Jag började dricka kaffe när jag var tolv. Högstadieskolan hade egen kafeteria och en kopp java kostade fem spänn. Sedan dess har det bara gått automatiskt. En kopp till frukost, en latte vid lunch. En när man håller någon sällskap och en kopp när man är frusen. En för att hålla sig vaken och en när man är rastlös. Ja, ni fattar… det har blivit en eller tre om dagen i snitt. Ända fram till i onsdags.

På inrådan från min kära vän och kollega Johan har jag nu slutat. Han tror att jag kommer bli piggare och må bättre, bara jag slutar dricka kaffe. Själv ser jag det mest som ett experiment, det ska bli oerhört intressant att se hur kroppen fungerar efter 8 års konstant kaffedrickande.

Personligen tror jag på fullaste allvar att jag snart är igång med kaffet igen. Det är en skön dryck som inte skadar något särskilt men som kan liva upp den mest tråkiga och gråa dag. Den skadar heller ingen i ens omgivning och jag tror att varje människa behöver något att vara beroende av (vissa väljer bara lite fel saker…).

Nåväl, jag tänker försöka ett tag iallafall och hur fungerar det hittills då? Tja, rätt enkelt förklarat: igår var jag seg… idag är jag död. En påtaglig huvudvärk gör sig påmind och en konstant, svag men märkbar, svetthinna syns på pannan. Höll på att missa tågstationen på väg hem igår (tack till dig vänliga människa som väckte mig). Imorse försov jag mig 2,5 timme (!) och resten av dagen har bara varit en dimma. Rätt läskigt faktiskt, men det är nu i helgen det intressanta kommer, när koffeinet gått ur kroppen på riktigt. Vi får se hur det går…

Ikväll fick Cissi åka hem från Idol 2006. Det var kanske på tiden? Felicia skötte sig sådär idag, hoppas hon bättrar sig till nästa vecka. Gillar hennes utstrålning som sjutton. Markus är fortfarande tippad som finalist…

Länktips 1: Första dagen utan kaffe i radio
Länktips 2: Pendlare.se – min nya hobby-bloggsatsning. Hör av dig om du vill vara med!