Idag gör jag min sista dag i Södertälje och således också sista sändningen på Favorit 103,9. Bland annat ska en lycklig själ få veta att han eller hon har vunnit en lyxkryssning med Hurtigruten för två personer. Lyssna gärna mellan 14-22!

Den 10 december börjar jag sedan mitt nya jobb på Crystone i Stockholm. Tänka sig, en hel veckas "ledighet" - hur ska jag klara mig?

Jag står fast vid min spådom; Daniel vinner hela Idol 2007. Han och Amanda sjunger i finalen och Daniel får 51% av rösterna. Det som hände ikväll var att TV4 spelade oss tittare ett spratt. På reprisen på söndag kommer det riktiga röstresultatet att visas och allt blir som det ska vara.

Nej, ärligt talat, vad var det egentligen som hände ikväll? Tävlingens starkast lysande stjärna röstades bort och jag kan inte för mitt liv förstå hur det gick till. Marie håller inte måttet och Andreas är fortfarande ingen klar artist (men på god väg!). Egentligen är det bara Amanda kvar som kan ta hem alltihop i Globen. Hoppas i alla fall att vi får se och höra mer av Daniel i framtiden.

Annars har det varit en ohälsosam vecka rent allmänt med allt annat än nyttig kost eller regelbunden dygnsrytm. Underligt egentligen, att kroppen pallar med. Jag borde verkligen tänka mer på hur jag mår efter alla år av sjukhus och elände.

Jobbet har sugit musten ur mig och nu ligger jag på sängen med laptopen och pustar efter en kväll tillsammans med mammsen, kyckling och en flaska rött. Blott en vecka kvar för mig i Södertälje, sen blir det inget mer radio-Robin på ett tag. Ska bli fruktansvärt skönt att få sätta tänderna i lite annat med (förhoppningsvis) förnyad kraft och motivation.

TV4 slår på stort och flyger in Kelly Clarkson till Idol-finalen i Globen den 7 december. För en stund sedan landade följande från fyrans pressavdelning i mailboxen:

Den amerikanska stjärnan Kelly Clarkson kommer till Globen fredagen den 7 december och uppträder på Idolfinalen. Idols final blir mäktigare än någonsin i år när de två finalisterna i Idol 2007 kliver ut på den stora scenen i Sveriges största inomhusarena och nu dessutom får sällskap av American Idol-vinnaren 2002.

Lite roligt måste jag säga, Kelly Clarkson är duktig och det vore roligt att se henne live. Frågan är bara varför. Globen är redan utsåld och det kommer nog inte märkas nämnvärt i tittarsiffrorna.

Bonusklipp: Kelly Clarkson full som en kastrull men sjunger klockrent

Jobbet
Måndag 18:35

Sådär ja. Hemgång, tänker jag och beställer en taxi till stationen. Huvudvärken gör sig allt mer påmind efter en stressig dag och det ska bli skönt att få komma hem till tystnaden och få ta en Alvedon. Allt är förberett i studion inför kvällens och morgondagens sändningar. Musik, reklam och jinglar ligger på plats i datorn och inslagen är laddade till morgonprogrammet. Goda utsikter för en lugn kväll, med andra ord.

Jag packar ner laptopen i väskan och tar hissen ner till parkeringen. Trevlig kväll, hälsar någon och jag svarar med en artig nickning. Utanför duggregnar det och en isande snålvind letar sig innanför jackan där jag står och väntar på min taxi. Enstaka kunder rör sig utanför Systembolagets entré och en och annan bil kör förbi men i övrigt är det lugnt på köpcentrets område. I väntan på min bil ringer jag en vän och vi pratar en stund om allt möjligt och lite till.

Efter en kvart börjar jag bli orolig. På bokningscentralen sa de att bilen var på väg. Borde den då inte dyka upp snart? Om en kvart går tåget hemåt från Södertälje, jag skulle verkligen föredra att sitta med på det. Ringer växeln som meddelar att bilen minsann är framme vilken sekund som helst. Okej. Bara att hålla tummarna då.

