Robin bloggar om livet som envis, petnoga och ständigt tankspridd 86:a. Mottot lyder "Viam inveniam aut faciam!" eller fritt översatt "Jag finner en väg, eller gör en själv!".


Robin Calmegård's Facebook profile


 Prenumerera (RSS)



Bloggande vänner

Saker jag är inblandad i

Senaste posterna

Arkiv
2010
  April
2009
  Augusti
  April
  Mars
  Februari
  Januari
2008
  December
  November
  Oktober
  September
  Augusti
  Juli
  Juni
  Maj
  April
  Mars
  Februari
  Januari
2007
  December
  November
  Oktober
  September
  Augusti
  Juli
  Juni
  Maj
  April
  Mars
  Februari
  Januari
2006
  December
  November
  Oktober
  September
  Augusti
  Juli
  Juni
  Maj
  April
  Mars
  Februari
  Januari
2005
  December
  November
  Oktober
  September
  Augusti
  Juli
  Juni
2003
  December
  Augusti
2002
  Augusti
  Februari
2001
  December
  September
  Augusti
  Juli
  Juni
  Maj
  April
  Mars
  Februari
  Januari
2000
  December
  November
  Juni
1996
  Maj





Observera! Jag bloggar som privatperson. De åsikter som publiceras i inläggen är mina egna (privata) om inte annat anges. Det betyder att de inte nödvändigtvis behöver överensstämma med personer i min familj, bekantskapskrets eller uppdragsgivare. Men jag har ju alltid rätt...

Det finns nog inget ställe som är så enormt tråkigt som sjukhuset.

Fick åka in hit till Akademiska (Uppsala) igår efter att jag vaknat med oroväckande hög feber. Nu har det visat sig att det inte är något allvarligt, men eftersom man är överbeskyddande när det gäller transplanterade vill de ändå att jag är kvar här tills imorgon. Egentligen är det ju väldans bra att de är rädda om sina patienter, men det är ju så tråååååkigt!

Dessutom har de världens mest obekväma sängar så när jag väl lyckades somna drog jag på mig jordens nackspärr istället! Urk.

Dags att sluta gnälla och göra nåt vettigare. Öh, vad nu det skulle vara...



Så sitter man då här än en gång, på tåget mellan Stockholm och Strängnäs. Som så många gånger förr. Undrar hur många timmar jag hunnit spendera ombord på tåg hittills i livet?




Ändå tycker jag att det fortfarande är lika skönt att kunna transporteras snabbt, säkert, miljövänligt och hemskt bekvämt utan att behöva röra en fena! Bil i all ära, men ska du åka till jobbet med bil kan du inte sova, titta på film, jobba, sova eller spana på fina flickor. Det kan man på tåget!

Idag har vi, trots att varenda gud i hela universum försökt förhindra det, släppt nya hitstationen ICE. Det blev jag som fick hålla i premiärsändningen och säga de allra första orden i det som ska bli Sveriges bästa radiostation för den som gillar ny hitmusik. Malligt värre! Fast egentligen ska jag inte prata alls på ICE, det här var bara en engångsföreteelse.

Note: Jag vet att jag har en äckligt dålig mobilkamera men lugn, ny mobil är på väg snart! ;)




Igår föll den första riktiga snön över Strängnäs. Det fullkomligen vräkte ner här och min 9-årige huligan till lillebror var naturligtvis överlycklig och sprang runt utomhus hela kvällen.

Men... säg den lycka som varar. Idag är det mest blask, plask och gegg utomhus. Jag skulle helst slippa vintern helt och hållet men snälla, snälla, snälla söta rara vädergudar. Ska det vara snö kan det väl vara ordentligt? Det blir så trist när det bara är blött och äckligt.



För övrigt har det varit en sån där riktig slapp-helg. Jag har gjort så lite nytta som möjligt på så lång tid som det bara gått... kände att det behövdes efter veckan som gått.


Jag är en mycket konstig människa.

Det värsta jag vet är när jag lyckats samla på mig en massa gammalt tjafs som jag innerst inne vet om att jag aldrig någonsin kommer ha nytta av, men ändå... "det kan ju vara bra att ha NÅN gång?". Oftast slutar det med att jag får utbrott och gör en riktig storrensning istället. Då slänger jag i princip alla prylar jag ser runtom mig som inte rörts på en månad. Faktum är att jag inte saknar skräpet sedan... det mesta som ligger runtomkring en måste alltså ligga där totalt i onödan. SLÄNG ALLT SKRÄP!

