Veckans låt är I Wish I Was A Punk Rocker med Sandi Thom. Har gått och nynnat på den i flera dagar – och samtidigt försökt härma Sandis pipiga stämma (vilket kanske var en av bovarna bakom luftvägsinfektionen tidigare i veckan). Efter att ha spelat den två gånger under dagens fyratimmarspass i radio känner jag att den kvalificerar sig som etta på min personliga hitlista för veckan. I Wish I Was A Punk Rocker är en i raden av låtar som kräver två, tre lyssningar men som sedan klibbar sig fast likt flugor på spindelväv.

Egentligen är det historiken bakom Sandi Thoms karriär som är roligast. Tjejen är 24 år och kommer ursprungligen från Skottland men bor nu i egen lägenhet i London. Hon drömde som så många andra om att bli känd artist men ingen i skivbranschen ville ens se åt henne eller hennes musikpolare.

Då tog Sandi Thom saken i egna händer, gick och köpte sig en webbkamera och anordnade sin egen konsert-serie hemma. Hon bjöd in vänner och vännernas vänner som publik och sände ut det hela live på internet på regelbunden basis. Efter ett par av dessa konsertsändningar hade hon hundratusentals tittare världen över, och på den vägen är det.

Nyligen släppte hon debutalbumet Smile… It Confuses People som jag just köpt och tänkte lyssna igenom under veckan. Hittills har bara spår 2 gått på repeat;

Oh, I wish I was a punk rocker with flowers in my hair…