Det här är något jag gått och funderat på ett tag, och idag blev det mer aktuellt än någonsin att få det på pränt.
Först och främst måste jag poängtera något mycket viktigt: Få människor är mer positivt inställda till Internet som social miljö och det senaste decenniets rekordsnabba utveckling, än jag. Jag hängde på IRC som 14-åring och har träffat merparten av mina nära vänner, bekanta och uppdragsgivare – ja, till och med min flickvän, tack vare detta fantastiska fenomen. Det är med stor glädje och tacksamhet jag tittar tillbaka på en uppväxt under webbens spännande barndomsår. Att få ha varit med om den resan som ung är verkligen stort. Kort sagt: jag älskar Internet som socialt fenomen.
Men nu börjar det bli lite mycket.
Facebook höll idag sin årliga konferens för utvecklare, F8. För fjärde året i rad levererades (som vanligt) en del skryt, lite humor och så de nyheter som är på gång hos sociala medier-giganten. Och visst handlar det om saker som tillfredsställer teknikälskaren i mig till absolut klimax.
Nya profilvyn Timeline sammanfattar dina år i livet till en tidslinje med statusar, texter, bilder, incheckningar och allt annat du matat din Facebookprofil med. Det som fattas kan du enkelt fylla på i efterhand genom att ladda upp bilder och händelser från barndomen, skoltiden, studenten och så vidare.
Man bygger dessutom ut plattformen och sina APIer för att tredjepartsapplikationer enkelt ska kunna publicera fler och mer detaljerade saker från ditt liv till din Facebook-profil i realtid. Istället för att gilla [något] kan du snart [göra] [något], till exempel lyssna på en låt, springa en löprunda, baka en kaka eller titta på en film. Som grundaren Mark Zuckerberg formulerade det: ”Du ska inte behöva gilla en bok på Facebook – du behöver bara läsa en bok”.
Det hela demonstrerades till stor del med hjälp av vår svenska stolthet, musiktjänsten Spotify, som är bland de första att ha stöd för ”det nya Facebook” redan från start. Varje avlyssnad låt, artist och album ska noga dokumenteras och publiceras på användarens Facebook-profil i realtid och det kommer gå att lyssna på musik ”tillsammans” i en typ av chatt. Musik är socialt.
På samma sätt ska alla tillfällen i vardagen bli mer sociala och minsta aktivitet ska kunna delas i realtid: när vi äter, när vi motionerar, när vi ser på film, när vi lyssnar på radio, när vi åker tåg, när vi besöker den lokala matvaruaffären och vad vi där överväger att äta till middag ikväll. Möjligheterna är oändliga och allt ska ske sömlöst, det ska ”bara fungera”.
Tanken är god och den bakomliggande ingenjörskonsten ruskigt fascinerande, men jag kan kan inte låta bli att ställa mig frågan: Vill vi verkligen bli mer sociala?
Det här är en fråga som naturligtvis inte bara handlar om Facebooks uppdateringar hösten 2011. Den är mycket större än så.
Redan när tjänster som Gowalla och Foursquare växte fram för några år sen började ett litet illamående gro inom mig. Är det verkligen intressant för mig var mina vänner befinner sig? Är det verkligen relevant att min gamla mattelärare just nu tar en fika på andra sidan gatan, eller att min före detta kollega minsann bättrar på brännan hos den lokala solarieanläggningen as we speak? Visst har jag många gånger haft glädje av egna och andras geografiska incheckningar, men allt som oftast är de bara ett störande moment, en energitjuv, både för den som checkar in och de som tvingas läsa och scrolla vidare.
När Mark Zuckerberg, i början av sin keynote, visade hur hans egen Facebookprofil såg ut alldeles i begynnelsen, var det en uppenbarelse. Jag kanske är galen men jag hade hellre sett en profilvy likt den från 2006, snarare än den vi har idag och den som komma skall. Var mina vänner åt lunch imorse, vilka filmer de tittar på i detta nu eller hur snabbt de sprang tre kilometer på igår kväll är för mig totalt ointressant, det är personerna bakom den putsade profilen och det meningslösa flödet som verkligen betyder något. Det är människorna som är intressanta och det är sökandet efter likasinnade som är spännande och utmanande.
Jag är osäker på om den här trenden verkligen är så positiv för våra sociala liv som vi vill tro. Kanske kan jag sträcka mig längre och kalla den farlig. Vi behöver alla lite space.
Faktum är att jag är trött på att vara social och för första gången någonsin känner jag mig lite trött på Internet. Ibland vill jag radera mina konton hos Facebook, Twitter, Gowalla, Instagram, MSN, WhatsApp, Skype och LinkedIn, åka någonstans långt bort och bara få vara ifred. Lämna mitt digitala jag åt en brutal död.
Under keynoten sa Mark Zuckerberg i förbifarten: ”Another thing I want on my timeline is the food that I eat”. Som om det vore det självklaraste i världen.
Förlåt, det kanske är åldern, men jag är inte ett dugg intresserad av vad du käkade till frukost. Och jag vill lyssna på min musik ifred.
Expressen: Få gillar nya Facebook
Så jävla bra.
Själv gått ur FB och fått mitt liv tillbaks.
Hålla med!
Det naturliga hade varit att trycka ”Like” men eftersom man inte kan göra det utan Facebook konto, vilket jag så klart inte har, så kan jag inte det, men du har helt rätt. Denna vision som Zuckerburg är skrämmande, och att folk matar den självmant är desto mer så.
Att vara mer selektiv i sina uppdateringar tror jag kommer mer och mer.
Jag gick snabbt igenom uppdateringar sedan 00.00 – Jag tror jag hittade tre uppdateringar som innehöll någon form av substans av värde för mig.
Om men om man ogillar utvecklingen kanske man också ska tänka själv på vad man postar – bara för att man har tre minuters tristess medan man väntar på någon, så betyder det inte att man behöver posta ”Står och väntar på Niklas Aronsson och äter en dumlekola”.
F.ö. Robin – Den där texten borde du ju ”radioblogga”. 🙂