Allt rött blev blått. Phew!

Ja, det blev en riktig rysare och fortfarande, när två valdistrikt ute i landet återstår att räkna, sitter jag och uppdaterar Nenos Valbevakare frenetiskt. Det börjar gå upp för mig att det faktiskt är sant; Sverige får snart en ny regering, vår nya statsminister heter Fredrik Reinfeldt och GP avgår. Den borgerliga alliansen tar över makten och ska leda Sverige i fyra år framöver.

Jag läste just Jespers blogg och han verkar känna precis som jag ikväll; att ens egen röst verkligen räknades. I alla tre val gick det som jag ville och det är jag hemskt nöjd med. Ser verkligen fram emot vad som komma skall under den närmsta tiden.

Nu tänker jag dock, tvärtemot många andra anhängare av den borgerliga alliansen, uppmärksamma vår före detta statsminister Göran Persson en sista gång. Han har en skopa respekt från mig, främst för att han alltid lyckas inge sådan respekt, självsäkerhet och trygghet i alla (/de flesta) av sina uttalanden. Han har också stått ut med att vara i rampljuset och under ett oerhört medialt tryck i 10 år. Det ska han ha all heder för, även från en icke-sosse som mig. Nu var det dags för honom att avgå för han har verkligen gjort ett trött, och slutkört intryck under valrörelsen. Jag tror att Reinfeldt kommer göra ett strålande jobb. Äntligen får vi in lite nytt, friskt blod i regeringen. Heja alliansen!

Nu tänker jag inte valblogga mer för den här gången. Dags att sova ett par timmar och jobba hårt imorgon. 🙂

(Jag är rätt trött på personifieringen av politiken i Sverige, men eftersom Allians för Sveriges hemsida ligger nere och jag inte orkar surfa runt på alla partiers hemsidor efter symboler så fick det bli en bild på Fredrik. Han ser rätt glad ut, undrar om han funderar på livet som statsminister?)