Ingen reklam tack

Kanske var jag bara väldigt osugen på pizza. Eller så var det för att jag haft en riktigt dålig vecka. Kanske var det för att jag börjar bli en sån där bitter gubbe som tycker att rätt faktiskt ska vara rätt, och att lappar på lägenhetsdörrar ganska sällan brukar vara ironiskt menade eller sitta uppe för att lapparna själva tycker att det är skoj.

Hur som helst så var det något som brast när jag precis kommit ut ur duschen och (fortfarande blöt i håret) noterar hur någon är i färd med att, för femtihundrade gången i ordningen, trycka ner ett reklamblad för någon obskyr pizzeria i Farsta med sämst leveranstid och könshår på capricciosan i mitt brevinkast. Ett brevinkast som för övrigt är märkt enligt alla konstens regler: ”INGEN REKLAM TACK” med stora svarta versaler på vit bakgrund. Helt omöjligt att missa.

Det KAN vara så att undertecknad i det här läget tänker att ”nej, nu får det fa-an vara nog” och snabbt som en projektil kastar sig mot lägenhetsdörren och fångar denna inkräktare till reklamblad i luften. Det KAN också vara så att han sedan kastar upp dörren (millimeter från att träffa pizzareklamrövhatten i pannan), sträcker fram reklambladet med ett brett, närmast psykotiskt leende, och glatt utbrister ”INGEN REKLAM TACK” till rövhattens stora förvåning.

Det KAN dessutom vara så att undertecknad sekunden senare kommer på att han just stigit ut ur duschen och från början var på väg för att hämta handduken (som av någon underlig anledning aldrig är i badrummet där den borde vara – hur går det ens till?) och att han således inte bara gör något som andra människor kan finna lite underligt i påklätt tillstånd – han gör det dessutom spritt språngande naken.

Det KAN vara så här det gick till i min tvåa i Årsta i Stockholm för en liten stund sedan. Jag säger inte att det VAR så, men låt oss säga så här: jag slipper nog reklam från just den här farstapizzerian i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *