Jag saknar två fingrar på min högerhand. Det påverkar mig inte särskilt mycket i vardagen (förutom att ”give me ten” blir ”give me eight” samt vissa pensionärer som blir skräckslagna när jag sträcker fram näven för att hälsa) – men häromveckan hamnade jag i en lite udda situation.

Jag skulle hjälpa en vän med installationen av hans nya, fina laptop från HP. Förutom de vanliga finesserna såsom trådlöst nätverk och DVD-brännare, är datorn utrustad med fingeravtrycksläsare. Man kan alltså strunta i hela grejen med lösenord och istället använda fingret för att logga in i systemet.

Bestämde mig för att testa denna ganska häftiga funktion och började registrera mitt fingeravtryck. Datorn nöjde sig dock inte med pekfingret utan ville även ha tumme, långfinger, ringfinger och lillfinger. Fråga mig inte varför men upp på skärmen kom pilar som visade exakt vilket finger det var dags för nu. Efter att ha matat in de åtta fingrar jag har till förfogande, testade jag med att klicka på ”Spara” men där tog det stopp. Datorn ville minsann se alla mina fingrar.

Något ställd funderade jag på hur jag skulle gå tillväga. Testade med att markera två fingrar och använda Delete-knappen men inte heller det var datorn riktigt nöjd med. Hur berättar man för en dator att man inte är skapt som alla andra?

Jag fick helt enkelt luras och mata in tummen tre gånger för att kunna spara och få funktionen att fungera. Lustigt.