Äntligen, äntligen, äntligen! Så här bra har jag inte mått på flera år.

Jag kan äta utan att må illa! Jag kan dricka utan att må illa! Jag har inte ont i huvudet! Jag känner mig inte ens det minsta eländig utan mår bara precis som jag ska må. Nästan oförskämt bra!

Det är med viss fascination man inser hur viktiga njurarna är i kroppen – ta för guds skull hand om era friska, ni som har! Ni vill inte drabbats av det jag gått igenom, det kan jag garantera.

Nu ska lite sår läka och det ska sluta göra ont, sen kommer det vara dödstråkigt att ligga kvar här ett par veckor. Men jag har ju TV… 😉

Slutligen vill jag utbringa en skål för min pappa som skänkt mig en av sina friska njurar, och gjort deta möjligt. Pappa ligger och är ganska dålig fortfarande, men det är tydligen helt normalt. Han återhämtar sig snart. En riktigt stor kram på pappa!