Jag har länge funderat över detta märkliga men väldigt vackra glastorn som reser sig högt över marken, strax intill Årstafältets tvärbanestation i södra Stockholm. Inga beskrivande skyltar, bara en iögonfallande konstruktion av glas omgiven av högt stängsel märkt med namnet på en bevakningsfirma. Min första tanke var att tornet är någon form av konstverk som byggts för att liva upp det annars ganska så trista området i utkanten av Årstafältet (”blåshålet”). Men nej, det stämde inte riktigt. Tornet känns lite för malplacerat för att vara ett konstnärligt alster.

Strax intill tornet finns en tegelbyggnad som, i konstrast till tornet, för en väldigt anonym tillvaro. Ingen människa syns till i anslutning till huset och inga skyltar skvallrar om vad som försiggår där inne. Några radiostyrda övervakningskameror på fasaden vittnar dock om att vi har att göra med något ganska spännande. Något hemligt och förbjudet. Eller?

Efter några timmars forskande på nätet blev det till slut bingo. Tornet är inget annat än ett ventilationshål för Årstatunneln (en av tunnlarna i Södra länken). Tornet uppfördes 2004 och dess första uppdrag var att släppa iväg ett gäng ballonger under invigningen i oktober.

För att vara ett ventilationstorn måste jag säga att det är väldigt vackert

]]> http://robin.calmegard.se/blogg/2012/04/mysteriet-med-glastornet-i-arsta/feed/ 0 http://robin.calmegard.se/blogg/2011/09/vill-vi-verkligen-bli-mer-sociala/ http://robin.calmegard.se/blogg/2011/09/vill-vi-verkligen-bli-mer-sociala/#comments Thu, 22 Sep 2011 23:39:39 +0000 Robin Calmegård http://robin.calmegard.se/?p=227 Läs mer →]]> Det här är något jag gått och funderat på ett tag, och idag blev det mer aktuellt än någonsin att få det på pränt.

Först och främst måste jag poängtera något mycket viktigt: Få människor är mer positivt inställda till Internet som social miljö och det senaste decenniets rekordsnabba utveckling, än jag. Jag hängde på IRC som 14-åring och har träffat merparten av mina nära vänner, bekanta och uppdragsgivare – ja, till och med min flickvän, tack vare detta fantastiska fenomen. Det är med stor glädje och tacksamhet jag tittar tillbaka på en uppväxt under webbens spännande barndomsår. Att få ha varit med om den resan som ung är verkligen stort. Kort sagt: jag älskar Internet som socialt fenomen.

Men nu börjar det bli lite mycket.

Facebook höll idag sin årliga konferens för utvecklare, F8. För fjärde året i rad levererades (som vanligt) en del skryt, lite humor och så de nyheter som är på gång hos sociala medier-giganten. Och visst handlar det om saker som tillfredsställer teknikälskaren i mig till absolut klimax.

Nya profilvyn Timeline sammanfattar dina år i livet till en tidslinje med statusar, texter, bilder, incheckningar och allt annat du matat din Facebookprofil med. Det som fattas kan du enkelt fylla på i efterhand genom att ladda upp bilder och händelser från barndomen, skoltiden, studenten och så vidare.

Facebooks nya profilvy, "Timeline"

Man bygger dessutom ut plattformen och sina APIer för att tredjepartsapplikationer enkelt ska kunna publicera fler och mer detaljerade saker från ditt liv till din Facebook-profil i realtid. Istället för att gilla [något] kan du snart [göra] [något], till exempel lyssna på en låt, springa en löprunda, baka en kaka eller titta på en film. Som grundaren Mark Zuckerberg formulerade det: ”Du ska inte behöva gilla en bok på Facebook – du behöver bara läsa en bok”.

Det hela demonstrerades till stor del med hjälp av vår svenska stolthet, musiktjänsten Spotify, som är bland de första att ha stöd för ”det nya Facebook” redan från start. Varje avlyssnad låt, artist och album ska noga dokumenteras och publiceras på användarens Facebook-profil i realtid och det kommer gå att lyssna på musik ”tillsammans” i en typ av chatt. Musik är socialt.

På samma sätt ska alla tillfällen i vardagen bli mer sociala och minsta aktivitet ska kunna delas i realtid: när vi äter, när vi motionerar, när vi ser på film, när vi lyssnar på radio, när vi åker tåg, när vi besöker den lokala matvaruaffären och vad vi där överväger att äta till middag ikväll. Möjligheterna är oändliga och allt ska ske sömlöst, det ska ”bara fungera”.

Bröt du benet -97? Glöm inte att lägga till det på fejan!

 

Tanken är god och den bakomliggande ingenjörskonsten ruskigt fascinerande, men jag kan kan inte låta bli att ställa mig frågan: Vill vi verkligen bli mer sociala?

Det här är en fråga som naturligtvis inte bara handlar om Facebooks uppdateringar hösten 2011. Den är mycket större än så.

Redan när tjänster som Gowalla och Foursquare växte fram för några år sen började ett litet illamående gro inom mig. Är det verkligen intressant för mig var mina vänner befinner sig? Är det verkligen relevant att min gamla mattelärare just nu tar en fika på andra sidan gatan, eller att min före detta kollega minsann bättrar på brännan hos den lokala solarieanläggningen as we speak? Visst har jag många gånger haft glädje av egna och andras geografiska incheckningar, men allt som oftast är de bara ett störande moment, en energitjuv, både för den som checkar in och de som tvingas läsa och scrolla vidare.

