Fredagsfyran

Ok, nu är det trots allt fredag och då är det helt legitimt att dra en fredagsfyra. Temat för veckan är ”spel på nätet”.

1) Nätpoker har blivit väldigt populärt. Spelar du själv det?
Det händer, men inte ofta. Jag försöker hålla mig ifrån spel som kostar pengar överhuvudtaget. För något år sedan testade jag nätpoker och det var roligt. Jag spelade ganska mycket under en period, trots att jag är helt värdelös på poker som spel. Förlorade lite pengar, och så fick det vara bra sen.

2) Poker i skolan har blivit ett problem, eftersom ungdomar skuldsätter sig. Ett förslag är att förbjuda poker i skolan. Vad tycker du om det?
Förbud är trist. Det är redan idag förbjudet att anordna spel om pengar utan tillstånd så jag ser inte riktigt problemet. Lagen gäller väl även i skolan? Pokerspel som inte handlar om pengar borde dock inte påverkas. Låt ungarna (och föräldrarna) ta lite ansvar själva för en gångs skull.

3) Spelar du något annat spel via Internet?
Det händer att jag tippar på Svenska Spel-sajten eller motsvarande utländsk variant. Efter fotbollsmatchen mot England i tisdags är det nog slut på det också; i 89:e minuten satsade jag 100 kr på att England skulle vinna matchen. Då ledde de med 2-1. i 90:e minuten satte Henrik Larsson 2-2 och jag trodde det inte var sant. No more tippa fotboll.

4) Vissa nätspel (t.ex. World of Warcraft) har en månadsavgift. Kan du tänka dig att betala för att spela spel via Internet?
Hade jag haft tid och tyckt att det var kul så absolut. Word of Warcraft är ju dock läskigt och rent farligt; har sett skrämmande många personer i min omgivning som vänt uppochner på hela sina liv på grund av just det spelet. Håller mig nog ifrån det också.

Musik som passar alla… finns det?

Gjorde en intressant iakttagelse på tåget på väg hem ikväll.

Stämningen på fjärrtågen vid halv elvatiden på kvällen är allt som oftast lugn och dämpad. Folk är trötta och längtar hem till sängen. Bortsett från lite småprat i ett hörn brukar det vara tyst och lugnt i vagnarna. Men inte denna kväll.

Strax intill mig, mitt emot varandra, sitter två tuffa förortsbrudar och pratar om både det ena och det andra. De pratar inte särskilt högt och säger heller inget uppseendeväckande, men det är något annat hos dem som fångar hela vagnens uppmärksamhet.

De lyssnar på musik. Högt.

En av tjejerna har hittat mobiltelefonens musikspelare och fyllt den med sin favoritmusik. Denna musik skrålar nu ur mobilens inte så feta högtalare, med högsta volym. Jag antar att dessa två flickor är vana vid att tjejsnacka med hög musik i bakgrunden, och helt enkelt inte tänker på i vilken miljö de sitter.

Det är dock inte detta som min iakttagelse går ut på. Låt tjejerna spela musik, för mig är det helt OK (jag älskar musik). Frågan är ju bara hur andra i samma vagn reagerar?

Det är här det intressanta kommer.

Första låten ut från DJ Förortsbrud är Eamons hit från 2004, ”Fuck It (I Don’t Want You Back)”. Den verkar gå hem hos de allra flesta, förutom de äldre som rynkar lite på näsan (förmodligen åt texten). Jag hör till och med människor som nynnar med i melodin, något som såklart roar musiktjejerna enormt.

Nästa låt ut blir Pussycat Dolls ”Stickwitu”. Även denna går hem hos medresenärerna som i det närmaste gungar i takt med musiken. Vid det här laget är jag mäkta förvånad över att ingen sur tant ännu kommit och tillrättavisat tjejerna.

Telefonen från förorten plockar nu fram en raplåt i stil med ”Yo, yo, yeah, jag är så cool, yo, ey” – en sån där med en enformig sampling på repeat i bakgrunden. Bara sekunder efter att yolåten gått igång sjunker temperaturen i vagnen minst femton grader. Folk skruvar på sig av obehag och om blickar kunde döda hade jag snart fått vittna i Sveriges hittills största och mest komplicerade mordrättegång. ”Vem kastade den dödande blicken?”

