Att ha bin Ladin hack i häl

Tidningarna skriver idag att Lars Vilks (konstnären som avbildat profeten Muhammed i form av en rondellhund) har hotats till döds av terrororganisationen al-Qaida. Enligt uppgift utlovas 100000 dollar till den som dödar Vilks, som kommenterar det hela så här till Aftonbladet:

"Jag vet inte om jag borde vara rädd"

Well, jag kan naturligtvis bara svara för mig själv. Jag är inte den skraja typen. Hade jag fått veta att ett av världens största och mest fruktade terroristnätverk satt ett pris på mitt huvud och att Säpo dessutom kallat in extra resurser, då hade jag dock blivit rädd. Riktigt jävla skiträdd. Men… det är jag det.

Andra citat från Vilks idag:
"Jag får ju se mig över axeln nu när jag går över gatorna" (Exp)
"100 000 dollar låter lite väl lite tycker jag. Jag borde vara värd mer" (AB)

Sedan kan det naturligtvis diskuteras huruvida man borde ta åt sig och bli rädd av al-Qaidas hot. Det är en fråga som är mer politisk/strategisk än privat och inget som jag vill resonera kring.

Han står upp!

Imorgon eftermiddag ska jag intervjua ståuppkomikern Shan Atci i direktsändning.

Vad frågar man egentligen en ståuppkomiker? Jag satt tidigare ikväll och funderade och fann att det egentligen inte finns särskilt mycket att fråga. Grabben är kul på scen och folk skrattar, that’s it. Eller?

Hur blir man en kul kille som du?
Får man en massa tjejer som komiker?
Kan man skämta om allt?
(klassikern 1)
Snälla, dra ett skämt här och nu? (klassikern 2)

ehh…

Äh. Jag gav upp och ringde min kompis Björn som ju står upp, både på scen och i blogg. Fick några bra tips och det kommer säkert gå bra imorgon.

PS. Har någon hört Björn på radio, typ P3, på sistone? Jag är ute efter en inspelning!

Idag försökte jag mig på att vara djup och spontant seriös i radio.

Klockan var 14:46, alltså den tidpunkt som det första planet kraschade in i World Trade Center den 11 september för sex år sedan. Helt utan förberedelse bestämde jag mig för att reflektera över detta live i sändning. Det gick sådär…

"…det där var Bon Jovi med Lost Highway på Favorit, klockan är lite drygt kvart i tre denna tisdag den 11 september. Just precis vid den här tidpunkten för sex år sedan inleddes det som kom att förändra hela världen på bara en kort stund, det var nämligen så här dags som det första planet kraschade in i det norra World Trade Center-tornet på Manhattan i New York. Såå.. alltså… nu vet ni det.. och… ehh.. ja.. något att tänka på…"

Något att tänka på? NÅGOT ATT TÄNKA PÅ!? Var i hela världen kom det ifrån? Kunde jag inte bara ha varit tyst istället?

Det hela slutade med att jag startade nästa låt och pratade över intro och halva jävla första versen i ren förvirring. Jag är bara för kass ibland…

Människans bästa vän?

Diskmaskinen måste fan vara en gåva från ovan.

Jag minns när jag bodde själv i Uppsala och fick diska allt för hand. En dag tröttnade jag och bestämde mig för att köpa diskmaskin. När den väl var installerad och diskade sin första omgång med porslin, glas och bestick, stod jag framför och bara log ett fånigt, saligt leende. Det var det närmaste jag hittills kommit en uppenbarelse.