Lili & Sussie i Melodifestivalen

Jag har inte alls hängt med i nöjesvärlden på sistone, men idag när jag surfade runt lite på de vanliga skvallersidorna fick jag reda på att Lili & Sussie ska tävla i Melodifestivalen 2009. För en sekund höll jag på att trilla ur soffan, jag trodde verkligen inte mina ögon. Hur coolt är inte detta!

Nu undrar ni om jag blivit komplett galen och ja, det har jag förmodligen, men faktum är att jag har en väldigt speciell relation till just Lili & Sussie. Jag träffade dem ett par gånger under min barndom. Eftersom jag älskade att sjunga när jag var liten och dessutom inte hade några som helst hämningar, medlidande med andra eller självinsikt, så begav jag mig upp på scenen mitt under deras framträdande i Strängnäs för typ tusen år sedan och började sjunga tillsammans med dem.

Något år senare, 1996, på min tioårsdag, smugglade pappa med mig till deras studio utanför Stockholm och jag fick vara med när de spelade in sin nya platta, under det nya namnet "L&S". Det var för övrigt jag, som tioåring, som fick dem att byta till detta internationellt mer hållbara namn. Att det sedan slutade i totalt fiasko när skivan väl släpptes, behöver vi kanske inte ta upp här och nu… 🙂

Faktum är att jag har dessa två 80-talsidoler att tacka för hela min radiokarriär. Lång historia som jag får ta upp i ett helt annat inlägg någon annan gång…

Hur som helst – grymt coolt att de ställer upp i Melodifestivalen! Låten heter "Show Me Heaven" och visst luktar det lite 80-talsdisco redan nu?

Lili & Sussie på MySpace

Grattis Sanna!

När ska svenska folket lära sig att tänka ett steg längre? Det är väl självklart att fyra miljoner svenskar inte kan komma fram till en och samma telefonväxel samtidigt. Det har varit samma sak i alla år, även för ex-tittarsuccéer som exempelvis Bingolotto. Det påverkar alla som röstar, oavsett om favoriten är Frida, Sanna, Charlotte eller en konstig gubbe i shorts och knästrumpor. Väx upp, ok?

Jag tycker Melodifestivalen bara blir större och större för varje år och jäklar vilket startfält det var igår kväll. Jag hade för första gången svårt att bestämma mig för vem som skulle vinna och vem som hade varit bäst att skicka till Belgrad, de flesta låtar var riktigt bra. Till slut bestämde jag mig för Sanna Nielsen som fick min röst. "Empty room" är svår att inte sjunga med till och kommer nog bli något av en klassiker. Sjukt bra.

Jag brukar alltid hålla hårt på min princip att rätt låt alltid vinner, det är ju en demokratisk omröstning – men den här gången är jag lite bitter. Ska man se till den demokratiska omröstningen är ju Sanna gårdagens riktiga vinnare. Grattis!

Nu hoppas vi bara att Europa åter är redo för Charlotte P.

Bittra jävla svenskar!

Ibland skäms man faktiskt lite över att vara svensk. Som idag när löpsedlarna basunerar ut "Lägg ner skiten!" och "dyngtävling" efter gårdagens nederlag för The Ark i Eurovision Song Contest. Visst, det är inte kul att behöva kvala nästa år och visst, vi hade säkert kunna skicka Måns eller Sarah eller Nanne Grönvall istället men hade det hjälpt? Troligtvis inte.

Värst är väl ändå Aftonbladets korrespondent som konstaterar att vi aldrig mer kommer vinna ett Eurovision – någonsin! Det påminner mig snarare om tankegången hos min 10 år yngre bror när han nekas godis i affären en torsdag. "Jag får aldrig godis!"

Och så detta gnäll på östländernas dominans. Personligen tycker jag att det är riktigt kul att även dessa länder börjar visa framfötterna när det kommer till musik. Tidigare har de kunnat räknas bort redan från start men nu ger de övriga europeiska länder en match – det är på tiden! Blir ledsen och rädd när jag läser bloggares förslag som att dela upp Eurovision i två tävlingar; en för väst och en för öst. What?! Är inte Eurovision ett strålande sätt att få upp ögonen för andra kulturer, att tvätta bort fördomar och att komma närmare varandra i Europa?

Slutligen – det är en självklarhet att tolvpoängare skickas melan grannländer. Östländerna gör det likväl som vi här i Skandinavien. Det är helt naturligt och är resultatet av att vi förstår varandra bäst och att vi spelar varandras låtar på radio.

Nej, nu får ni faktiskt skärpa er hela bunten. Rätt låt vinner alltid så länge röstningen sker demokratiskt och den här gången var det Serbiens tur. Vi får helt enkelt hoppas på bättre tur nästa gång. Vinnarlåten var dessutom riktigt bra även om jag personligen hade föredragit Finland eller Grekland som vinnare.

PS. Japp, Ola Salo kallade tävlingen för dynga, men det är nog att ta i att dra upp ordet stort över en hel löpsedel… för så allvarligt menat var det kanske inte. Lyssna här… (klipp från presskonferensen inatt)

Andra bloggar om: Eurovision Song Contest, Melodifestivalen, Musik