Ännu en raplåt följer men fröken Förort känner nog de kyliga blickarna och kommer på det olämpliga i att ha tonårsdisco i en SJ-vagn. I ett försök att gottgöra alla spelar hon återigen ”Fuck It”, men det är försent. Allt är sabbat. Ingen låt i världen skulle längre kunna få denna skara människor att nynna glatt klockan halv elva en onsdagskväll. När jag kliver av i Strängnäs sitter tjejerna fortfarande och småpratar, men nu utan musik i bakgrunden.

Tanken jag gått och burit på i ett par timmar nu är om Pussycat Dolls och Eamon verkligen är musik som går hem hos alla? Det kanske är så att musiken som spelas på våra CHR-stationer (NRJ, The Voice etc) bara accepteras utan vidare av var och en, för ingen lyssnar egentligen aktivt längre?

Hur som helst så tyckte jag det var en ganska rolig situation. Lite musikunderhållning på väg hem från jobbet är ju heller aldrig fel.

Filmtips

Eftersom mamma och jag är själva hemma ikväll – Anders och Felix är på andra äventyr – beslutade vi oss för att hyra en film och strunta i allt annat för ett ögonblick.

Filmvalet denna tisdag föll på Zozo, regisserad av Josef Fares. Filmen handlar om Zozo, en 11-årig libanesisk pojke som får bevittna hur hela sin familj blir dödad i kriget. Han lyckas ta sig till farmor och farfar i Sverige och det är här som det egentliga helvetet börjar.

Zozo är en berättelse om hur det egentligen är att komma till Sverige som liten och försöka ”passa in”. Dessa filmer är alltid lite speciella för den som är van vid Hollywoodskräp, men jag gillade Zozo skarpt. Den gav intryck och eftertanke…

Knark är bajs

Jag måste bara få klistra in Aftonbladets målande sammanfattning av Babyshambles sångare Pete Dohertys vistelse i Sverige. Läs och begrunda. Stackars, stackars krake!

Pete Dohertys skandaldygn i Sverige:

Fredag:
– 21.30 Går på ett plan till Stockholm.
– 23.00 Landar på Arlanda. Skjutsas i rullstol och är, enligt vittnen, kraftigt drogpåverkad. Grips av tullen och tas in för förhör.

Lördag:
– 01.00 Släpps av tullen och går på ett privatflyg till Hultsfred.
– 01.59. Landar i Hultsfred.
– 02.33. Inleder konserten på Pampasscenen.
– 03.40. Grips av polis direkt efter konserten. Förs till polisstationen i Kalmar, där ett urinprov visar att han är påverkad av kokain.
– 06.00. Släpps från polisstationen efter att ha betalat böter på 14 000 kronor.
– 09.00. Missar ett planerat flyg till Schweiz.
– 15.00. Checkar in på ett hotell i centrala Stockholm.
– 22.00. Anländer till Debaser.
– 23.00. Gör ett kort inhopp på scen under bandet Black Lips konsert.
– 00.30. Går upp på scenen med Babyshambles och spelar tre låtar. Slår sönder sceninredning och dras av scenen av vakter.
– 01.25. Tar en taxi till Gamla stan, där han med bar överkropp jagar efter tjejer nerför gatan.
– 01.45. Blir övertalad att återvända till sitt hotell.

In your face. Literally.

Ponera att du halvligger i sängen och dricker en islatte genom sugrör.

Ponera att latten stått i frysen en timme för att överleva middagen.

Ponera att din islatte är alldeles för trögflytande för att orka igenom sugröret.

Ponera att du tar av locket på muggen och försöker dricka islatten som en vanlig kaffe.

Ponera att det går lika trögt ändå.

Ponera att du slår lite lätt på muggens baksida (som på en ketchupflaska) för att få det att rinna snabbare, samtidigt som du tänker ”Åhh, vad jag blir tvungen att blogga om det här om jag skulle få en klump med islatte rätt i ansiktet…”.

Ponera att du numer har en ny definition av ”avsvalkning” och att du hatar ketchupeffekten och Murphy över allt annat.

Vad skulle du göra?

(Det här har naturligtvis aldrig hänt i verkligheten, jag bara undrar.)

Somrig fredagkväll i Strängnäs

Vädret har varit kanonfint i Strängnäs idag. Strålande sol och varmt som tusan (vädret fortsätter till helgen sägs det). Här är några bilder från kvällens trevliga lilla middag hemma hos pappa.

(Håll med om att bilderna blir bra med min mobiltelefon? Det var ett bra kap…)

Lillebror Elias med coola solglasögonen

”Jo, klart att du ska vara med på kort pappsen – titta hit nudå…”

Farfar och farmor gör bilddebut på Internet

Gulligaste gullungarna. Kusin Elsa till vänster, bror Elias till höger.

