Idag är det måndag och på måndagar är man trött och vill bara sova.

Sista veckan i frihet har börjat! Nästa måndag läggs jag in på Akademiska sjukhuset för att förberedas för njurtransplantationen den 22:a.

Paniken växer just nu lavinartat, inte för operationen (än!) men för att jag inte ska hinna klart med allt-det-där-jag-måste-och-vill-hinna-med innan jag spärras in i nån månad. Att vara borta så länge är förödande för en ensamföretagare. Visserligen har jag datorn med mig till sjukhuset, och får minst modemuppkoppling mot nätet, men man blir ju betydligt mindre tillgänglig och flexibel när man är under sjukhusvård, än när man är hemma eller på kontoret.

Så, just nu sitter jag här och försöker sortera tankarna och planera min vecka. Det känns som att jag planerar min sista tid i livet innan avrättningen äger rum, men faktum är ju att det är precis tvärtom. Jag planerar min sista tid som svårt sjuk, och om bara ett par veckor ska jag vara betydligt piggare, kryare, friskare och mer på hugget än jag varit på flera år. Spännande och skrämmande på samma gång.