Facebook som det såg ut 2006.

När Mark Zuckerberg, i början av sin keynote, visade hur hans egen Facebookprofil såg ut alldeles i begynnelsen, var det en uppenbarelse. Jag kanske är galen men jag hade hellre sett en profilvy likt den från 2006, snarare än den vi har idag och den som komma skall. Var mina vänner åt lunch imorse, vilka filmer de tittar på i detta nu eller hur snabbt de sprang tre kilometer på igår kväll är för mig totalt ointressant, det är personerna bakom den putsade profilen och det meningslösa flödet som verkligen betyder något. Det är människorna som är intressanta och det är sökandet efter likasinnade som är spännande och utmanande.

Jag är osäker på om den här trenden verkligen är så positiv för våra sociala liv som vi vill tro. Kanske kan jag sträcka mig längre och kalla den farlig. Vi behöver alla lite space.

Faktum är att jag är trött på att vara social och för första gången någonsin känner jag mig lite trött på Internet. Ibland vill jag radera mina konton hos Facebook, Twitter, Gowalla, Instagram, MSN, WhatsApp, Skype och LinkedIn, åka någonstans långt bort och bara få vara ifred. Lämna mitt digitala jag åt en brutal död.

Under keynoten sa Mark Zuckerberg i förbifarten: ”Another thing I want on my timeline is the food that I eat”. Som om det vore det självklaraste i världen.

Förlåt, det kanske är åldern, men jag är inte ett dugg intresserad av vad du käkade till frukost. Och jag vill lyssna på min musik ifred.

Expressen: Få gillar nya Facebook

Visst är det fantastiskt vad lite sol kan göra med människor? Aldrig ler så många munnar ikapp som när sommaren äntligen har satt fart på allvar. Humöret är på topp rent allmänt och den kalla, svåra vintern som plågade oss för bara några månader sedan är nu ett minne blott.

Lika anmärkningsvärt är vad solen och värmen åstadkommer med vår inställning till alkohol. Jag vet inte om det är ett storstadsfenomen, men så fort solen tittar fram – det räcker med minsta antydan till stråle – och temperaturen letar sig över 15 grader blir det plötsligt allmänt accepterat att typ tiofaldiga sin alkoholkonsumtion över en natt. Så snart minsta pizzeria ställt fram sin första utomhusmöbel är några glas vin eller ett par öl varje dag helt okej. Varje dag! Om vi dessutom kallar det hela ”after work” finns det inte längre några tvivel, beteendet är fullt normalt och en naturlig del av vår hypersociala samtid. Punkt.

Näe, jag är ingen konservativ mupp eller absolutist som helt tar avstånd från berusningsdrycker. Tvärtom. Jag knäcker mer än gärna en kall till maten eller tar några glas för mycket tillsammans med goda vänner på stan. Kanske till och med mitt i veckan. Men inte varje dag.

Jag har haft mina perioder då festandet dominerat. Perioder då en helt vanlig sommaronsdag inte var fulländad utan en blöt kväll ute i vimlet. Perioder då jag upplevt hemska kräkfyllor och vaknat upp fullt påklädd och på fel håll i sängen, med bara fragment från gårdagen i minnet och så bakis att livets upphörande känts skrämmande nära. Men då var jag arton och tyckte fortfarande att en fylla var bland det roligaste och coolaste som fanns.

Det är inte tonårsfyllor som jag syftar på här. Vi snackar fullvuxna människor, mitt i karriärer och familjeliv. Mammor och pappor som tycker det är okej att supa sig salongsberusade varje kväll bara för att det är sommar. Män och kvinnor som ser det som självklart att beställa in öl, vin eller en Mojito bara för att solen skiner på uteserveringen. 70- och 80-talister som tror de vore konstiga och asociala om de tog in cola eller citronvatten till caesarsalladen.

Vi är tre här på uteserveringen på söder som har valt alkoholfritt kvällen till ära. Det är jag samt två killar i matchande grönrutiga skjortor. De är åtta och tio år gamla och dricker läsk genom var sitt sugrör. Föräldrarna, däremot, pimplar rosé som om det inte finns någon morgondag. Det är ju ändå sommar.

Det har varken funnits tid, lust, ork eller inspiration till att skriva på sistone. Vet inte om det är så mycket bättre nu egentligen. Vill mest veta om det fortfarande är någon som tittar in här och väntar på nya inlägg. Kommentera!

Scary huh?!

Den dagen jag orkar och hinner lägga in en captcha så kommer det gå att kommentera igen. Until then… mors!

Är inte hon typ 12?

Tröttnar till slut efter att ha sett frågan ”Varför har ni reklam?!?!?! SVT har ju inte det!! Skärpning!!!” för femte gången. Vad är det som egentligen är så svårt med att tänka en gång till?

Inte ”va” som i ”va? jag hörde inte vad du sa” utan mer ”jag ska gå till kiosken va och köpa lite glass va”. Litegrann som en tokig bedragare från Göteborg.

Det hela blev nästan absurt idag när jag skulle sälja hosting till en blivande kund via telefon:
”ja, alltså det fungerar så här va att du får ett avtal från mig på mailen nu va och sen skriver du ut och signerar det va. sen skickar du det till mig va och så får du tillbaka uppgifter om ip-nummer som du ska ställa in på din server va, när du har gjort det går det bra att komma hit med servern va så monterar vi upp den va.”

Så ruskigt dryg låter jag på riktigt, måste sluta omedelbart eller skjutas. Va.