Idag är det jublieum – jag firar 10 år som ”radio addicted”. I 10 år har jag hörts i radio på ett eller annat sätt, men redan innan den 6 mars 1996 hördes jag hemma, på hundratals kassettband inspelade med kassa mickar och hörlurar på min stereo. (Mina stackars föräldrar har fortfarande allvarliga men efter den här tiden)

Ja, jag vet egentligen inte om jag vågar klassa mig själv i knappa 10-årsåldern som programledare på riktigt, men här är iallafall ett tidigare osläppt klipp från min allra första sändning, i Strängnäs Närradio klockan 18:30 den 6 mars 1996. Jag vill lova att jag inte var särskilt kaxig klockan 18:29 när jag alldeles strax skulle gå på.

Jag hade sedan ett eget program en eller två gånger varje månad, tills närradion lades ner i december 1997. (Jag var för övrigt den som fick äran att säga de sista sorgliga orden innan kanalen släcktes ned)

Och nu är jag alltså fast. Ikväll klockan 18:30, exakt tio år senare, pratar jag fortfarande i nattmöss.. ehh.. radio fast nu för tiden på Love. Det sägs att man tröttnar på en hobby eller sysselsättning efter i genomsnitt sju år. Jag har mycket, mycket svårt att jag nånsin kommer att tröttna på att syssla med radio eller media överhuvudtaget. Att få nå ut med sitt budskap till många människor samtidigt är häftigt och det tröttnar man inte på i första taget.

PS1: Ja! Ljudet var faktiskt så där dåligt på närradion.

PS2: Ja! Det distade faktiskt så där hemskt på riktigt eftersom jag aldrig hade rört mixerbordet tidigare. Hade ingen aning om vad alla mätare och lampor betydde. 🙂

PS3 till dig som inte hört mig tidigare och till framtida arbetsgivare: Nej, jag låter inte så där i radio idag. Möjligen lika förvirrad. 😉