Är det inte fantastiskt?

Igår inleddes den ökända fruntimmersveckan och med en gång gick vädret från att bjuda 25 grader och sol till att vara grått, trist och blött. Inte mig emot egentligen, det behövs regn emellanåt, men jag är imponerad över hur lägligt vädret kan ändras.

Sitter på tåget och skriver, på väg till jobbet. SJ envisas med att köra de nya dubbeldäckartågen trots att varje tur präglas av trasiga dörrar, toaletter som luktar, strejkande bromsar och annat som allt för ofta försenar mig till eller från Stockholm. Nåväl, hade det varit jag som investerat hundratals miljoner och år av planering för de nya tågen så hade jag väl inte heller gett upp dem i första taget. Men varför inte bara fixa problemen? Fick åka ett av de gamla 50-talstågen häromdagen och OJ vilken skillnad! Jag hade totalt glömt bort hur sköna och rymliga de gamla tågen var. Snacka om att SJ tummat på komfort och antal platser till förmån för ”cool” design och tekniska (icke fungerande) funktioner.

Nu undrar du varför jag åker till jobbet efter tolv. Klart befogad fundering… men jag har faktiskt varit hos tandläkaren. Han grävde, skrapade och petade lite och sa ungefär ”hmmm… ja, det här såg ju bra ut. det blir 477 kronor, betala i kassan”. Det var bara att plocka fram stora plånboken och se glad ut. 20 år suger.

Här och nu, ett par timmar senare, har jag tandvärk. Vad gjorde han egentligen med min mun?