Frisk luft till datanördarna

Antipiratbyråns Henrik Pontén har en skön attityd. Trots att han är en av Sveriges mest hatade människor just nu och lever under hot, har han is i magen och lyckas alltid formulera så klockrena kommentarer, nu senast i Expressen:

Henrik Pontén ser inte bara nattsvart på de senaste dagarnas händelser.
– Det finns positiva saker med den här saken också. Här har 500 datanördar fått komma ut och få frisk luft. Ur folkhälsosynpunkt är det strålande.

Creds till Henrik för den kängan. Let the war continue…

Var smart i piratkriget eller håll dig utanför!

Jag tänkte faktiskt låta bli att kommentera det krig som blossat upp efter razzian mot torrentsajten The Pirate Bay i onsdags, men nu kan jag bara inte låta bli. Det kommer bli ett långt inlägg…

Ett par timmar efter räden kom någon på den briljanta idén att sätta igång en våg av belastning mot Polisens hemsida. Sajten störtdök när tusentals arga pirater laddade ner samma högupplösta bild, om och om igen. (Som om det skulle få polisen att lämna tillbaka servrarna…) Det visade sig senare vara en 17-åring som efter att (tillsammans med sina föräldrar) ha sett konsekvenserna av sitt handlande på TV-nyheterna nu ångrar sig djupt.

I skrivandes stund ligger nu istället Regeringskansliets webbplats nere sedan ett par timmar tillbaka. Av allt att döma handlar det även i detta fall om överbelastning och jag tror inte att någon vågar sätta emot när jag påstår att det är piraterna som spökar igen. Enligt Aftonbladet planeras det samtidigt nya internetattacker mot myndigheter och tidningar(?) i Stockholm.

Låt mig nu bara ställa en simpel fråga: varför? Vad tror sig dessa personer kunna uppnå genom att att sänka den svenska regeringens eller polismyndighetens hemsida? Ett rättvisare bemötande? Att rättsväsendet lämnar The Pirate Bay och motsvarande sidor ifred? Att attityden kring fildelning och ”fri kultur” blir positivare? Jag tror knappast att en sänkning av samhällskritiska webbplatser bidrar till detta utan är tämligen säker på att effekten istället blir den motsatta.

17-åringen som startade överbelastningen av Polisens sajt kommenterade det hela så här: ”Jag var förbannad för razzian mot The Pirate Bay. Jag ville göra någonting.

Ja, men så är det ju faktiskt. Kommentaren säger en hel del. Man är arg och vill göra någonting. Man vill förändra och påverka men vet inte hur. Istället för att ta reda på det tar man då till de enda kunskaper man har, i det här fallet tillräckliga för att sänka budbärarens hemsida på bara ett par minuter. Men ärligt talat, det är verkligen att skjuta sig själv i foten.

Har man inte förmågan att föra en seriös diskussion; att moget lägga fram sin sak utan att ta till våld (fysiskt eller virtuellt) så ska man låta någon annan göra det istället. Det finns idag flera organisationer och privatpersoner som sköter debatten snyggt och smidigt med is i magen för att vinna förtroende och visa på seriositet. Alliera er med de kunniga och låt dem sköta snacket istället! Vad ni än gör, förstör inte den debatt som nu äntligen kommit igång på allvar.

Hur man sedan ska försöka förmedla detta budksap till dessa människor, som just nu är arga som bin och knappast mottagliga för tillrättavisanden, är en annan femma.

Vad gäller själva sakfrågan, piratkopiering och fildelning, så väljer jag att hålla en låg profil – jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Naturligtvis har jag laddat ner musik, program och film från nätet genom åren så fri från synder är jag inte. Jag har svårt att ta ställning i frågan men tycker att razzian var något väldigt positivt. Inte nödvändigtvis för att The Pirate Bay togs ner (den kom ju tillbaka lika fort igen) men för att det verkligen tog debatten till en ny nivå. Nu går allt fort och förhoppningsvis får vi tydligare regler som dessutom avspeglar det moderna samhälle vi lever i. Jag tror att det behövs.

Slutligen är det ju alltid lika intressant att se hur sådant här hanteras av regeringen tre månader före valet. 🙂

(Som en liten bonus noterade jag just att det första inlägget i min blogg handlar om just The Pirate Bay – men då om helt lagliga torrents. Jag hjälpte min vän Bengt Dalqvist att släppa sin singel och video gratis via trackern förra sommaren.)