt (i det närmaste sjukligt) envis människa och ger inte upp i första taget. Under dagen har jag testat med förlängda, skalade, upphängda, hyllhängda, växthängda (!) och golvliggande antennkablar, TV- och polisradioantenner. Jag har klättrat, krypit och frusit rumpan av mig med t-shirt i fem minusgrader på vår altan. Jag lyckas verkligen inte få in en bätttre signal än en stark mono- eller brusig stereosignal på vissa kommersiella radiostationer.

En väsentlig skillnad märkte jag dock när jag gjorde ett sista experiment och drog ur nästan all elektronik i mitt sovrum, inklusive datorer, telefoner, fax, mickprocessor och mixer. Så fort jag drog ur dessa blev det mycket lättare att få in stationerna och ljudet på de flesta stationer här i området blev bättre. Det märktes att alla dessa apparater verkligen stör radiomottagningen och det gör mig lite orolig. Är det verkligen bra att bo i det här, i det närmaste dygnet runt? Jag måste leva i någon form av magnetfält och genast dyker tankar upp om framtiden och strålning.

Fast främst är jag bara förbannad. Jag och min envishet förlorade dagens prestigekamp om radiomottagningen. Men tro inte att kampen är över än! Åh nej. Imorgon bitti är det jag som köper en FM-antenn för utomhusmontering. Eller en jättemast att sätta fast på taket.

Viam inveniam aut faciam.