Det dröjer ytterligare fem minuter innan taxin sakta rullar in framför mig. Nu är det elva minuter kvar till avgång, exakt lika lång tid som resan mellan jobbet och tåget normalt brukar ta. Med andra ord ingen tid att spilla. Förklarar läget för taxichauffören som inte alls tror det skulle bli några problem alls att hinna. Tyvärr var han nog lite optimistisk i överkant. Inser snabbt att jag hamnat i en bil manövrerad av en chaufför som aldrig för sitt liv skulle korsa hastighetsgränsen. Istället sitter han och viskar hemligheter med någon i sin handsfree på ett språk jag inte ens visste fanns, samtidigt som han glider lugnt och försiktigt längs Södertäljes gator.

Väl framme på stationen är det en och en halv minut kvar till avgång. Taxichauffören börjar, fortfarande lika optimistiskt, knappa på sin taxameter. Apparaten ger ifrån sig konstiga pip när han drar mitt kreditkort och paniken växer. Något blir fel och kortet får dras en, två och tre gånger extra innan köpet godkänns och världens segaste kvittoskrivare börjar spotta ut en vit remsa. Det här händer inte, hinner jag tänka medan jag medan jag springer in på stationen med 30 sekunder tillgodo. Visar pendlarkortet för automaten i farten och börjar nästan tro att jag kommer hinna när jag slutligen kommer fram till rulltrapporna. De står stilla. Trasiga, kaputt, sönder. Jag dör i några sekunder innan jag börjar ta mig uppåt för egen maskin.

Att  gå i stillastående rulltrappor kan vara en utmaning för vem som helst - särskilt för en kille med kroppsliga skavanker här och där och ett stelopererat ben. Lägg till tung ryggsäck och huvudvärk så fattar du läget. Halvvägs upp i rulltrappan hör jag hur mitt tåg kommer in till plattformen och efter några sekunder möter jag några resenärer i rulltrappan som just klivit av det tåg jag så gärna vill hinna kliva på. En uniformsklädd militär springer om mig i rulltrappan och jag ropar desperat "Håll dörren åt mig!". Han svarar inte men jag håller ändå mina inre tummar för att han känner sin solidariska plikt mot en medmänniska i nöd. Naivt värre.

Väl uppe på perrongen tio sekunder senare ser jag hur dörrarna på tåget håller på att stängas. Jag kastar mig mot tåget i panik och försöker frustrerat få dem att öppnas igen. Utan resultat. Tåget rullar sakta iväg och jag hinner se hur en skitunge hånflinar åt mig genom tågfönstret.

Jag får ett av mitt livs så sällsynta raseriutbrott och sparkar på en oskyldig stackars soptunna. Plötsligt känns huvudvärken så mycket tyngre.

Det är verkligen säsong för mässor just nu. I många fall är de väldigt givande och skapar bra kontakter. I vissa andra fall helt värdelöst tråkiga. Närmast finns två spännande evenemang inbokade:

• Imorgon (idag) torsdag finns jag på plats med Favorit 103,9 på Företagsmässan i Södertälje. Säg gärna hej om du springer förbi monter 14.
  
  
• På lördag är det sedan dags för en liknande mässa i Strängnäs, kallad A-Läge, i byggnaden som nu fått tillbaka sitt gamla namn Mälarforum. Jag ska vara där och representera Stationshuset i monter E22 som vi delar med sköna göteborgare från SJ.

Saker och ting börjar äntligen ordna upp sig på riktigt. Varje dag som nu passerar är ännu ett steg in i den nya tillvaro jag håller på att skapa åt mig själv. Lite mer balanserad och lite mer ego men nu är det faktiskt hög tid. Min tur.

Den där magkänslan som jag saknat så badly ett tag börjar sakta återvända. Känslan som kan liknas vid en blandning av glädje, trygghet, stolthet, nyfikenhet, kämparglöd, upprymdhet, kärlek, livsglädje samt en massa andra tillstånd, omöjliga att vantrivas i.

Känslan är ovärderlig, den för nämligen med sig så mycket annat positivt i förlängningen.

Men en fånig låttext blir det fan inte. Nädu!

Här sitter jag och Sofia och diskuterar Filip och Fredrik. Av någon anledning behöver jag googla efter en bild på en kamel med fyra pucklar. Fråga inte varför.

Döm av min förvåning och besvikelse när jag får fram resultatet...