MEN... när det gäller digitalt material är jag helt tvärtom: INGET FÅR SLÄNGAS, PAPPERSKORGEN ÄR LÅST OCH IGENBOMMAD! I den digitala världen ska allt arkiveras. Inget får slängas. Allt ifrån jobbfiler och mail till små jpg-filer mottagna på MSN Messenger. Nåja, det sistnämnda kanske jag slänger efter ett tag men en titt i mitt mailprogram visar att jag menar allvar; totalt i programmet ligger 71219 mail sparade sen december 2003. Då har jag ändå tagit bort det allra värsta som kommit in i form av spam och totalt meningslösa mail, men resten är kvar. Jag tycker det är klockrent att kunna gå tillbaka till ett vist datum eller söka på en viss avsändare för att se vad man en gång kommit fram till i en maildiskussion. Det tar ändå så lite diskplats att det bara vore dumt att rensa mailen som många gör.

Dubbelmoral alltså - rensa i livet men spara på datorn!

Hur gör du?



Då var det återigen dags för Seven Broadcasting (ja, ni vet den där föreningen som jag lägger ner alldeles för mycket gratistid på bara för att det är sjukt kul ;) att lansera en ny webbradiokanal.

Vi tänker börja bråka med de stora grabbarna på allvar nu. ICE heter den nya stationen, och den kommer spela den senaste hitmusiken inom hiphop, RnB, pop, rock och dance. Motsvarande kanaler på FM-bandet har tyvärr väldigt dåliga strömmar på nätet - dessutom sänder de en väldans massa reklam varje timme. Vi kör vår vanliga ljudkvalitet - 128 kb/s och saknar helt reklamavbrott. Klara konkurrensfördelar, alltså!

Skickade ut pressmeddelande om detta idag. Ska bli spännande att se vilka som snappar upp det. Dagens Media och On Air var snabba!

På måndag drar ICE igång på www.iceradio.se!


Nu måste jag bara gratulera världens bästa Johan som idag nådde sitt julmål på 20 kilos viktnedgång! Jag visste att han skulle klara det, mer mer än en månad tidigare?

Riktigt bra jobbat!


Idag fick jag äntligen min Grandstream GXP-2000, en riktig monstervariant av en IP-telefon. Köpte den mest för att testa, och för att jag ska slippa använda en dosa mellan Internet och en vanlig analog telefon. Det blir ju inte alls lika roligt. Hur som helst, jag är exhalterad för det är en riktigt rolig telefon att leka med. Den har allt man behöver på skrivbordet! :) Stöd för flera SIP-konton och 4 olika inkommande och utgående linjer. Alla vanliga callfeatures och en massa annat spännande.

Nu kan man ju bli ganska förundrad; "hur kan man bli exhalterad över en... bordstelefon?". Det är en ganska bra fråga men det är svårt att förklara. När man jobbar med IP-telefoni, telefonväxlar och sånt roligt, är det bara... underbart att leka med såna här saker.

Svårt att förstå för en icke-frälst!


Jag vet inte varför jag länkar till Aftonbladet så pass frekvent, jag som ofta påpekar att jag inte läser kvällstidningar. Hur som helst har Aftonbladet en artikel idag som gjorde mig glad.

På tisdagen började återigen värdetransporterna att rulla. Samtidigt diskuterade regeringen och Svensk Handel hur antalet värdetransporter ska kunna minska genom smidigare kortbetalningar.

Äntligen! Dags att börja främja enkla betalningar som inte kräver kontanter. Kontanter är ett mycket gammalt, föråldrat och totalt onödigt sätt när vi har tekniken och möjlighetrna att lösa det på ett mycket säkrare och smidigare sätt.

Jag använder nästan bara kort när jag handlar och blir så grymt besviken och arg när jag kommer till ett café, en affär eller något annat som inte tar kortbetalningar. Förmodligen av ren snålhet, kortföretagen tar ett par kronor per transaktion, men frågan är om man inte förlorar mer på att INTE ta kort?

Nej, fram för mer och enklare kortbetalningar! Helt rätt tänkt av vår annars så kritiserade regering.


Häromdagen toppade Aftonbladet löpet med ännu en story om Mikael Persbrandts privatliv (förvånande? nej). Har ingen aning om vad själva "scoopet" handlade om egentligen eftersom jag slutat köpa kvällstidningarna, men när jag nu öppnade Resumés hemsida fick jag en skrattattack. De toppar med följande:

Resumé avslöjar: Därför blev Aftonbladet etta på Persbrandt-storyn
Expressen hade bilden och satte fem reportrar på att jaga fram nyheten om Mikael Persbrandt och Sanna Lundell. Men Aftonbladet hann före. Resumé kan berätta hur det gick till.

Resumé beskriver sig själva som "Nyhetstidningen om Medier och Marknadskommunikation". Det här liknar mer en skvallerblaska, enligt mig. Har sett tendenserna förut men det här var faktiskt värst hittills.

