Tidigare idag hamnade jag av okänd anledning på denna YouTube-länk med en reklamfilm för AIK från år 2001. Själva filmen tilltalade mig inte särskilt mycket men den korta snutt musik som spelas i början fångade min uppmärksamhet på studs.

"Vad i hela friden är det för låt, jag känner igen den..."

Började leta frenetiskt runt om på nätet. Efter en lång stunds sökande fick jag tipset av en kompis, kan det vara studentlåten med Vitamin C, Graduation?

"Jaaa, jooo, eller? Visserligen samma ackord, men är det verkligen den? Jag känner så väl igen den från någon annan låt... typ något med Wyclef Jean?"

Efter ytterligare en stunds letande börjar mysteriet nystas upp. Det handlar om en tysk barockkompositör på 1600-talet döpt Johann Pachelbel och hans verk Kanon som ligger till grund för en stor del av dagens moderna musik. Förutom ovan nämnda Graduation bygger en hel hög med andra låtar på just ackorden i Kanon. Några exempel är:

- Coolio - C U When U Get There
- Alicia Keys - No One
- Kylie Minogue - I Should Be So Lucky
- U2 - With Or Without You
- Avril Lavigne - Sk8ter Boi

När man lyssnar på de låtarna så förstår man att det inte är så konstigt att jag kände igen låten i AIKs reklamfilm från första början. Här är ett kul standup-nummer som handlar om just Pachelbel's Kanon och hur den fullkomligen förföljer oss överallt...

Tack till bland annat www.helander.se/stefan/pachelbel/

Vilket uppmuntrande kuvert som ligger och väntar i brevlådan när man kommer hem från jobbet på sin födelsedag:



Tack. Nu ska jag hämta rollatorn, ringa färdtjänst och gå och dränka mig.

På äkta bloggvis vill jag bara påpeka för ena halvan av Schulmanduon att vederbörandes mailbox är full. Rensa nu, Calle, och säg till sen så kan jag skicka om mitt mail.

I den digitala musikaffären iTunes Store finns en funktion som heter "Just for you", där man får förslag på låtar att köpa, baserat på vad man handlat tidigare. Antingen lider iTunes idag av en baksmälla modell värre, eller så har jag köpt och förträngt någon ruskigt dålig låt på sistone:

Jag är förresten en stolt iPhone-ägare nu.

När ska svenska folket lära sig att tänka ett steg längre? Det är väl självklart att fyra miljoner svenskar inte kan komma fram till en och samma telefonväxel samtidigt. Det har varit samma sak i alla år, även för ex-tittarsuccéer som exempelvis Bingolotto. Det påverkar alla som röstar, oavsett om favoriten är Frida, Sanna, Charlotte eller en konstig gubbe i shorts och knästrumpor. Väx upp, ok?

Jag tycker Melodifestivalen bara blir större och större för varje år och jäklar vilket startfält det var igår kväll. Jag hade för första gången svårt att bestämma mig för vem som skulle vinna och vem som hade varit bäst att skicka till Belgrad, de flesta låtar var riktigt bra. Till slut bestämde jag mig för Sanna Nielsen som fick min röst. "Empty room" är svår att inte sjunga med till och kommer nog bli något av en klassiker. Sjukt bra.

Jag brukar alltid hålla hårt på min princip att rätt låt alltid vinner, det är ju en demokratisk omröstning - men den här gången är jag lite bitter. Ska man se till den demokratiska omröstningen är ju Sanna gårdagens riktiga vinnare. Grattis!

Nu hoppas vi bara att Europa åter är redo för Charlotte P.

Det har varit lite tunnt med blogginlägg den senaste tiden, eller snarare obefintligt. Lusten, orken, tiden, motivationen har varit i det närmaste obefintlig men jag tror att man behöver en bloggpaus då och då. Snart är jag nog tillbaka på banan.

En fullspäckad tisdag är äntligen över och här sitter jag mitt i en ekande lägenhet i Stockholm och tänker.  Det är läskigt lätt att bli filosofisk och emotionell så här dags på dygnet, särskilt när man jobbat som en gnu hela dagen och ögonlocken känns tunga som bly.

Om ett par timmar ska jag bege mig till sydligare breddgrader, ner till vackra Skåne. Normalt sett brukar jag längta starkt så här ett par timmar innan avfärd, verkligen se fram emot resan och att få träffa alla härliga vänner. Ikväll är det dock en annorlunda och väldigt speciell känsla som infinner sig. Imorgon är det dags att ta ett sista farväl av älskade vännen och kollegan Linus. I flera dagar funderade jag på vad jag skulle skriva på det där kortet som sätts på min blomsterbukett. Det har varit i det närmaste omöjligt - det är så mycket jag vill säga men så få ord som kommer fram.

Tankarna går ikväll till alla de stunder vi hade tillsammans. När vi jobbade hårt mot samma mål under intensiva perioder och hade delade meningar om allt - men egentligen tyckte precis likadant. De gånger vi skrattade hysteriskt åt saker som få andra hade förstått och när vi hade djupa diskussioner sent in på småtimmarna.

Alla hundratals timmar i telefon och semestern på Lanzarote, när det egentligen var skönare i bastun än utomhus. Allt vin som gått åt för att dränka våra sorger och all underbar mat som mättat våra hungrigag magar (Oasen är SNÄLL!). Sist men inte minst, det tysta kriget mot resten av världen, det som pågick dygnet runt och som till varje pris skulle vinnas.

Tack för allt Linus. Vila nu i frid.




27/2 1982 - 23/2 2008