Jag tänkte faktiskt låta bli att kommentera det krig som blossat upp efter razzian mot torrentsajten The Pirate Bay i onsdags, men nu kan jag bara inte låta bli. Det kommer bli ett långt inlägg…
I skrivandes stund ligger nu istället Regeringskansliets webbplats nere sedan ett par timmar tillbaka. Av allt att döma handlar det även i detta fall om överbelastning och jag tror inte att någon vågar sätta emot när jag påstår att det är piraterna som spökar igen. Enligt Aftonbladet planeras det samtidigt nya internetattacker mot myndigheter och tidningar(?) i Stockholm.
Låt mig nu bara ställa en simpel fråga: varför? Vad tror sig dessa personer kunna uppnå genom att att sänka den svenska regeringens eller polismyndighetens hemsida? Ett rättvisare bemötande? Att rättsväsendet lämnar The Pirate Bay och motsvarande sidor ifred? Att attityden kring fildelning och ”fri kultur” blir positivare? Jag tror knappast att en sänkning av samhällskritiska webbplatser bidrar till detta utan är tämligen säker på att effekten istället blir den motsatta.
17-åringen som startade överbelastningen av Polisens sajt kommenterade det hela så här: ”Jag var förbannad för razzian mot The Pirate Bay. Jag ville göra någonting.”
Ja, men så är det ju faktiskt. Kommentaren säger en hel del. Man är arg och vill göra någonting. Man vill förändra och påverka men vet inte hur. Istället för att ta reda på det tar man då till de enda kunskaper man har, i det här fallet tillräckliga för att sänka budbärarens hemsida på bara ett par minuter. Men ärligt talat, det är verkligen att skjuta sig själv i foten.
Har man inte förmågan att föra en seriös diskussion; att moget lägga fram sin sak utan att ta till våld (fysiskt eller virtuellt) så ska man låta någon annan göra det istället. Det finns idag flera organisationer och privatpersoner som sköter debatten snyggt och smidigt med is i magen för att vinna förtroende och visa på seriositet. Alliera er med de kunniga och låt dem sköta snacket istället! Vad ni än gör, förstör inte den debatt som nu äntligen kommit igång på allvar.
Hur man sedan ska försöka förmedla detta budksap till dessa människor, som just nu är arga som bin och knappast mottagliga för tillrättavisanden, är en annan femma.
Vad gäller själva sakfrågan, piratkopiering och fildelning, så väljer jag att hålla en låg profil – jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Naturligtvis har jag laddat ner musik, program och film från nätet genom åren så fri från synder är jag inte. Jag har svårt att ta ställning i frågan men tycker att razzian var något väldigt positivt. Inte nödvändigtvis för att The Pirate Bay togs ner (den kom ju tillbaka lika fort igen) men för att det verkligen tog debatten till en ny nivå. Nu går allt fort och förhoppningsvis får vi tydligare regler som dessutom avspeglar det moderna samhälle vi lever i. Jag tror att det behövs.
Slutligen är det ju alltid lika intressant att se hur sådant här hanteras av regeringen tre månader före valet. 🙂
(Som en liten bonus noterade jag just att det första inlägget i min blogg handlar om just The Pirate Bay – men då om helt lagliga torrents. Jag hjälpte min vän Bengt Dalqvist att släppa sin singel och video gratis via trackern förra sommaren.)