Min egen säng är underbar

Ta vara på er säng hemma! Var rädd om den och berätta för den ur mycket den betyder för dig… nåja, en överdrift kanske men faktum är att din säng är grymt underskattad! Det har jag märkt efter en månad på sjukhus. Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren här igår var att slänga mig i sängen och bara njuta i någon timme. Åhh!

Hur som helst – jag är hemma nu i helgen på permission. Ska tillbaka till sjukan redan ikväll – men redan på måndag eller tisdag skulle jag tro att jag blir utskriven från sjukhuset för den här gången. Läkarna vill bara kolla mina provsvar ordentligt och försäkra sig om att jag mår bra (och tro mig, det gör jag!).

Det är grymt skönt att vara hemma i alla fall och nu har jag äntligen fått se Aroom, familjens café här i Strängnäs som öppnade någon dag efter min operation. När man varit med och planerat och fixat är det alltid trevligt att få se slutresultatet också.

När jag får komma hem ordentligt ska jag börja blogga om annat än njurar och sjukhus igen. Saknar att få berätta vad jag tycker om saker och ting, men orken har inte riktigt räckt till för det under den senaste tiden.

Uttråkad och trött

Dags för lite status! Det är lördag, solen skiner ute och jag ligger här inomhus och kurerar mig.

Blev tvungen att opereras ytterligare i torsdags sedan något inuti magen gått sönder och det börjat läcka en massa vätska ut i kroppen. Lite frustrerande när man precis börjat må riktigt bra – nu är nån tillbaka lite på ruta ett.

Ändå känner jag mig vid gott mod och hoppas på att få komma hem under den kommande veckan, om inget annat dumt inträffar.

Anna-Karin och Nicklas var här nyss. Riktigt kul med lite besök, det blir mindre ensamt då. Sköterskorna tjatar om att jag ska gå upp och röra på mig men idag är det hopplöst. Hela kroppen känns slö och tung. Tänkte iallafall komma upp och ta en liten avdelningswalk strax, så inte blodet proppar sig eller något annat dumt.

Nu fick jag mersmak efter mer sällskap, så kom hit nu! 🙂

På väg tillbaka

Äntligen, äntligen, äntligen! Så här bra har jag inte mått på flera år.

Jag kan äta utan att må illa! Jag kan dricka utan att må illa! Jag har inte ont i huvudet! Jag känner mig inte ens det minsta eländig utan mår bara precis som jag ska må. Nästan oförskämt bra!

Det är med viss fascination man inser hur viktiga njurarna är i kroppen – ta för guds skull hand om era friska, ni som har! Ni vill inte drabbats av det jag gått igenom, det kan jag garantera.

Nu ska lite sår läka och det ska sluta göra ont, sen kommer det vara dödstråkigt att ligga kvar här ett par veckor. Men jag har ju TV… 😉

Slutligen vill jag utbringa en skål för min pappa som skänkt mig en av sina friska njurar, och gjort deta möjligt. Pappa ligger och är ganska dålig fortfarande, men det är tydligen helt normalt. Han återhämtar sig snart. En riktigt stor kram på pappa!

Dags för kniven!

Sista kvällen nu! Imorgon bitti rullas jag och pappa ner till operationsavdelningen, drogas ner och sedan sätter man kniven i oss för att flytta en av pappas njurar till mig.

Operationen tar 2-3 timmar och sen kommer jag ligga på uppvaket hela dagen. Helst vill de att man kommer upp och tar sina första steg redan på kvällen, hur det blir med det återstår att se.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, är hemskt kluven. Det känns spännande, bra, hemskt och fruktansvärt på en och samma gång. Antar att det bara är att vänta och ta det som det kommer. Det kan inte bli så mycket sämre än vad det är nu, så vad som än händer är det till det bättre.

Håll nu tummarna för mig och pappa. Återkommer så fort jag orkar och berättar att jag lever.

Nu är det nära…

Sjukhuset dag 9, operation på torsdag

Inte långt kvar nu. Pappa lades in idag och ligger i ett rum tillsammans med tre andra gubbar. Muahaha. (Dock tillbringar vi den mesta tiden i mitt rum ändå, jag har ju egen tv…)

Nu börjar jag medicineras ordentligt och det känns att det inte är lång tid kvar nu. Men jag är lugn och sansad, det här kommer bli skitbra när det är klart. Jag är nästan helt laddad mentalt inför torsdag.

Jorå, jag lever… föfan

Sjukhuset dag 8, operation om 3 dagar

”blogga oftare, så att man vet att du lever! föfan.. hehe”

Okej, jag erkänner. Det har varit lite dåligt på bloggfronten från mig. Faktum är att det inte finns särskilt mycket att berätta. Det händer liksom inte särskilt mycket på ett sjukhus om dagarna.

Helgen var skön. Jag fick vara hemma på permission mellan fredag och söndag och bara en sån sak gör mycket för det lilla välmående som tittar fram ibland. Väl hemma hittade jag på något så ovanligt som att… sova. Ja, nu orkar jag knappt gå ur sängen på morgnarna så det blev mest sängliggande hela helgen – i min egen säng!

