Det är väldigt sällan som jag lyssnar på traditionell FM-radio, men ibland är det skönt att bara kunna stänga av dator, TV och telefon, koppla bort jobbet och bara lyssna på något annat än MPEG-komprimerat ljud. Det händer inte ofta, men nu i helgen försökte jag med detta. Problemet är bara att jag har svårt att få in vissa radiostationer hemma.

Hos båda grannarna går det utmärkt men så fort man kommer i närheten av vårt hus hörs ett äckligt skärande ljud; någon form av elektromagnetisk störning som låter hemsk. Inte direkt den ljuva musik jag eftersträvade.

Så, jag har tillbringat en stor del av söndagen åt att försöka lista ut varför vissa radiostationer inte går att få in på min vanliga FM-radio. Jag har kopplat in alla varianter av antennkablar jag hittat men utan lycka. Samma skärande ljud väsnas på vissa av de kommersiella kanalerna.

Helt plötsligt, när jag står där och försöker lägga en antennkabel i rätt position över en stackars krukväxt (som för övrigt fick utstå mycket udda och elak antennbehandling idag – förlåt!) kommer den. Mottagningen, alltså. Det skärande ljudet är borta och kvar är ljudet av en radiostation med klockren mottagning. Äntligen! Jag lägger ner antennkabeln försiktigt och är stolt över min bedrift.

(snart ska jag upptäcka att jag bara haft en enorm tur som hittat signal på en plätt om bara ett par centimeter, mitt i luften i mitt sovrum)

Rätt snart upptäcker jag att det bara går att lyssna i mono; försöker jag med stereo försvinner mottagningen helt. Hmm. Om det går att få en så klockren monomottagning ska det väl inte krävas så mycket för att… det kan ju bara vara att flytta den här några centim… psscssccccchhhhhhhchhchh. Så var det med den signalen. Jävlar. Bara att åter börja leta efter stället där det lät bra senast.

Efter en stund återkommer signalen och nu plötsligt i stereo. Ja! Underbart! Äntligen kan jag slappna av som jag tänkte från början. Det tog bara en timme eller så.

Fast… jobbar man med radio så gör man. Det går ju inte att lyssna på radio utan RDS, eller hur? Nä, har jag ändå bråkat med dessa sladdar så här länge kan jag väl pyssla en stund till för att få full signal, inklusive namnet på radiostationen i rutan. Det är söndag och jag har inte bråttom, det får ta den tid det tar.

Ni förstår säkert hur det fortsatte. Jag är en fruktansvärt (i det närmaste sjukligt) envis människa och ger inte upp i första taget. Under dagen har jag testat med förlängda, skalade, upphängda, hyllhängda, växthängda (!) och golvliggande antennkablar, TV- och polisradioantenner. Jag har klättrat, krypit och frusit rumpan av mig med t-shirt i fem minusgrader på vår altan. Jag lyckas verkligen inte få in en bätttre signal än en stark mono- eller brusig stereosignal på vissa kommersiella radiostationer.

En väsentlig skillnad märkte jag dock när jag gjorde ett sista experiment och drog ur nästan all elektronik i mitt sovrum, inklusive datorer, telefoner, fax, mickprocessor och mixer. Så fort jag drog ur dessa blev det mycket lättare att få in stationerna och ljudet på de flesta stationer här i området blev bättre. Det märktes att alla dessa apparater verkligen stör radiomottagningen och det gör mig lite orolig. Är det verkligen bra att bo i det här, i det närmaste dygnet runt? Jag måste leva i någon form av magnetfält och genast dyker tankar upp om framtiden och strålning.

Fast främst är jag bara förbannad. Jag och min envishet förlorade dagens prestigekamp om radiomottagningen. Men tro inte att kampen är över än! Åh nej. Imorgon bitti är det jag som köper en FM-antenn för utomhusmontering. Eller en jättemast att sätta fast på taket.

Viam inveniam aut faciam.