Även om man som journalist sitter inne på rent skvaller (som säkert är mycket lockande att publicera), tycker jag att man bör hålla sig konsekvent, särskilt då man jobbar på en tidning som ska granska just medier såsom kvälls- och skvallertidningar. Finns det någon skillnad mellan dessa idag, förresten?


Aftonbladet uppmärksammar det faktum att fler bör tänka på vad de egentligen lämnar efter sig för spår på nätet. Det är ganska lätt att skriva något spontant eller lägga ut bilder i ett debattforum, på en community eller på sin privata hemsida, men det är betydligt svårare att få bort det sedan.

Har du provat att googla på dig själv någon gång? Jag gjorde det nyss, och även om jag står för det mesta som står om mig i träffarna som kommer upp, hade jag gärna kunnat slippa några saker. Men så är det väl alltid.

En googling på Robin Calmegård ger "ungefär" 927 träffar, främst från den här bloggen naturligtvis, men också träffar från olika nätforum, gästböcker och så... Bingolotto-klubben! (Den senare träffen beror på att jag vann en bingolott 1999, genom mitt medlemskap i någon slags solidaritetsklubb de hade på den tiden.)

Med den storlek som Internet har idag kan vi nog räkna med att saker vi publicerar kommer att sparas för lång tid framöver. Det är värt att tänka på när man som jag lever på och med nätet varje dag.

Vågar du googla på dig själv?
















Just precis. Buss suger och är ett totalt värdelöst och allmänt skitdåligt sätt att ta sig fram på.

Okej, nu tog jag kanske i lite. Buss är nog riktigt bra för vissa, men faktum är att jag aldrig tyckt om att åka buss. Aldrig någonsin! Det hoppar, gungar, guppar, låter, brummar, gnisslar, skallrar och är alldeles för trångt. Dessutom går det sakta. Nej, tacka vet jag tåget som jag varit troget i 3 års tid nu. SJ rules!

Fast idag ska jag inte klaga. Sitter just nu på bussen till Enköping där sedan A-K hämtar upp mig. Tänkte ta en tur hem till henne i Bålsta och kika hur hon bor. Vi har ju bara känt varann i sisådär två och ett halvt års tid nu så det kan kanske vara dags. ;)

Tänk om det bara gick att ta sig dit på något bättre sätt... (Ja, körkortet är på gång så inga kommentarer om det tack. ;)

Och bussen skumpar vidare...



Vissa dagar undrar man varför man över huvud taget gick upp. Inte för att saker gått dåligt idag, för det har det faktiskt inte gjort. Däremot har det varit en fruktansvärt hektisk dag och jag är trött som... något ting som normalt är väldigt trött. Min dag har sett ut ungefär så här:

6:45 sätter min mobiltelefon igång någon underlig väckarklocka-signal jag tydligen valt innan.
7:05 kommer jag äntligen upp ur sängen och in i duschen. (Ja, de där 20 minutrarna var inräknade när jag ställde klockan igår kväll ;)
7:15 rullar taxin till Eskilstuna hemifrån.
8:00 tar man en massa blodprover på mig på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Mest för att kolla att allt är precis som allt ska vara.
8:45 "Det fanns ingen taxi som kunde köra hem dig förrän 09:45." Fine, då kan jag äta lite frukost i sjukhusets café så länge. Passar även på att ringa och väcka stackars Anna-Karin!
10:15 Äntligen hemma i Strängnäs. Ställer mig bakom kassan på Aroom direkt och jobbar.
11:20 Dags att köra lite bil! Cruisar runt lite med min bilskollärare Håkan. Backar runt hörn och gör några saxvändningar innan vi glider omkring och tittar på rikemanshusen i stan ;)
12:15 är jag tillbaka på cafét igen. Nu dags för lunchrusningen som idag kom i omgångar. Man kan aldrig lita på "normala" rusningstider under skollov, så är det bara.
17:30, 2 timmar och 30 minuter efter planerat slut, kan jag så ta mig från cafét och åka hem för att fortsätta med nästa jobb... nämligen mitt ordinarie.

...och HELA dagen har telefonen ringt non-stop. Kunder som vill diskutera lösningar, kunder som vill beställa jobb, kunder som vill klaga på saker, gröna kunder, blåa kunder, sneda kunder och udda kunder. Telefonen ringde konstant.

Nu har jag suttit här sen 18-snåret och jobbat med en bråkdel av min "att-göra-lista". Strax efter 1 har klockan nu blivit, när jag skrivit klart inlägget, och nu är det faktiskt hög tid att sova. Jag ska ju backa runt gathörn, göra saxvändningar, glida i rikemanskvarteren och tokjobba imorgon också. Fast imorgon blir det inget café för mig, då måste jag ta igen lite med mina egna bestyr.

Hjälp, vad trött jag är!