Hann också vara inne på caféet en del. Det stör mig en hel del att jag inte kommer kunna vara med på invigningen på fredag eller premiären för allmänheten på lördag. Jag har ju trots allt gjort all grafik, annonsering och reklam för Aroom. Det blir grymt i alla fall, föräldrarna har lyckats riktigt bra med inredning, färger, rubbet. Jag tror stenhårt på idén och det kommer gå hur bra som helst från första stund.

Jag har inte riktigt längtat efter operationen tidigare, men nu mår jag så pass kass att jag gärna vill få detta överstökat. Allt känns bara som en dimma just nu och jag vill hemskt gärna bli frisk så att jag kan satsa på alla små projekt jag vill genomföra. Nu, nu, nu! Imorgon läggs pappa in också. Då blir det kanske inte lika ensamt som tidigare. Risken finns väl att jag inser allvaret imorgon när han får kanyler och förbereds för operationen. Misstänker att jag inte riktigt gjort det ännu.

Slutligen vill jag tacka alla som ringer, SMSar, mailar, kommenterar och MSNar och frågar hur det är med mig. Nej, det är långt ifrån bra men det blir fasen så mycket bättre tack vare er! KRAM!

Obevakad permission hela helgen

Sjukhuset dag 8, operation om 3 dagar

”blogga oftare, så att man vet att du lever! föfan.. hehe”

Okej, jag erkänner. Det har varit lite dåligt på bloggfronten från mig. Faktum är att det inte finns särskilt mycket att berätta. Det händer liksom inte särskilt mycket på ett sjukhus om dagarna.

Helgen var skön. Jag fick vara hemma på permission mellan fredag och söndag och bara en sån sak gör mycket för det lilla välmående som tittar fram ibland. Väl hemma hittade jag på något så ovanligt som att… sova. Ja, nu orkar jag knappt gå ur sängen på morgnarna så det blev mest sängliggande hela helgen – i min egen säng!

Hann också vara inne på caféet en del. Det stör mig en hel del att jag inte kommer kunna vara med på invigningen på fredag eller premiären för allmänheten på lördag. Jag har ju trots allt gjort all grafik, annonsering och reklam för Aroom. Det blir grymt i alla fall, föräldrarna har lyckats riktigt bra med inredning, färger, rubbet. Jag tror stenhårt på idén och det kommer gå hur bra som helst från första stund.

Jag har inte riktigt längtat efter operationen tidigare, men nu mår jag så pass kass att jag gärna vill få detta överstökat. Allt känns bara som en dimma just nu och jag vill hemskt gärna bli frisk så att jag kan satsa på alla små projekt jag vill genomföra. Nu, nu, nu! Imorgon läggs pappa in också. Då blir det kanske inte lika ensamt som tidigare. Risken finns väl att jag inser allvaret imorgon när han får kanyler och förbereds för operationen. Misstänker att jag inte riktigt gjort det ännu.

Slutligen vill jag tacka alla som ringer, SMSar, mailar, kommenterar och MSNar och frågar hur det är med mig. Nej, det är långt ifrån bra men det blir fasen så mycket bättre tack vare er! KRAM!

Oprah – en enda lång reklamfilm

Sjukhuset dag 3, operation om 7 dagar

Jag har tidigare hört rykten om att Oprah Winfreys tv-show är som en enda lång reklamfilm med pinsamt placerade produktplaceringar. Nu ligger jag här och tittar på alla möjliga lågbudgetprogram som går om dagarna, och kan också bekräfta dessa rykten för jag har tittat på en hel Oprah-show för allra första gången! För övrigt undrar jag vad företagen betalar för att vara med i ”Oprah”, det lär inte handla om några småsummor.

Igår var en hemsk dag med en riktigt hemsk kväll och tillhörande hemsk natt. Jag mådde verkligen riktigt dåligt och huvudvärken var kanske den värsta hittills, men nu är det över. Har fått lite nya blodtrycksmediciner som förhoppningsvis ska få ner mitt blodtryck, ett tryck som varit alldeles för högt de senaste veckorna. Hur som helst mår jag bättre nu och med lite tur får jag åka hem på permission senare i eftermiddag.

Att få komma hem ett par nätter gör väldigt mycket, det blir inte alls lika utdraget och tråkigt. Min kära far (han som också hamnar under kniven nästa vecka) är på väg hit för att hälsa på, tillsammans med lilla Elias. Sist någon var på besök var igår då mamma tittade förbi. Jag är visserligen ensamvarg, men 24 timmar utan en kotte att prata med kan göra en ganska frustrerad. Tur att telefonen finns… har hunnit med att terrorisera flertalet vänner och kollegor idag. 😉 För er som vill titta förbi så ligger jag på Akademiska, avdelning 70D2 (huvudentrén, 5 våningar upp med hissen).

Dags att krypa tillbaka ner i sängen och fortsätta njuta av den underbara kvalitets-tv som sänds så här dags. Over and out!